Albionbullentinen, februari
Ny regim - Revolutionsromantik
Kamrater, supporterbröder och ligakrigare! Februari väckte uppror och revolter ute i världen! Även hos Albion krävdes ett regimskifte, ett plötsligt knivhugg i ryggen! Fullständiga laghaverier, förlorade omklädningsrum och uppgivna miner ville till slut se en ansvarig! En ansvarig har fallit! Länge leve den nya ansvariga! Viva Roy!
Vår nya magiker och tänkare, som nu är satt att ena försvarsstyrkorna, remoralisera anfallstrupperna och återerövra de målområden som fienden setts ockupera! Solidariskt spänner vi därför alla härpå torget kappan för vinden och emotser, förutom det naturligt starkare rampljuset och de mycket roligare presskonferenserna, en snar mellanskiktets framtid!
Kamrater, bänknötare och medspelare! Tunisien, Egypten, Libyen, samt allsång på Skansen, alla kan de inte ha fel! Februari kom med nya tid… Nää. Inte ens med en i tiden glödande revolutionsromantik lyckas jag övertyga mig själv om vad som egentligen inträffade i denna förunderligt stormiga månad. Jag sänker näven, hänger av mig supporterhatt och knallpulverbälte, och skriver; ”plötslig förändring-listan”, 27/2:
1. Roy, ur askan i elden?
2. Panik, lukt från styrelserummet?
3. Appleton, musen som röt.
Kort-korta matchrapporten, februari.
1/2. Albion-Wigan Athletic 2-2 (1-2), delade päron i vinglig streckstrid. Ovanligt hett med tidigt mål. I rätt kasse! Kvitteringen lika sent dramatisk som förtjänt. Däremellan med röven till och lyset släckt på två frisparkar… Vadå? Har ni hört den förut?
5/2. Man. City-Albion 3-0 (3-0), klasskillnaden bekräftad. En halvlek med hat trick räckte när fetaste oljechecken av dem alla jobbade på ackord. Delvis ommöblerad Albionelva bjöd för säkerhets skull på dubbel straff för att fullborda eftermiddagsskiftet. Andra matchhalvan dock jämförligare då hemmalaget föll tillbaka. Och bara ett dygn senare föll bilan på The Hawthorns…
12/2. Albion-West Ham 3-3 (3-0), allt som sorterar under ordet huvudlöst sammanfattar matchens sista timme. En sjusprudlande trippel inledning överskuggas tyvärr här av nyss anspelad kollaps. Hej läskliga! Och vad tänkte Roy?
20/2. Albion-Wolves 1-1 (0-1), varsin halva och poängen delade i måste-derby-streck-ödesmatch. Enligt praxis ett uppför på frispark, men när krutröken väl lagt sig firade ändå Albion poängen. Roy? Jodå, tog rampljuset som tänkt. Kan redan ha ryat upp en och annan gamnacke? Behåller nog bäst raggsockorna på.
11 man: inte ansvarslösa.
11 matcher: tillräckligt?
1 av 29: det sällsynt magra utfallet av tjänstvilliga spelare på lånemarknaden, enligt klubbledning.
1 av 29: räckte trots allt poänglångt mot Wolves.
1 av 29: Hmm? Kanske var det samma dåliga respons där borta vid managerståndet..?
Citatet: ”I don’t think we need anyone to keep highlighting the fact it’s not an easy job", Roy om den utsatta yrkesrollen. (Okej, okej vi bara påminde...)
Italienska managerparlören/sista delen: ”Sciarpa moderno? No. Si tratta di una trappola.” (Modern scarf? Nej. Det är en snara.)
Engelska managerparlören/enda delen: Sportlov?! In my a**! Kick and run I told you! (Sportlov?!! Upp i mitt a***** i så fall! Sparka och spring, sa jag!) )
Upproret light: Olsson för kapten!
Under strecket: i svart kostym, vit slips, på lördagskvällen…
Februari avslutas: mot Stoke City. Måstematch, borta, statistik och all mörkrens makter talar tyvärr emot.
Gammalfarfar minns: ”Häpp pojkgök! Var lugn. Dä där mä ständiga missöden mot Stoke är bara gammal viskepelse å skrock du int ska lyss till! Hör här. Den 11 februari 1893 i Stoke minns ja dä först va en svart katta som korsa spelartunneln före match å sen minst tretton olyckskorpar som bomma krubb nere ve korvgubben, men int sjutton va dä nåt som besvära Albion. Nähä. Utan minsta rispekt stänkte alla tajders högerytter Billy Bassett själv in två februarivåta läderkulor på hemmalaget. Dubbla kanoner som gav Albion segern mä 2-1 som i en liten ask! Förutom rispektlös spökjägare, va han Bassett en tidens fixstjärna, som man kunne få se slicka högerkanten mä både karaktäristiskt löpsteg å bollbihandling, varifrån han sen bruka bre sina prexisa smörmackor eller, tjohoopp, själv sköt en och annan plötsligt dundrande målrökare.
Hör opp pojkvåp, så pass att han fick representera England ve 16 tillfällen å me halva den siffran i kolumnen för mål! För Albion hann Bassett spila drygt 300 matcher, noterad me 77 mål, å såg man etter så hitta man också 2 FA-cup-medaljer i guld där unner västen. Men framförallt minns vi Bassett som trogen Albion alla år, som puppolär hövding och bärande balk i klubben ett drygt halvsekel etter sin aktiva karriär… Tvi tvi tvi! Nä, ja tror int på skrock hör du pojkåsna! Dä där va genevern som satt sig på tvärn… Gammalfarmor? Tja, hon krossa spegeln som vanlit när hon raka sig den morron, men vi vann ju som sagt ändå, håhå jaja dä va då dä…”
Nya tider, ny filosofi, på gång gång
Gammalt eller ungt, långt som kort, stöttas alltid med BÅNG BÅNG!!!
