Rögle - Örebro
6 - 1

West Ham United FC- Doncaster Rovers FC 1-1: Mental kollaps

Det var veckan mot två bottenlag där målskyttet skulle lossna och sex poäng skulle inkasseras. Några dagar senare summerar vi veckan med två gjorda mål och två inspelade poäng. Reading och Southampton går som tåget och West Ham får se upp om man vill ha chans att ta någon av dom två direktplatserna till fotbollens finrum.

I den 80:e minuten signalerar Big Sam för byte. Skall äntligen stortalangen Ravel Morrison få göra sin debut eller ska möjligtvis Nicky Maynard frälsa oss. OjOj vad fel vi fick, in kommer Stoke-lånet Collins för att säkra en poäng hemma mot nästjumbon Doncaster Rovers. Inte heller detta skulle vara Hammers dag och efter en skaplig första och en bedrövlig halvlek blir det inte bättre än 1-1.

Matchen
Matchen skulle dock börja på ett väldigt bra sätt. Efter nio minuter kan Kevin Nolan ge West Ham ledningen. Innan detta ledningsmål hade Vaz Te hunnit sätta bollen i mål men blivit avblåst för knuff och Cole träffat ribban. Kunde det här bli en sån där magisk eftermiddag på Upton Park där målen trillade in? Ja vi började i alla fall tro och hoppas.

I den 23:e minuten drar en för dagen briljant Vaz Te sin baksida och kan inte fortsätta matchen. Väldigt tråkigt då Vaz Te legat bakom det mesta i anfallsväg hittills och detta skulle i efterhand definitivt bli en vändpunkt för matchen. In kommer den på senare tid iskalla Sam Baldock som tyvärr inte skulle göra någon glad denna matchen heller.
Efter bytet fortsätter West Ham att kontrollera matchen men utan att skapa det där riktigt farliga.

I den andra halvleken kommer Doncaster ut som ett nytt lag eller är det möjligtvis West Ham som kommer ut som ett annat lag? Hursomhelst för att använda en gammal klyscha ”Doncaster-spelarna låter helt enkelt bollen göra jobbet”. Matchen byter helt skepnad och i den 73:e minuten kommer käftsmällen. Efter en tilltrasslad situation sätter Coppinger bollen i mål från nära avstånd.
West Ham kollapsar totalt i andra och mäktar efter Coppingers kvittering inte med att skapa en enda målchans utan El-Hadji Diouf är på slutet nära att skjuta West Ham helt i sank. Som tur var har vi Robert Green som sista utpost.

Reflektion
Som supporter är man oerhört besviken när man faller på eget grepp. Hade vi mött något av topplagen så finns det en annan förståelse för olika skepnader i en match. Mot ett av seriens absolut sämsta lag så skall dock inte detta behöva hända. Känns för tillfället som det är en mental spärr som spökar för laget på hemmaplan. Kanske finns inte heller den mentala styrkan hos flera av spelarna.
Är egentligen av den åsikten att det inte är ok att bua ut sina spelare men kan verkligen förstå fansen i lördags. Detta håller inte...tyvärr. Vänd detta skepp nu Big Sam innan det kantrar.

Fortune's always hiding...