Efter sommarens turbulens: ”Lita på WBA-processen”
En gästkrönika från forumets Söderbaggie inför säsongsstart.
Den nya Championship-säsongen är äntligen här. QPR på bortaplan väntar i premiären. En tuff uppgift för ett West Bromwich Albion under kraftig ombyggnad.
I efterdyningarna av den katastrofala Gouchan Lai-eran och det efterlängtade och helt avgörande ägarbytet har vi fått uppleva en turbulent transfersommar. Hela 14 spelare har hittills lämnat klubben, varav tre från startelvan bara förra veckan – Okay Yokuslu, Brandon Thomas-Asante och Conor Townsend. De försäljningarna följdes upp med en 1–4-förlust i genrepet mot League One-laget Birmingham City vilket fick delar av klubbens supportrar att måla fan på väggen och ifrågasätta såväl nye ägaren Shilen Patel som tränaren Carlos Corberan. Jag skulle snarare säga att sommarens skeenden är en helt naturlig följd av den misskötsel av klubben som vi sett under kinesiskt styre.
På kort sikt innebär det naturligtvis en stor utmaning att förlora drygt hälften av A-truppen, varav de tre, enligt mig, bästa spelarna från i våras – Yokuslu, Cedric Kipré och Celticlånet Mikey Johnston. Dessutom vår främsta striker, Thomas-Asante. Men på lång sikt helt nödvändig ur en rent finansiell synvinkel.
Enligt EFL:s lönsamhet- och hållbarhetsregler får Championshipklubbar endast förlora 39 miljoner pund (ca 500 miljoner SEK) över tre säsonger. Då WBA bokförde en förlust på elva miljoner pund 2022/23 och det mesta pekar på att 2023/24 t.o.m var ännu sämre – det talas om att vi förlorade två miljoner pund i månaden – så kan man utan ekonomiska specialkunskaper räkna ut att vi radikalt måste spara och skära kostnader för att undvika framtida bestraffningar. Och det måste ske genom att sälja spelare och dramatiskt sänka lönebudgeten. Här gäller det alltså att lyckas med konststycket att gasa och bromsa samtidigt, för vi har fortfarande ambitionen att slåss om uppflyttning.
Om klubben på sikt ska bli framgångsrik måste man bli betydligt bättre på att sälja spelare med vinst, och antingen förlänga eller sälja när de går in på sitt sista kontraktsår, i stället för att låta dem gå gratis eller pensionera sig när tiden gått ut. Dessutom måste genomsnittsåldern successivt sänkas. (Vi hade Championships högsta medelålder förra säsongen.)
Även om vi har tappat/sålt en majoritet av 2023/24-truppen tror jag inte vi har sett den sista försäljningen i sommar. Dels för att ingen är oumbärlig i dagens WBA. Av återstående spelare är Tom Fellows vår största tillgång, men även han är till salu för rätt pris. Dessutom finns det fortfarande gott om spelare i truppen som Corberan inte verkar vara särskilt förtjust i. Jag tänker närmast på Semi Ajayi, John Swift, Jayson Molumby och framför allt Karlan Grant, som var utlånad hela förra året. Grant sitter tyvärr på ett lukrativt kontrakt till 2026, och med tanke på den stora summan vi en gång köpte honom för är en ny utlåning det vi främst kan hoppas på, eftersom en försäljning sannolikt skulle medföra att vi redovisar en förlust på honom.
Molumby hade en frustrerande säsong i fjol med skador och begränsad speltid, och kanske var hans häpnadsväckande utbrott mot Mallorca en ackumulerad följd av detta. Det ursäktar givetvis inte hans beteende som var helt idiotiskt. Ajayi är en väldigt snabb och modig försvarare men är helt enkelt inte tillräckligt bra med fötterna för att spela den typ av fotboll som Corberan vill, med ett kontrollerat bollinnehav. En Corberanspelare måste ha en adekvat teknik och dessutom vara beredd att göra försvarsarbetet, och det senare är inte Swifts starka sida.
Att spanjoren nu får större svängrum att forma sitt eget lag kan bara vara positivt, må så vara i lågbudgetform. Jag tycker man redan har sett att en spelare som BP-förvärvet Torbjörn Heggem kommer bli nyttig och italienaren Gianluca Frabotta känns åtminstone på förhand som en uppgradering av vänsterbackspositionen.
Men, vi ska också komma ihåg att Corberan och den sportsliga ledningen, med undantag för vinterns lån av Mikey Johnston, inte varit särskilt framgångsrika på transfermarknaden. Givetvis bakbundna av katastrofala finanser och ett bristfälligt scoutingnätverk. Men till exempel så var förra sommarens utfall inte lyckosamt där lånet Jeremy Sarmiento drog vidare till konkurrenten Ipswich, Pipa nötte bänk och Josh Maja gick sönder. Att döma av sommarens värvningar har vi dock äntligen lyckats bredda vår scoutingverksamhet, till att nu även inkludera Allsvenskan, österrikiska Bundesliga och Serie A. Det är helt rätt väg att gå. Minns bara storhetstiden under sportchefen Dan Ashworth med fynd som Youssouf Mulumbu, Peter Odemwinge och Jonas Olsson. Generellt genererar internationella spelare både lägre transferkostnader och lägre löner än brittiska. Man kan helt enkelt få mer för pengarna om man lyfter blicken utanför öriket. När det gäller lån är utnyttjandet av Premier Leagues talangpool emellertid en klok väg att gå.
Det leder mig in på lagets stora brist de senaste fem åren – en klinisk striker. Nu ska jag ge Josh Maja chansen att bevisa mig fel, men förutom att han verkar skör och skadebenägen är han, enligt min mening, varken tillräckligt stark i targetspelet eller tillräckligt farlig i boxen. Även om Thomas-Asante hade en positiv utveckling och var vår främsta målskytt de två senaste säsongerna, lämnade hans avslutningar också en del att önska, och han saknade de naturliga strikerinstinkter som krävdes för att dyka upp på rätt ställen framför mål. Jag önskar honom all lycka i Coventry för han verkar ha en fantastisk personlighet om inte annat. Jag önskar också olycksdrabbade Daryl Dike all lycka i det fortsatta rehabiliterandet, men tyvärr tror jag vi aldrig kommer få se honom leva upp till sin potential. I värsta fall kan karriären vara över.
Rapporter säger föga överraskande att Corberan främst vill använda de pund och shilling som klubben frigjort i sommar på en ny striker/nummer nio. Då skulle jag tro att ett lån av en Premier League-talang är mest troligt. Av ryktena hittills gillar jag främst det om Leicesters Tom Cannon. Han känner dessutom vår nya vänsterytter Lewis Dobbin från deras gemensamma tid i Everton. Men klubben har överraskat oss gång på gång detta fönster.
Förutom en striker behöver vi ytterligare förstärkning på mittfältet. Här påstås att vi budat på såväl Standard Liège’s unge nordirländare Isaac Price, som Djurgårdens Besard Sabovic. Häromdagen dök även det traditionella ryktet om Newcastles Isaac Hayden upp, men det hoppas jag bara är ihåligt agentskrammel.
Om vi under fönstrets sista veckor lyckas göra klart med en högklassig striker, tror jag att vi med hjälp av Corberans taktiska förmåga kan snika till oss en av de två sista playoff-platserna. Men vi får vara beredda på att det kan ta ett tag innan det till stora delar nya laget blir samspelt och lär sig Corberans principer. Helt säkert är att en startelva i september kommer se ganska annorlunda ut jämfört med helgens premiärlag. Det ska bli spännande att se om något av veckans nyförvärv, Dobbin och Frabotta, får speltid på Loftus Road. Oavsett blir det en tuff premiär där poäng får anses vara en stor framgång, inte minst som vi saknar skadade spelare som Jed Wallace, Grady Diangana och Paddy McNair.
Men trots den turbulenta sommaren känner jag mig mycket hoppfullare och positivare än på mycket länge, enbart tack vare vårens ägarbyte. Det finns en helt annan framtidstro nu när vi har den mörka Lai-eran bakom oss.
Sportsligt får vi helt enkelt lita på processen och Carlos Corberan.
Tänkbar startelva mot QPR (fr. h 4-2-3-1): Palmer; Furlong, Bartley, Heggem, Frabotta; Mowatt, Molumby; Fellows, Swift, Grant; Maja.
Säsongens nyckelspelare: Tom Fellows.
Säsongens utropstecken: Torbjörn Heggem.
Säsongens frågetecken: Ousmane Diakité och Josh Maja.
Ligatips toppsex: 1. Luton, 2. Leeds, 3. Coventry, 4. Burnley, 5. Middlesbrough, 6. West Bromwich.
- Söderbaggie
