West Ham - Brentford0 - 1
West Ham – Brentford: Tunnelseende
Inför mötet mellan West Ham och Brentford hade Brentford endast vunnit 2 av sina 11 bortamatcher. Efter gårdagens match på London Stadium kan de nu lägga till en vinst i segerkolumnen. Brentford stod för en klart godkänd insats och åkte hem med alla tre poängen. Men efter 90 minuter kändes det snarare som om West Ham gjorde mer för att förlora än vad Brentford gjorde för att vinna.
Det tog bara fyra minuter för Brentford att ta ledningen – givetvis på en kontring efter att West Ham misslyckats med sin press. Redan där kändes det som att matchen var över. Visserligen fick Wissa ett mål bortdömt och Kudus brände ett guldläge när han skickade en cutback högt över ribban. Men utöver det hände inte mycket.
Brentford spelade precis som de brukar: låg defensiv och snabba, raka uppspel till den kreativa anfallstrion. West Ham å andra sidan fastnade i samma mönster som de visat upp tidigare under säsongen – fantasilöst och med tunnelseende.
Tunnelseende, eller kikarsynfält, beskrivs av Wikipedia som: “Ett tillstånd där synfältet centreras med perifert synbortfall. Symboliskt innebär det att man stirrar sig blind på en detalj”. Efter att igår ha sett West Ham spela i 90 minuter känns det som om klubbens nästa steg borde vara ett besök hos Specsavers. Laget vägrade byta kant i anfallen och spelade gång på gång in bollen där Brentfords försvar var som tätast. Varje gång West Ham avancerade på offensiv planhalva slutade det på samma sätt – bollen förlorades på samma kant där anfallet började. Det skedde antingen via ett blockerat inlägg, en passning in i överbefolkade ytor, eller en misslyckad fint.
Genom att vägra vända hem, byta kant och utnyttja de ytor som skapades när Brentford överbelastade en sida, blev West Ham förutsägbara, lättlästa och enkla att försvara mot.
I fotboll handlar försvarsspel om att göra det så svårt som möjligt för motståndaren att göra mål. Ett effektivt sätt att åstadkomma detta är att ligga lågt och kompakt nära straffområdet. Ju fler spelare som står mellan bollen och målet, desto bättre. För att bryta ner en sådan defensiv behöver det anfallande laget dra isär försvaret genom att komma med hot utanför straffområdet. Detta kan göras med bland annat långskott, inlägg eller kantbyten.
Långskott och inlägg tvingar försvarare att kliva upp i press, vilket öppnar ytor för löpningar in i ytan de lämnar. Om pressen uteblir kan anfallaren istället ta god tid på sig att sikta och öka chansen för ett ögonblick av individuell briljans. Kantbyten tvingar hela försvaret att förflytta sig, vilket skapar rörelse och oreda. Försvararna tvingas då ständigt fatta nya beslut, vilket ökar risken för misstag och återigen ytor som öppnar sig när det uppstår oordning.
West Ham gjorde inget av detta. De hotade aldrig med långskott, inläggen var långsamma och lättlästa, och de vägrade konsekvent att byta kant.
Gårdagens match mot Brentford var ett steg tillbaka. Det påminde om den fotboll som spelades i slutet av Moyes-eran och under Lopeteguis tid som tränare. Sådana matcher kan hända, men med fler spelare som återvänder från skador borde spelet snarare förbättras än försämras.
Potter har definitivt fått något att fundera på. Om det fortsätter se ut som det gjorde igår, kan han lika gärna ge chansen till det talangfulla ungdomslaget – de hade antagligen tagit lika många poäng.
coyi
