West Ham - Arsenal
2 - 5

West Ham – Arsenal: Förnedring

Det här var andra gången West Ham tog emot Arsenal under 2024. Första mötet slutade med en förnedrande 0–6-förlust. Den här gången blev siffrorna inte lika brutala, men smärtan och frustrationen efter slutsignalen var minst lika påtaglig. Matchen slutade 2–5, men resultatet smickrar Lopeteguis mannar.

När jag satt och försökte lista ut vad som pågår i Lopeteguis huvud när han ritar upp sin matchplan, kom jag att tänka på ett sällskapsspel från lågstadiet. Jag hade glömt vad det hette, men en snabb googling senare kom jag fram till att det heter Mix Max.

I Mix Max går det ut på att bygga kompletta figurer genom att kombinera kort som är uppdelade i fyra delar: hatt, huvud, överkropp och underkropp. Kort delas ut slumpmässigt med hjälp av en tärning, och det slutar ofta med att helt fel huvud sitter på fel kropp, som i sin tur sitter på fel ben.

Det är precis så det känns när Lopetegui ställer upp sitt lag. Ingenting hänger ihop. För idag, igen, såg det ut som en backlinje som inte samarbetade med mittfältet och ett mittfält som inte lyckades hitta anfallarna.

Matchen mot Newcastle, som på något sätt andades nytt liv i West Ham, känns redan som ett avlägset minne från en annan säsong. För trots att startelvan såg likadan ut idag, var det inte samma lag som klev ut mot Arsenal.

15 minuter in i matchen hade West Ham 18 procent i bollinnehav. Efter 20 minuter lyckades de för första gången hålla bollen på offensiv planhalva. Och i 30 minuter spelade de som om de försvarade en uddamålsledning i slutminuterna av en cupfinal. Problemet var bara att det här inte var en cupfinal, det var omgång 13 i Premier League. Och West Ham ledde inte, de låg under med 0–4.

Det blev fel redan från start. De första 35 minuterna innebar 4 mål i baken och det krävdes mycket viljestyrka för att ens hålla sig kvar framför TV:n.

Men så hände något. Som en blixt från klar himmel slog Wan-Bissaka till efter en fantastisk genomskärare av Soler: 1–4 i minut 38. Två minuter senare hände det igen. Paquetá fälldes utanför straffområdet och Emerson knorrade in en frispark i världsklass. Plötsligt stod det 2–4.

Perfekt, tänkte man. Lite momentum precis innan halvtid. Bara att vänta in vilan nu och bygga vidare på det här. Men nej. Istället: Hörna till Arsenal, Saka vid flaggan, hög boll in mot Gabriel, Fabianski med en knytnäve i Gabriels käke, straff till Arsenal. 2–5. Momentumet borta. Halvtid.

West Ham hade ingenting att komma med i andra halvleken. Resultatet stod sig hela vägen till slutsignalen. Förnedrade av Arsenal på hemmaplan. Igen.

Vad var det då som gick fel?

Till att börja med var taktiken helt fel i förhållande till de spelare som startade matchen. I min införrapport skrev jag om de två tydliga vägarna för Lopetegui och West Ham om de ville få med sig något från matchen.

Antingen kunde man köra vidare på det som fungerade så bra mot Newcastle: en offensiv elva som inte är rädd för att hålla i bollen, med rörelse och positionsbyten som ger högt bollinnehav trots press från motståndaren. En mindre, teknisk och mer offensiv startelva.

Eller så kunde Lopetegui försöka efterlikna Chelsea och Newcastle när de båda tog poäng mot Arsenal. Starta sina stora, tunga spelare och kväva Arsenals kreativitet, som nästan enbart kommer från Saka och Ödegaard. Jämna spelplanen vad gäller det fysiska spelet och satsa på kontringar.

När startelvan släpptes blev jag glad. Det såg ut som att Lopetegui ville ta matchen till Arsenal, precis som mot Newcastle. Men det blev inte så. Istället fick vi en märklig blandning. Ett litet lag som försökte spela ett fysiskt spel.

Det gick som det gick. Fel startelva för rätt taktik, eller fel taktik för rätt startelva.

Jag har försökt stå bakom Lopetegui under den svaga säsongsinledningen, men nu är det svårt. Det har blivit för många pinsamma storförluster, och varje gång en stark insats leder till ett positivt resultat följs det nästan alltid av en förnedring i nästa match.

Det finns ingen kontinuitet i startelvan, taktiken eller resultaten. Jag lutar mer och mer åt att det behövs ett tränarbyte.