Albionbullentinen december
Jordens undergång?
Albionbullentinen läser i världsmedia om jordens undergång och bitarna faller plötsligt på plats…
Jag träffar husprofeten för att höra vad som egentligen står på, om saken har något att göra med spelet som numera inte alls tycks gå ihop. Han pekar upp på orosmolnen som hopat sig på ligahimlen och säger med ödesdiger stämma att tiden nog är inne då verkligheten slutligen har hunnit ikapp oss allihop. Han talar om dessa uppenbara järtecken som skådats över ligahimlen den sista tiden. Säg har jag inte lagt märke till solförmörkelsen över anfallshorisonten? Har jag inte observerat den bråddjupa förhärjande formsvacka som lyckats kväva självtilliten? Med tydliga undergångssymptom som allmän avmattning, tempoförlust, attitydproblem och envis måltorka, så borde jag väl begripa den förestående olyckan utan att behöva läsa tidningar eller fråga honom. Alla dessa omen kan ju bara räknas som synnerligen olycksbådande och kan därför bara tydas som stundande bävningar och ras i tabellen.
Men å andra sidan, fortsätter husprofeten i nästa andetag, så här i jul och nyårstider brukar ju alltid fåren skiljas från getterna, eller låt säga fast mark från tappad mark. Ja, i alla fall vad gäller den fortsatta säsongen…
För säkerhets skull beslutar jag mig för att ställa in julen, plockar fram konserverna och drar mig ner i skyddsrummet för att skriva; ”osäker framtid-listan”, 21/12:
- 27, ackumulerade höstpoäng som räddningsplanka?
- Domedagar, se kommande jul och nyårsrepertoar.
- Europa… Hallå där! Vem sa nåt?
Kort-korta matchrapporten, nov/dec:
17/11. Albion-Chelsea 2-1 (1-1). Händerna upp och sträck och jämfota på stället. Och se där en sjunde bula i skallen. Säg hur ska detta sluta? Hatten uppkäkad för längesen… Va? Jaså var det där Europamästarna? Inte så fasligt omöjligt ändå va..?
24/11. Sunderland-Albion 2-4 (0-2). Smartness slog andefattighet, självförtroende slog stor ängslan, borta slog hemma, Albion slog sig in på 3:e plats och tusan vet om inte även Europa snart kan slås med samma häpnad…
28/11. Swansea City-Albion 3-1 (3-1). Albion gjorde repris på förra året och anlände till Wales i bara badtofflor. Medan man sedan väntade barfota i omklädningsrummet så roade sig enda laget på plan att excellera hem fulla poäng. På after match-menyn: prova årets julkalkon redan nu. Tidigare och fetare än nånsin!
1/12. Albion-Stoke City 0-1 (0-0). I otakt igen, sa Bull. Och när partnern inte ens ville bjuda upp till nån dans så trampade sig Albion själv på tån och sullade bort alla poängen. Men snart så är det lördag då försöker vi igen…
8/12. Arsenal-Albion 2-0 (1-0). Nä, fy vilket oaptitligt julbord. Frånvarande frestelse. Smultorrt brögäng. Lös vilja. Kryddlös inställning. Ingen lut i fisken och så två skitstraffar placerade mitt mellan skinkorna. Jag går direkt på spriten…
16/12. Albion-West Ham United 0-0 (0-0). Fotbollsmatch med urusel kvalité. Första halvan redan bortglömd, men knappast förlåten. Tempohöjning i andra halvan vattnade möjligtvis munnen men aldrig vått nog att lindra torrsprickor och sumpeksem. Fråga söndag kväll; finns jultomten?
Fast och insnöade på den inslagna Europavägen:
Morrison; vill ha ny plog till mittfältet.
Clarke; isskrapa till taktiktavlan
Lukaku; i behov att skyffla in mål.
Long; behöver skotta ännu hårdare.
Brunt; kanske dubbar till de där nya snöskorna?
Myhill; behöver bättre spark (häpp!)
Rosenberg; hopplöst fastfryst.
Tänk på att…: tomten bär bortastället på julafton.
Afrikanska mästerskapen: men inte nu igen, va?
Tv-tablån julafton:
15.30 FA välkomnar julen och läser högt ur domareboken.
17.00 På håret, populär frågesport med Europatema.
18.40 Ekonomimagasinet, Ridgewell visar hur man torkar torrt med hela plånboken.
19.30 Så mycket bättre, återupplev stor underhållning från den gångna hösten.
21.00 Mittens rike, långfilm med socialrealistiskt tema.
22.30 Davis Cup-dubbeln fortsätter…
Bullentinenhoroskopet december: Stenbocken, Som Albion; stångar sig blodig och hugger i sten hela månaden.
Ur fotbollsklyschencyklopedin, del 5 M-O:
M; Målkalas, tjo klacksparkar och nätrassel till långt in på övertid.
N; Nolla, etablerat spelaromdöme utan minsta hänsyn till tröjnummer.
O; Offsidefälla, gillras för måltjuv.
Citatet: ”The last matches we have lost, so now its a new challenge and a different kind of pressure", månadens manager i november S Clarke inser att tyda utmärkelsens dåliga rykte.
Upp ur cuphatten: QPR. Tja, i alla fall till London direkt…
Gammalfarfar minns: ”Vadå pojkfåne? Jordens unnergång? Äsch int då… Dä där har sagts i alla tider. Ja te eximpel inför matchen Albion-Norwich den 3 december 1977. Den dan flöt ja visserligen mä syndafloden ner till Hawthornet men sen feck ja ju bara sitta där å vänta på nåt som aldrig hände. Usch nä så tråkigt. Varken kometer, gräshoppor, datavirus eller ens ett vanlit jäkla hällregn lyckades inspirera nåt av lagen att åstakomma nåt enda den dan. Rädda om både liv å poäng skotta bägge lagen ner säj i varsina boxar å våga int kravla säj opp förrän domarn garantera att dä bara va den vanliga smoggen å int nån fasikens ragnarök som rulla in fram på kvällskvisten. Dä närmaste Albion kom nåt den dan va när vår nyinförskaffade skarpskytt Cyrille Regis, 237 matcher/84 mål för Albion 1977-84, svor eld å svavel över en passning han feck på hälen. 0-0 å maken te urbota besvikelse har ja väl allri tidigare upplevt. Förresten? Vet du om dom har lyckats pricka in gammalfarmors morgonhumör i den där undergångskalendern? Hå hå jaja dä va då dä…”
Dä talas om undergång gång,
Vi svarar med ett nytt BÅNG BÅNG!!!
