Krönika: Säsongssammanfattning - därför hamnade vi i botten
I helgen tog vi en otroligt viktig seger, det var verkligen på tiden. Utan att jubla för tidigt så kan vi ändå konstatera att situationen ser ganska ljus ut inför slutomgångarna. Men det vi kommer minnas från denna säsong är alla felbeslut som tagits på vägen hit.
Överallt i West Bromwich-kretsar diskuteras det vem man ska skylla årets dåliga resultat på. Steve Clarke? Pepe Mel? Spelarna? Eller styrelsen? Förmodligen kommer vi alla fram till att det blir alla dessa parter tillsammans. Säsongen har varit extremt turbulent och vårt största problem är att många beslut tagits vid fel tidpunkt. För ja som sagt, det är mer än ett dumt beslut som fattats.
Vi är nog alla överens om det uppenbara: Vi var inte tillräckligt förberedda för säsongen i augusti. Romelu Lukakus 16 ligamål och Peter Odemwingies höst var inte ersatt på ett tillräckligt bra sätt. Det var ingen slump att det nästan gick fyra hela matcher innan vi gjorde mål - och då var det en mittback som satte dit den. Deadline Day-nyförvärven var därför nödvändiga - men inte perfekta. Amalfitano, Sessegnon och Anichebe har alla mer eller mindre en del i att vi ändå är över sträcket - framför allt den förstnämnde. Men även om Sessegnon lyckas bättre nästa år, ska man ha i åtanke att vi rekordköpte in honom. Och kanske hade vi kunnat få något ännu bättre än Anichebe om vi varit ute tidigare? Framtiden får berätta om vi valde rätt väg att gå.
Jag tror dock inte det stora problemet är spelarnas kvalité. Hade jag varit manager för en mittenklubb i Premier League så hade jag gärna värvat Matej Vydra - trots att vi fått ut ganska lite av honom. Det finns tillfälligheter som har gjort att en del spelare aldrig kommit till rätta hos oss, till exempel att de blivit skadade vid fel tillfälle. Men vi måste rannsaka oss själva nu. Har vi givit alla den chans de förtjänar? Förmodligen önskar alla anfallare i vår trupp att de fått mer speltid. Det går inte att rotera runt bland sex olika anfallare som ska spela ungefär lika mycket. Rotation är bra, men man måste sätta en stomme. Vår stomme i offensiven har varit obefintlig.
Den delen tänker jag varken kritisera Clarke eller Mel för. Det här är ett av de starkaste argumenten varför Clarke aldrig borde ha sparkats. Han har givetvis en stor del i varför dessa spelare kom till oss. Det här är hans värvningar. Om han fått hämta in nästan tvåsiffrigt med spelare, bör vi också ge han som tillsatte dem förtroende för att få ut maximalt ur dem. Garlick har såklart haft en del att säga till om, men jag kan aldrig tänka mig att Clarke skulle ha godkänt att bli tillgiven massa spelare. Efter sparkandet syntes det tydligt på Twitter att Clarke hade merparten av spelartruppen bakom sig. Både Berahino och Reid stöttade honom. Lägger man samman det och sedan kollar på hans enda säsong som manager och finner en historiskt bra placering så ser jag ingen anledning att göra sig av med honom. Den hela säsongen säger mer än att räkna vinster under ett kalenderår. Sedan gick ett flertal veckor utan att någon ny anställdes. Fanns det någon plan redo? Även om Downing gjorde det godkänt så är det aldrig bra när det går massa tid. Den klubb som plockar Clarke nästa säsong gör ett kap, det är jag övertygad om.
Under Downings tid som coach drog Anelka-Gate igång. Gesten som gjordes upprörde många - med all rätt. Vi agerade från början väldigt fegt, tog varken avstånd eller fördömde det han gjort. När han sedan straffades blev det ingen annan utväg än att sparka honom, och tacka gudarna för det. En spelare med dessa värderingar hör varken hemma hos oss eller i en fotbollsklubb över huvudtaget. Även om spelartruppen höll tyst, blir en sådan händelse aldrig positiv. Att vi tvingades ta itu med detta gav oss bara mer problem. Alla inväntade vad styrelsen skulle säga, om Downing skulle spela honom och frågor ställdes om det påverkat spelarna. Knappast bra på något sätt.
Jag tvivlar inte en sekund på att Pepe Mel är en skicklig tränare. Över det stora hela så gjorde han det bra i Real Betis. Men han har inte haft det lätt hos oss. Högst begränsad engelska, ingen erfarenhet av Premier League och han kastades in i ett mycket kritiskt läge. Jag undrar om vår styrelse visste vad de anställt. När inte resultaten kom direkt så började det ryktas om att Mel inte styrde längre, att hans makt redan var borta. Det var bara spekulationer, men finns det någon sanning i det ryktet så har vi hanterat det här under all kritik. Som jag skrev förut: Vi har inte tid med någon inkörningsperiod men när vi väl har valt Pepe Mel så har vi störst chans att ta oss ur situationen när han får göra sitt jobb. Tränarcirkusen har minst sagt varit rörig.
Spelartruppen är väldigt oviss. Många spelare ser ut att försvinna till nästa säsong av olika anledningar. Här finns problematiken i alla våra säsongslån. Att låna spelare har självklart massa positiva sidor, men det till en viss gräns. Även om det inte är någon större ekonomisk risk med att hämta in många spelare, så blir det väldigt osäkert. Är spelarna inte tillräckligt bra så vill vi inte ha dem. Då ska sedan fem spelare ersättas, medan vi kanske behöver förstärkningar som det redan är. Jag vill inte sluta som Parma som äger 300 spelare, då riskerar vi att bli profillösa. När säsongen startar i augusti så tror jag minst sju spelare från dagens trupp är borta och det är som sagt både bra och dåligt.
Var bottnar vi i detta? Att vi får lära oss av våra misstag. Färre spelare som får mer förtroende bör köpas in. Vårt tålamod bör vara större. Nu ska vi ta oss i mål och klara av slutspurten denna säsong. Tufft motsånd väntar - men vi har i alla fall fått ett glapp till lagen under oss. Vi går mot en intressant framtid och vi ska tillbaka på banan. Det kan nästan bara bli bättre nästa år.
