Albionbullentinen augusti
Ligapremiär 2012/13
Tja, jag vet inte riktigt… Kanske en smula tillbakalutat och överskattat eller tvärtom underskattat? Rosenberg? Tja, jag vet inte. Kom precis tillbaka från semestern. Krukväxterna döda och en surnad mjölkcup kvar i kylskåpet, handboll i OS-bilagan, kanske lite stökigt? Men ändå mest tryggt och hemkärt, va? Gamla ordningar ska väl ändå gå att upprätthålla? Och till och med kanske förbättra? Han den nya kontraktsägarn… Eh, vad är det nu han heter? Clabbe? Carlsson?
Nåväl. Han lär i alla fall ha talat om skotsk gladfotboll tillbaka där hemma igen. Men man kan ju tvivla. Typ trolleritrick kräver ju sin trollkarl. Rosenberg? Bäst i stan igen bör vi bli. Om det går bra förstås. Men det kan nog gå bra. Bör bli mittens rike eller kanske främst undvika nedflyttning? Tja, det är väl vad jag vet så här långt. Men fråga vaktmästarn där borta. Han har jobbat hela sommarn och kanske hört nåt skvaller…
Semestern slut. Jag petar bort sanden mellan tårna, sliter huven av skrivmaskinen och knackar ner; ”ligapremiär-listan”, 18/8:
- Fågel, intakt trupp bara lite vässad?
- Fisk, oskrivet chefskort. Vem gör målen?
- Mittemellan, inga högre ambitioner så här långt.
Premiärbullentienen synar marknadspåsen:
Foster, såja äntligen. Blotta underskriften redan säsongens bästa räddning alla kategorier!
Yacob, lovande mittfältsknegare om klassisk kulturkrock undviks.
El Yassi, In i 80:e vid tvåmålsledning?
Rosenberg, hoppas dyka upp igen efter att ha varit borta länge i djupled.
Lukaku, högvaluta i lånta fjädrar.
Saknad, Tchoyi en estradör att minnas.
…och här även premiär för Bullentinens nya följetong: Ur fotbollsklyschaencyklopedin, del 1 A-C;
A: Anfallsglad, publikens absoluta favorit. Fullt ös framåt. Antitesen till surt försvar.
B: Bänknötare, träig position mellan hopp och förtvivlan.
C: Cupäventyret, årlig återkommande berättelse oftast skriven i kortnovellform.
Räddningsplankorna 12/13:
Southampton, typ för fort fram kommer ut där bak…
Norwich, Förstasäsongens flyt förbi. andrasäsongssyndromets främsta kandidat.
Reading, Irrbloss på ligahimlen. Släckt lagom till jul.
Citatet: "I’m looking to break the 50 points barrier", Steve Clarke kalkylerar poängskörd. Men hallå!? Han menade väl 40, va?
Gammelfarfar minns: ”Häpp pojkåsna! Va är du så ivrig över? Ähh, en simpel ligaprimiär är väl inge å göra i kalsipperna för! Nähä då, den 25 augusti 1923 till eximpel när Albion tvåla dit Liverpool i ligaprimiären va alls inge märkligt. Som vanlit bäjkon i kistan, nitti minuter, vått läder, halvtidsstopp i pissrännan, samt två ypperliga rökare från parhästarna Davies och Fitton som bärga 2-0 segern! Vet hut larviga pojkvåp! Du hörde hur noga ja va mä å uttala sista vokalen! Artur Fitton var en alldeles ypperlig forward med specialsträcka ute på vänsterkanten som spila för Albion i tie år mellan 1922-32. Överhuvvetage en sann sportsman må du tro. Spila dä där cricket också, eller va dä nu heter i nåt lag eller hur dom nu gör..? Visst, en fena på att slå bollen mä vänsterkardan sas dä eller hur dom nu gör..? Nåväl. Albions förstaskjorta fick han dra på sig 99 gånger mä 11 mål gjorda mä fötterna å inge annat. Nä nä nä, dä är inte cricket. Dä som gammelfarmor brukar spila om söndagsmornarna i trägårn me grannarna tror ja heter nubbebrännboll. Håhå jaja, dä va då dä…”
Lätt match eller vedermöda, ny säsong säsong
Vi gör som vanligt andas in djupt, ropar BÅNG BÅNG!!!
