Albionbullentinen, mars
Ett getingbo
Det började redan tidigt här i vintras med en liten grå kula som växte i redaktionstaket. "Nog bara en fotboll", hävdade chefen, eftersom detta är en seriös fotbollsredaktion. "Tja, i så fall en ful gammal utnött och uppumpad lädertrasa", påstod jag, då den efter årsskiftet bara växt sig allt större. ”Allra minst en grotesk jäkla badboll”, slog däremot grannfrun fast efter att som vanligt ha varit upp på redaktionen och klagat på allt mellan tjongbollar och korthörnor.
När nu våren gör sin entré, och varje omgång har blivit en 6-poängsomgång har den bara växt sig allt större och större, och har nu faktiskt brett ut sig över hela redaktionen. Chefen klagar och svär över lättretade flygfän kring skrivbordet. Han slår och viftar omkring sig och säger att han faktiskt inte kan få nån ro att kunna skriva sin inför-rapport till lördagens viktiga Liverpoolmatch. Hur ska det gå? Själv kan jag omöjligt höra något längre när det fasliga surret härinne bara tycks bli värre och värre. Vi går in på sista femtedelen innan semestern och nu är goda råd dyra…
Serievaktmästaren som anländer på inrådan kan snart konstatera att vi sitter mitt i ett getingbo. Sådana kan han inte göra något åt, säger han, och mot sådana gäller heller tyvärr inga tecknade Premier League-försäkringar i världen. "Ett satans getingår i år", fortsätter han liksom med fasa i blick, lämnar några goda råd, och önskar oss trots allt lycka till och hoppas att vi får det lugnare på redaktionen när väl sommaren anlänt.
Jag baddar näsan med salubrin, och läser hans; ”goda råd-listan, 31/3:
1. Framförallt lugn, bara att lita på Roy.
2. DDT, defensivt disciplinerad taktik…
3. Ihoprullad tidning och flugsmällare, seså ja, det är bara att ta fighten…
Bullentinen synar getingboet:
13. Blackburn 33p; lika höstblekt som vårtrött i flera år nu. Kanske dags att somna in och vakna i lägre serie?
14. Aston Villa 33p; gammal storhet utan nytt sting. Bor kvar på gamla meriter?
15. Blackpool 33p; aggressiv nykomling. Kan fortfarande ge stick med allergichock.
16. WBA 33p; Revanschsugen Roy Race räcker…
17. West Ham 32p; mycket surr för knapp prestation.
18. Wolves 32p; rätt färg men utan gadd. Förmodligen bara en simpel blomfluga.
19. Birmingham 31p; drar sig obönhörligen till söta läskedrycksligor. (El-ligor? Hur smakar det?)
20. Wigan 30p; art i familjen bottensteklar. Bygger oftast bo under streck.
Slutanalys; puh kan ju gå hur som helst…
Kort-korta matchrapporten, mars:
28/2. Stoke City-Albion 1-1 (0-0), Zzzzzzzzz… Men en formidabel taktiktriumf. Nytt ”äckligt disciplinerat” Albion vann verkligen en poäng i svinstian. Störtkruka av och oväntade bollar längs marken i 2:a halvlek var bara millimetrar från full pott. Överraskningen: Meite upphackad från inlandsisen och höll takten matchen ut! Matchens ”inramning” fixade svensk bärsärk i spelartunneln efteråt. Olsson for commander!
5/3. Birmingham-Albion 1-3 (0-0), Derbytjo derbytjim! Träaktig första hälft följdes upp med ett minnesvärt andra avsnitt. Ny taktiktriumf när Roy trollar, drillar och vinner. Gubbar, gubbar; kan han behålla den här välbalansen så fixar vi det här! Bonus: Bastkjolen återfanns i lådan märkt 09/10.
19/3. Albion-Arsenal 2-2 (1-0), Nära, nära, nära… Kvickt ledningsmål med fördubblad tätposition efter dryga timmen, åts dock upp av intensiv Arsenal-offensiv sista tredjedelen. Kom igen nu! Sötsur eftermiddag måste väl ändå summeras och firas med betydande poäng, va? Nära, nära, nära…
Taktiktriumf: slitet uttryck med kvalité.
Vårblomman: A Meite, det som göms i snö kommer upp i tö?
Citatet: "It’s his former team and I’m sure he wants to turn them over, and certainly the players and coaching staff as well, want to do it for him...”, väktaransvarig Dean Kiely angående upprättelse på lördag.
Gammalfarfar minns: ”Häpp pojkåsna! Dä va den 7 april 1934 å int ett endaste flygfä hade ännu bihövt vakna där himma på Hawthornet, när vi dela byte mä Liverpöl. Därimot minns ja att dä va rejält sting i straffen som gamle Albionkämpen Teddy Sandford rädda pinnen mä. Blåste först vegakepan av Liverpölkeepern innan vaktis feck lov å skära ut trasan från näte!
Jodå, sån va han gamle kämpen Sandford. En trettitalets typiskt vänsterlinkande forward, rak i ryggen som en målstolpe, bollbegåvad likt värsta brasse å som int bara hitta rätt på straffar, utan också hade en alldiles fantastisk förmåga att finnas på rätt plats vid rätt tipunkt för å kunna dräpa dit bolleländet. Innan korpral Revär börja gapa nere där i Tyskland hann Sandford, mä, mellan 1930 och 39, 75 strut på 317 matcher för Albion, cupguld 31, 1 st lannskamp, samt i början på femtitalet också som kombäckande manager på Hawthornet.
Jo, minsann pojkdrummel! En poängräddare som Sandford föstår du hade vatt nå å haft i tidens getingbo! Getingbo? Nä, nä. Dä där är turbanen gammalfarmor brukar använda när hon berättar dä där om blommor å bin för juniorlaget… Hå hå jaja dä va då dä…”
”Äckligt disciplinerat”, vår nya sång sång
I refrängen dock alltid samma BÅNG BÅNG!!!
