Albionbullentinen, februari
På redaktionsserveringen
Känns det som en svältfödd säsong? En ständig hunger efter mer och annat? Har skrovmålen saknats? Näringsfattiga måltider? Längtat efter delikatesser och förväntade godbitar? Magert spel på menyn? Trista långkok eller bara pannkaka av alla råvaror? Hmm? Rent av haft allvarliga funderingar på att byta ut själva köksmästarn?
Lugn, bara lugn... Inget spelar längre någon roll. Sedan vi lagom till sista helgmiddagen äntligen hittade det rätta receptet riskerar nämligen ingen mera att behöva känna sig hungrig efter slutsignal. Se här. Varsågoda att frossa fritt. Det finns till hela redaktionen. Den här magnifika derbyslarvsyltan kommer garanterat att både räcka och mätta er alla säsongen ut!
1-5 delar attityd utrörd med 11 knäckta ägg.
1-5 nypor bortaplan blandat med lika delar finess och finkrossat motstånd.
Hela anrättningen kokas eller stekes med mordisk omsorg i minst 90 minuter över öppen eld. Serveras med fördel efter derby, puttrande varm.
Medan jag väntar på kaffe och cigarr skriver jag; ”proppmätt-listan, 24/2:
1. Derbyt - historiemättad festmåltid!
2. Ingemanslandet - stabilt mellanmål i tabellen.
3. Hemmaspelet - mest vidbränt...
Kort-korta matchrapporten, jan/feb:
21/1, Stoke City-Albion 1-2 (0-1). Kanhända ett kors i taket..? Nåväl. En trettio år lååång förbannelse besegrades till sist! Oförskräckt Albionelva fruktade varken blåsväder, felblåsta straffar, vandrande vålnader, långkastande krukmakare, Tamas i egna startelvan eller ens sena kvitteringar i baken. Att tiden verkligen var inne visade just några sällsynt beslutsamma slutminuter som också betalade alla poängen. I kväll spottar jag inte efter katten!
28/1, Albion-Norwich City /FA-cup omg.4/ 1-2 (0-1). Scener ur cupdrömmen: Äventyret kittlar. Festglatt Wembley. Buckla i prisskåpet… Molnen hopar sig, läktarna gapar spöklika, laguppställning kommer, alldeles för mjuka tofflor, bara skavsår av träskorna, otäcka kontringar, löständerna glappar, inte ens Cox och man vaknar utslagen efter ännu en hedersam förlust.
1/2, Fulham-Albion 1-1 (0-0). Festmusten dunstade visserligen redan i halvtid, men taktiktydligt Albion räddade ändå jämt skägg till akutväskan. Noterat från skyttegraven: helgjuten laginsats, försvarbar bänk, äntligen Tchoyi, Tamas på rätt fot hela matchenI Ja, det är visst borta undren ska ske..!
4/2, Albion-Swansea 1-2 (0-0). Hemmakatastrofen fortsätter… Och väl bara att erkänna hur skillnaden mellan modernt vs gammalmodigt, hunger vs mätt, progressivt vs konservativt, lättfotat vs tungrott, varietet vs likformigt, mångfald vs enfald, här tydliggjordes på ett närmast pinsamt vis. Inte ens snöglopp, ledningsmål, eller namnet Luke Moore bland motståndarna klarade av att rädda poäng. Aldrig har substantivet ”otur” känts så urvattnat. Surrogatglosa: platt fall!
12/2, Wolverhampton Wanderers-Albion 1-5 (1-1). Allt är glömt och förlåtet. Historisk derbyfemetta när… Okej, vi tar det en gång till; 1-5! Raap… Ja egentligen bara kvar att skicka dödgrävann till hemmaomklädningsrummet. Liket luktar redan!!!
Vuvuzelan/februari: kompar sambaorkestern hem från Wolverhampton!
Fönsterresumé: Innanför; Ridgewell/Andrews, nya kuggar till hemmamaskineriet? Kvar utanför; Bednar bänkar Blackpool.
Managers på läppen: Roy, för England? Hamrén, fattar värdet av Olsson! Appleton, i konkurs. Per Olsson, till Wolves?
Spelaralmanackan: Ny vår; Fortuné trotsar gamla frysboxar. Vinterkräksjukan; kniper Lång kvar på bänken? Höstsol; sista rycket Shorey? Sommartid; Olsson i Ukraina.
Ren magi: hat-trick av Peo!
Citatet: ”We just got to try and buck up that home form and get that going", nye kuggen Ridgewell sticker också ut hakan...
Gammalfarfar minns: ”Häpp pojkjöns! Passa på å mumsa den där derbyslarvsyltan mest du kan innan dä kommer ut mä samma fart! Du ska nämligen inte tro att dä går så lätt å käka femettor varje match! Nähä. Särskilt inte på himmamark… Ja minns tä exämpel hur dä bara va tack vare ungtuppen och finlirarn, tillika kvick, vänsterlinkarn Howard Gregory som vi lyckas rädda en 2-1 seger mot Sunnerland himma på Hawthornet den 28 mars 1914.
Herrejisses, pojkåsna! Här snackar vi dillikatesser! Gregorys dubbla läderknallar. Såhär, klick klack, å såhär mä extra mycke smör på, skicka söndagsdilligensen poänglös i retur mot norr! Grabben Gregory han växte upp å verkställde hela karriären, från bollkalle te fotbollsinvalid, hos Albion. 45 strut på 181 framträdanden 1911-26, ligamässtare 1920, å mä åren mest känd under dä betecknande smeknamnet ”Expressen” av publikum på Hawthornet. Snabb, pigg, fräck å allti beredd å göra nåt oväntat… Ja, apropå dä måste vi komma ihåg å fjättra gammalfarmor efter att hon har slickat ren den där sista kastrullen. Hå hå jaja, dä va då dä…”
Mätt å nöjd, byxan trång trång
Nu dags att mumsa hemma BÅNG BÅNG!!!
