Albionbullentinen, maj
Vykort från tidig semester
Kära läsare. Kontraktet räddat. Tidig semester i år. Inte mycket att skriva hem om. Temperaturen är angenäm. Böljan garanterad lockande marinblå och långt ifrån svart. Hawaiishorts till matchtröjan. Naglarna fina och utväxta. Håret likaså. Skorna utställda. Pekfingret i naveln. Maskros och kvickrot i straffområdet. Brudar, bärs och en badboll i krysset. Hotellfrukosten dock för tidig, men fullt kanalutbud på rummet så man i alla fall får njuta den infernaliska nedflyttningskampen på TV. Tidig semester och inte mycket att skriva hem om, alltså.
Att för en gångs skull få vila redan i slutet av en lång och laddad säsongkänns lika osannolikt som ljumt behagligt. Ja, man kan säga att här i mittens rike är allt bara så lugnt och skönt.
PS. Skickar kontonummer för påfyllning. Hälsa farmor.
Jag rapar kokosvodka och inser trots allt även en långsemesters brukliga plikter. Jag öppnar chefens brev, och läser; ”kom ihåg att göra under semestern-listan, 19/5:
1. Vårformen -11, kom ihåg att bevara till hösten -11!
2. Försvarsbygge, kom ihåg att reparera, täta och förstärk.
3. Hela läsekretsen, hälsa dem alla en glad sommar och väl mött till ny säsong!
Kort-korta matchrapporten, maj:
30/4. Albion-Aston Villa 2-1 (0-1), Tjo och tjim i derbyhatten, klang och jubel hela natten. Roys Albion inget rubbar, bäst i stan med bara 10 gubbar.
8/5. Wolverhampton Wanderers-Albion 3-1 (2-0), ...sanden mellan tårna, läser gårdagens blad… Men att det inte redan var blåst för första semesterveckan gjorde ett överlevnadsinspirerat Wolves snart klart för Albion. Med jämfota på stället och med nr. 23 därtill i sina forna storstövlar så hjälpte heller aldrig förbättrad insats andra delen av eftermiddagen. Semester? Javisst, men först en rejäl derbyinställning, tack!
14/5. Albion-Everton 1-0 (1-0), Revansch på derbyinsats, hedersvärd avslutning på hemmasäsongen, dubbel på Everton, Mulumbu rules, Tamas tebaka, och man måste ju ha rena lakan med sig om man ska på semester, eller hur…
Säsongen har varit lång och händelserik. Här ett utdrag från Albionbullentinens kom ihåg-anteckningar 2010/11:
Säsongens game, set, match: uhh ojdå, 0-6 i premiären mot Chelsea
Säsongens tvätthög: 35 skitiga lakan augusti-maj.
Säsongens tavla: Carson fast på linjen.
Säsongens tavelram: i Stoke. Trasig.
Säsongens spelare: gott och blandat att välja mellan; Olsson vars betydelse alla insåg där i vintras. Mulumbu, minst lika oumbärlig. Scharner, en röst i omklädningsrummet. Odemwingie, vem kan argumentera mot nästan 20 baljor?
Säsongens match: Liverpool 2-1 hemma. Fan vi är ju riktigt bra!
Säsongens revansch: se ovan.
Säsongens manager: Roy! Bara Roy feb-maj. Karln trollar ju!
Säsongens färg 1: Brunt igen.
Säsongens färg 2: Svart, som för fan är marinblått!
Säsongens Regis: P. Odemwingie.
Säsongens Geronimo: RDM likviderad redan i februari.
Säsongens åh fan: RDM likviderad i februari.
Säsongens RDM 2: M. Appleton, ville ju bara så väl…
Säsongens äntligen: S. Cox kvittering mot Tottenham.
Säsongens poängstöld: oavgjort på annars snövitt Old Trafford.
Säsongens ryssjävlar: högljudda rasister bland Lokomotiv Moskvas supportrar.
Säsongens härdsmälta: 2:a halvlek mot West Ham hemma.
Säsongens cupäventyr: kort, bortkastat.
Säsongens Donk: försvarskatastrofen mot Fulham borta, puhh…
Säsongens spelevink: S. Tchoyi.
Säsongens bänkad: gonatt Miller.
Säsongens inhoppare: olé Vela!
Säsongens match 2 och 3: Arsenal borta 3-2 och Everton borta 4-1. Och det utan Roy... Kan nån förklara?
Säsongens under strecket: BARA en vecka i sena mörka februari.
Säsongens under strecket 2: Förutom första veckan…
Säsongens semester: tidig vid nytt kontrakt...
Och apropå den kommande säsongen:
Fotbollsmatematikern funderar; har lånat ut räknedosan... Men 38 matcher x 11/12= ser bra ut, ja inga decimaler i alla fall… Fotbollsfilisofisen funderar: sanning börjar med ärlighet, kärlek med sympati, lycka med ambition och dugliga fotbollsförsvar med en trygg målvakt…
Citatet: ”My immediate future is here. My plans are to continue here...", Peter Odemwingie om framtiden och Albion. (reds anm. Tack!)
Gammalfarfar minns: ”Ha pojkägg! Den 4 april 1925 va ja opp te Newcastle å dä kan man kalla annat än en solsemester dä! Dä va koldamm, industridimmor, kalla havsdimmor och asbestlunga. Dä va moder sol som grät, regn i luften, senor i lammköttet, ben i fisken, fyllbultar på gatorna, skator som tjattrade olycksbringande, men tro dä eller ej. Dä va en alldeles utsökt disciplinerad Albionelva som höll lakanen rena och krigade ner stadens United mä finfina 1-0. Tidens centertank Joe Carter smällde in vinstmålet för Albion, men hjälterollen för dan feck, som du sikert begriper fördömda pojkåsna, vår grepphungrige burväktare George Ashmore spela. Dä du pojkvåp! Där va dä annat än tvål i nävarna som kunne smiska till! Lojal å fullständit orädd stod han där mellan stolparna å boxa våta läderkulor från ett allt mer dispiratare himmalag. Herrejäsiken pojkvåp! Ja minns hur ja jubla över en benparad så dä smaka brunkol i mun flerfaldiga dar etteråt. Jodå, våran Ashmore feck också sin belöning mä en lannskamp för England mot Belgien 1928 samt hela 268 vaktade kamper som Albionetta åren 1919-31… Vadå bara tennisbollar i strandlådan? Jaha, då har gammalfarmor väl stoppat badbollarna i sommarbikinin då. Hå hå, ja ja, dä va då dä…”
Sommaren är kort säger en sång sång
Alltså snart match igen, BÅNG BÅNG!!
