Albionbullentinen, maj
Äntligen sommarlov
Nä, nä. Jag har inget med ekonomin på det här stället att göra. Jag bara försöker bara städa upp lite här inne inför avslutningen. Ni förstår att just så här slitet och nedgånget blir det när sommarlovet tas ut långt i förskott och pojkarna blir otåliga. Sedan examensuppgiften på 40 poäng verkställts och blivit godkänd har dekadansen bara tilltagit. Se vilken oreda. Tomma folkölsburkar och chipspåsar under stolarna. Sumpade målchanser och flera borttappade matcher som ligger och skräpar lite överallt i hörnen.
I morse fick jag börja dagen med att rensa kapprumstoaletten från både nerspolade felpassningar och använda långbollar, och här någon rastlös odåga som har ristat ”bollk##” i bänklocket…
Värst av allt. Så sent som häromdagen hittade jag närmare 25 tappade mål längst fram i klassrummet! Saknas kanske inte nu när sommarlovet står för dörren, men jag lovar att till hösten kommer de att vara efterlängtade.
Apropå det så är det nog bäst att genast slå upp alla transferfönstren för att försöka få in lite ny frisk luft till den kommande höstterminen. En förbannad tur att avtackningen av gamle rektor Blånäsa förmodligen kommer att stjäla avslutningen så att hela världen slipper märka våra pojkars minst sagt genanta karaktärslöshet…
Jaså? Domarföreningen önskar ett bidrag för en vän- och avtackningsgåva till gamle rektorn, säger ni? Då får ni fråga chefredaktören där borta i hängmattan. Själv försöker jag som sagt bara röja upp lite efter den här minst sagt stökiga vårterminen…
På insidan av städskåpsdörren läser jag; ”vårstädnings-listan”, 19/5:
1. Forwardsbesättning, att dammsuga spelarmarknaden till kommande höst.
2. Utsträckt inställning, liv efter 40 tack...
3. Utsortering, några kontrakt till pärm, andra till papperskorg.
Kort-korta matchrapporten april/maj:
27/4. Southampton-Albion 0-3 (0-1). Märkligt? Höst igen? Semesterstinnt Albion överraskade och uppträdde i höstligt tillstånd. Varma smörknivar och skärpta avslut stack pinsamt enkelt hål på uppblåst nykomling. Skoj! Underhållning för hela slanten igen! Nya tag mot de 50.
4/5. Albion-Wigan Athletic 2-3 (1-1). ...och ner som en pannkaka. Trots lovande offensiv kurs ändå vilse igen på vägen mot 50. Attityd och effektivitet definitivt avgörande, Eller på fotbollsplan som vid panikragget - motivation slår alltid klass.
7/5. Manchester City-Albion 1-0 (1-0). Nä. Man vet i alla fall att inte klaga på nervkittlandet när Tamas figurerar i startelvan. Och just B-uppställningen i skyltfönstret mot vicemästarna var väl möjligtvis det enda som fick någon att stänga gäspningen före, under och efter match. Resultatet då? Programenlig småtorsk. Tamas 2,5 på en skala av 5 lerfötter.
12/5. Norwich City-Albion 4-0 (1-0). Med en glass i min mun och i sandaler av plast går jag på stranden med sanden mellan tårna… Oj fan, där satt fyran, eller va de femman? Sommar inom kort och vi bara längtar bort tra la la la….
Albionbullentinen sammanfattar säsongen:
Årets Hodgson: Steve Clarke.
Årets icke: El Yassi i tröja 10.
Årets kredit: Lukaku Lukaku Lukaku!
Årets utförsäljning: rea på Wood.
Årets kontrakt: Foster lönar sig.
Årets dubbel: 5-0 på ängsligt Liverpool.
Årets vendetta: Reuben Reid ligacupar mot Albion.
Årets kackel: PeO skriver först och tänker se… inte alls!
Årets cirkus: med PeO som pajas.
Årets position: 3:a ett dygn i november.
Årets årstid: höst alla kategorier.
Årets 0-0: West Ham hemma.
Årets transferfönster: stängt, lugnt, tryggt.
Årets bravad: Foster på Anfield.
Årets cuprace: snavade på första häcken.
Årets röda: Popov spottar ut.
Årets Engelsman: Billy Jones
Årets svensk: Olsson utan konkurrens.
Årets i-alla-fall-bäst-på-träning: Rosenberg.
Årets rumän: Tamas målar i Ligacupen.
Årets sammanbrott: Reading borta.
Årets benbrott: Gera borta…
Årets roligaste: seger på Anfield.
Årets säsong: fan, den bästa på över trettio år!
…och så till sist Årets grannar: Wolves, numera på sin höjd bara gläfsande på Walsall. Och allt började med 1-5 mot Albion…
Citatet: ”Det har varit ett mentalt tufft år”, Rosenberg sammanfattar sin säsong och bullentinen instämmer.
Gammalfarfar minns: ”Stäng dumflinet pojkåsna! Sån sabla cirkus va dä minsann inte den 7 maj 1927 när Albion avsluta mot Manchester United himma på Hawthornet. En blek Albionårgång va redan sist å ur förstaligan å så gott som allt å alla, från offentlighetsinrättningen å bollkalle te pajbagarn nere på hörne hade lagt av å tagit simester.
Nu va ju motståndarna nästan lika mediokra den säsongen så mä slutresultatet 2-2 dela vi i alla fall ödmjukt på de magra avslutningspinnarna. En av våra målskyttar den dan var snidiga ytterhalven å vår enda fixstjärna på den tiden, femfaldige landslagsmannen, Tommy Magee. Förutom å vara den enda som lyckas både bli cup å ligamästare med Albion var han också den kortaste som nånsin spelat för oss. Hör här. Bara fem fot och en tvärhand hög var Magee, å kuta å sprang så retfullt enkelt mellan motståndarnas trästockar gjorde han förstår du…
Vadå? Hur lång fem fot och en tvärhand är? Tja, om ja säjer att gammalfarmor väger drygt 18 stenar och har en räckvidd på 4 alnar så kanske du begriper bättre, hå hå jaja dä va då dä…”
(Reds anm. 5 ft 1 tvärhand = 157 cm.)
Sommarlov med sol, bad och sång sång
Till hösten åter med vårt BÅNG BÅNG!!
