Heracles Almelo - Heerenveen1 - 0
West Ham-Swansea 3-1: Pretty bubbles in the air!
Tre matcher på åtta dagar, tre segrar. Det är West Hams facit senaste tiden, vilket innebär att man i skrivande stund ligger på tredje plats i Premier League tabellen med endast jättarna Chelsea och Man City framför sig. Det här är inte efter fem omgångar av ligan, utan efter 15. Det är inget annat än anmärkningsvärt, makalöst och helt underbart!
Dagens match på Boleyn Ground stod mellan två succélag så här långt in på säsongen. Införmatchen låg ”Hammers” på femte plats och ”The Swans” på åttondeplats. Båda lagen har spelat fin fotboll inledningsvis och gjort riktigt bra resultat. Inför matchen kom det uttalanden från West Hams ledning att man valde att nobba Wilfried Bony för att istället värva Andy Carroll när det begav sig. Bony har under 2014 gjort fler PL-mål (19st) än någon annan spelare och har växt ut till en av Premier League absolut bästa anfallare. Stekhet i boxen, stark som en oxe, relativt snabb och grym på huvudet. Idag gjorde Bony ett mål, hade ett skott i ribban och vann det mesta på defensiva fasta. Andy Carroll har mest gått skadad den här säsongen och hade inför matchen inte gjort ett mål på över 700minuter speltid. Trots det avgick Andy Carroll med segern idag efter två mål och en assist. Framtiden får utvisa vilket som var det bästa beslutet på långsikt.
West Ham tog tag i matchen direkt från start och tryckte ner Swansea och skapade ett par halvlägen. Stor del av spelet gick ut på att kontrollera mitten, få ut bollen på kanterna, fylla på med spelare i boxen och sedan måtta inlägg. Har man en av världens bästa huvudspelare ska man givetvis utnyttja det och det gjorde West Ham till fullo idag. Utan att för den skull rada upp målchanser så kan man utan att överdriva säga att West Ham var klart bättre än Swansea inledningsvis. Men Swansea har Bony och det räcker långt i den formen han är i. En snabbt Swansea anfall, en Winston Reid som fokuserar lite för mycket på boll och tappar bort Bony och vips så står det 0-1. Högst oförtjänt sett till spelet. West Ham repade mod och efter ett fint utspel av Song och ett kanon inlägg av Jenkinson kunder Andy Carroll mycket vackera sätta kvitteringen bakom Fabianski i Swansea målet. Ett mycket estetiskt vackert fotbollsmål där Andy Carroll visar vilken nytta en frisk Andy Carroll gör i ett lag som West Ham.
I halvtid bytte Big Sam ut Enner Valencia och satte in en comebackande Diafara Sakho och det bytet fick en enorm inverkan på West Hams offensiv. Från att ha haft spelet men att mest skapa lägen på fasta situationer i första halvlek gick man till att skapa ett flertal sylvassa lägen varav många skapade Sakho helt på egen hand. Ibland undrar man hur det gick till men Sakho lyckades bryta sig fri från 3-4 Swansea försvare på egen hand och skapa frilägen inte mindre än fyra gånger. Första gången han bröt igenom var på kanten där han fixade fram en hörna som sedemera Carroll nickade in (via Britton, borde räknas som ett Carroll mål även om officiella nog kommer säga självmål) andra gången han bröt sig igenom blev Fabianski utvisad, tredje gången sköt han i stolpen och fjärde gången, efter än lysande nickpass från Carroll, lyckades han bomba in den bakom Tremmel som kommit in i målet. En lysande insats från Sakho som verkligen bevisar att höstens sju mål inte är en slump, det kommer bli fler mål från den killen.
Utöver Sakho som jag nämnt och givetvis Andy Carroll (Två mål, en assist) så var det en herre på mittfältet som utmärkte sig extra mycket. Det övergår mitt förstånd hur Big Sam lyckades locka hit Alex Song på lån från Barcelona, men jösses vad bra han är. West Hams överlägset mest excentriske spelare utanför plan (kika in på hans Instagram, hans klädstil skojar man inte bort) springer runt med ett par svarta Puma King skor och dominerar mittfältet fullständigt. Song vinner boll, distribuerar den vidare utan att slå bort en passning och är oerhört lugn när motståndarna pressar. Alex Song har tillsammans med ett flertal andra nyförvärv höjt West Ham till en ny nivå och det är bara att be till högre makter att David och David lyckas köpa loss honom i sommar. Song är egentligen för bra för West Ham, om West Ham hade varit så bra som man kunde förvänta sig av Hammers, nu är man dock uppe på en CL-plats med snart halvaligan spelad och där hör Song hemma och förhoppningsvis gör även West Ham det nästa säsong.
Det som talar för att West Ham inte ska kollapsa eller räcka till i det långa loppet är att Big Sam faktiskt sitter på en bred trupp. Framåt har vi tre anfallare som definitivt håller bra PL-klass i Sakho, Carroll och Valencia samt en Carlton som kan göra ett godkänt jobb i enstaka matcher. På ytterpositionerna är det också välbeställt. Innermittfältet är väl det som är mest sårbart för skador men så länge inte två spelare går sönder på längre tid så är det ingen fara, detsamma gäller mittbackspositionen, där Tomkins och Reid bildar ett bra mittlås med Collins som utmärkt backup, där bakom är det dock lite tunt. Jag tycker inte det behövs någon särskild förstärkning i vinterfönstret, det ägarna borde fokusera på är att förlänga kontraktet med Winston och försöka värva Song och Jenkinson på permanent basis så fort det bara går.
Det är en underbar tid som West Ham supporter just nu, tredjeplats i ligan, bra spel och lovande utsikter för framtiden. Härnäst väntar Sunderland på bortaplan och sedan Leicester hemma innan jul. Sunderland borta är aldrig lätt men fullt överkomligt. Leicester är i frittfall och borde besegras på hemmaplan. Efter jul väntar två blytunga matcher mot först Chelsea borta på boxingday och sedan Arsenal hemma två dagar senare. Efter dessa fyra matcher vet vi mer var säsongen kommer braka, men fram till dess: Pretty bubbles in the air, they fly so high!