Well, isn´t it ironic?
Även om omständigheterna är diametralt skillda så är Citys resultatrad den senaste tiden som hämtad ur nittiotalet. Underpresterande spelare, en manager som kör på i samma spår hur det än går och förhoppningar som håller på att krasha är alla kända fenomen för City.
Men trots alla likheter med nittiotalets City som just nu kan göras så är ju den avgörande skillnaden att City för tillfället faktiskt besitter en spelartrupp av kvalitet. Creaney och Co. hade ju sina begränsningar om vi säger så. Att City kört fast med den här truppen känns dock ganska givet med tanke på hur resultaten sett ut. Visst har skador, avstängningar och resor till Afrika urholkat Robertos alternativ men med det sagt så har hans svar på motståndarnas effektivare spel mot City uteblivit. Laguttagningarna har ibland varit pinsamt naiva.
Att City behöver en injektion är klart och det kommer snart att komma både i Pizarro och i en återvändande Yaya Toure som helt klart saknats. Om det räcker för att rädda Citys säsong är dock tveksamt. Det stora problemet nu är att målskyttet inte längre flyter på som det gjorde under den första halvan av säsongen. Och det är här den stora ironin presenterar sig. Idag öppnade Mancini för att Calos Tevez kan spela för City igen och han är nu inkluderad i den 25-mannatrupp som ska avsluta säsongen.
Tevez befinner sig ju som bekant på otillåten långsemester i Argentina men ska enligt Mancini vara aktuell för spel om han kan bevisa sin matchform. Hur väl han tagit hand om sig i Argentina är det få som vet men det ligger förmodligen i Tevez intresse att faktiskt spela under våren. Hans möjligheter till ett bra kontrakt med någon annan klubb "närmare" Argentina måste ju sjunka för varje dag han missar att visa sina kunskaper.
Så nu står vi här. Spelaren som ingen City vill se dra på sig tröjan igen kan vara svaret på om säsongen blir en triumf eller ett fiasko och spelaren som inget annat vill än söka sig till nya betesmarker tvingas återigen bevisa sig själv på Eastlands gröna och prisbelönta matta. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall. Ironi sa Bill. Kväljframkallande säger jag. Men som supporter med sedvanliga primatfunktioner kommer man naturligtvis att svälja det om det leder till framgång.
