West Ham ute ur Europa League
Drömmen om Europa tog slut innan den ens hade börjat.
Och bara så där var West Ham ute ur Europa League. Jag kan inte säga att det var direkt väntat, men när man såg laguppställningen kände man på något sätt att spel ute i Europa inte hade hög prioritet denna säsong. Man kan tycka vad man vill om det och jag antar att detta kommer att diskuteras fram och tillbaka ett tag framöver.
Ledningen i West Ham hade före kvalet började öppet pratat om visionen om att bli en klubb på övre halvan i ligatabellen som ska spela matcher ute i Europa. Därför kan man ställa sig frågande till varför man halvt om halvt valde att inte ta chansen till Europaspel när den erbjöds. West Ham hade till dagens match endast 2-3 ordinarie spelare i form av Carl Jenkinson, Kevin Nolan och Manuel Lanzini. Att ställa upp med så pass få ordinarie spelare i ett tufft returmöte i ett Europa League-kval indikerar på att Slaven Bilic inte var supersugen på att spela i Europa denna säsong – i alla fall inte med sitt ordinarie lag. Huvudfokus har nog sedan Bilic tagit över rodret alltid varit den stundande säsongen i Premier League. Nu kommer man kliva in i den nya säsongen med fräscha ordinarie spelare. Man har även undvikit onödiga skador som brukar uppstå i sådana här typer av tävlingsmatcher förutom Enner Valencia. All fokus kommer nu ligga på ligaspelet och att se till att säkra platsen som en Premier League-klubb inför flytten till nya OS-arenan.
Det känns dock väldigt tråkigt att det redan är över med tävlingsmatcher i Europa. Det hade varit riktigt härligt att få se sitt West Ham kämpa mot andra klubbar i Europa och göra sig ett namn. Förmodligen hade klubben även då lyckats lockat till sig fler klasspelare samtidigt som den yngre generationen hade getts chans att visa vad de går för. De yngre kommer dock att få spela i årets upplaga av Premier League, var så säkra, men antagligen inte i samma utsträckning som de hade fått göra ifall West Ham spelade både i Premier League och Europa League.
Hur såg kvällens match ut nu då? I mitt tycke var det inte en match med sprudlande anfallsfotboll och tuffa tacklingar. Det var snarare en match där inget av lagen vågade göra några misstag. Rädslan för att misslyckas verkade vara starkare än viljan att vinna, vilket främst gick att se hos West Ham. Visst fanns det vilja, men det fanns ingen i laget som ville axla rollen som matchvinnare. Synd.
Matchen började dock väldigt bra efter ett fint mål av Manuel Lanzini i matchens 2:a minut som därmed också gjorde mål i sin debut för West Ham! Efter en massa brunkande fick Lanzini en passning precis vid utkanten av straffområdet. Han skottfintade och drev inåt lite till höger, klippte sedan till och sköt ett lågt skott som gick in via målvaktens högra stolpe. Ett vackert mål av Lanzini som säkerligen kommer att hänga fler baljor för West Ham den här säsongen.
Efter ledningsmålet gick spelet fram och tillbaka, men det kändes ändå som att West Ham var i kontroll av matchen. I den 15:e minuten hade dock Astra ett riktigt farligt läge då West Hams reservmålvakt Darren Randolph inte riktigt hade koll på vart han hade målet, utan släppte bollen till vad han trodde var inspark. Men istället för att bollen passerade den förlängda mållinjen som han trodde gick den istället stenhårt i stolpen. Som tur var kunde försvaret rensa undan bollen och den farliga situationen var över. Om det var en ren missbedömning av Londonmålvakten eller ett fantastiskt målvaktsöga kommer vi aldrig få veta.
I den 32:a minuten hände dock det som absolut inte fick hända. Lanzini tappade bollen vid mittlinjen, varav en Astra Giurgiu-spelare satte fart mot West Hams mål. Rumänen slog en hård passning inåt mot mitten, en rätt dålig passning om jag ska vara ärlig, som en West Ham-spelare av någon anledning valde att släppa förbi sig. Passningen nådde Budescu som fick god tid på sig att driva bollen framåt mot målet. Han avlossade ett skott som gick mellan benen på mittbacken Doneil Henry och som strök stolproten på Randolphs vänstra sida. 1-1 var ett faktum. Jag måste faktiskt säga att Henry skulle kunna ha presterat mycket bättre i den situationen. Istället för att slänga sig framåt och försöka blockera/förhindra skottet á la James Collins valde han istället att stå kvar och vända ryggen till då skottet avlossades. Ett fegt beslut som kostade oss ledningen.
Fyra minuter senare var det dessvärre dags igen. Vi luttrade West Ham supportar vet ju hur det brukar gå när vi tar ledningen i en match och motståndarlaget lyckas trycka in en boll. Mycket riktigt, nervositeten sprider sig inom laget och tidigare förluster gör sig påminda. Det är som att spelarna är hemsökta av ett spöke som inte riktigt vill ge sig av. Detta är något som Bilic kommer få jobba hårt med under kommande säsong. Hur som helst, en Astra Giurgiu-spelare började med bollen vid mittlinjen och drog en West Ham-spelare snyggt innan han passade bollen inåt i planen till en annan spelare som stod ca fem meter utanför straffområdet. Även denna spelare satte full kareta och drog en Londonförsvarare ganska lätt innan han sprang ner till den förlängda mållinjen och passade snett inåt bakåt. Där stod det rumänska lagets kapten Budescu fri som en fågel och siktade in sig och sköt bollen i mål. Det ska tilläggas att passningen till Budesco gick igenom kanske fem-sex West Ham-spelare. Att kalla försvaret för en hönsgård skulle vara en underdrift! Här märktes det verkligen att det saknades erfarenhet och rutin i Londonlaget. Två av West Hams spelare sprang i full fart mot bollhållaren medan de övriga tre-fyra försvararna ställde sig på en rak linje för att förhindra att bollen spelades förbi målet. Vad man inte tänkte på var att det på en fotbollsplan oftast finns fler spelare än bollhållaren, att man ibland måste titta bakom axeln för att se vad eller vem som finns där. Det blev en dyr och nyttig läxa för ungdomarna.
Resterande minuter av första halvleken hände det inte så mycket på. Maiga studsade ut några bollar till inkast, Nolan nickade en boll 20 meter till bort till hörnflaggan. Det var väl inget av lagen som var överlägset det andra, men Astra Giurgiu var nog faktiskt det vassare laget och ville mer än West Ham.
I början av andra halvlek passade kommentatorerna på att såga Maiga och sa ”you never gonna score a goal if you just stand behind your man”. Jag är ledsen, jag vill inte låta som en gnällig supporter, men satfläsk alltså – Maiga var riktigt usel idag! Karln har inget självförtroende, ingen touch, ingen speluppfattning. Vid ett tillfälle visade han i och för sig prov på självförtroende, men då visade han istället brister på touch och speluppfattning. Han hade nämligen bestämt sig för att visa världen sina dribblingsfärdigheter och gav sig an fem man samtidigt! Det gick ju inte så värst superbra. Drömmen om att bli Messi kommer nog alltid att förbli just en dröm för mannen från Mali. Senare under halvleken sa kommentatorerna att de tyckte det var pinsamt hur dåligt han spelade och att det var tragiskt att han tog plats av någon på bänken som garanterat hade gjort jobbet bättre. Om jag räknade rätt sprang han offside fem gånger under matchen som han enkelt kunde ha undvikit. Jag hoppas verkligen att vi slipper se honom spela igen.
Det hände faktiskt inte speciellt mycket i andra halvlek. Astra Giurgiu hade lagt sig på försvar och satsade på kontringar. Kevin Nolan var dock nära att sätta huvudet på bollen efter ett fint inlägg som tyvärr nickades bort i sista stund av en rumänsk försvarare. Nolan var faktiskt en av lagets bättre spelare idag och ledde laget som en kapten bör göra. Väldigt kul att se, så får hoppas att han kan prestera bättre denna säsong än vad han gjorde förra säsongen!
Något annat som var kul att se var när West Hams coach för kvällen Julian Dicks bjöd på lite magi vid sidlinjen bara minuten efter att Nolans potentiella nickläge. En spelare i Astra Giurgiu kände av en elak vindpust och slängde sig handlöst ner på marken och fick hiskeligt ont. Dicks stod då bara någon meter ifrån spelaren och skrek åt honom och viftade med sina armar att han skulle sluta fjompa sig och ställa sig upp! Förhoppningsvis kan den mentaliteten smitta av sig till våra spelare under säsongen.
Tre minuter efter denna underhållande händelse, alltså i den 77:e matchminuten, missbedömde West Ham-målvakten Randolph ytterligare en bollbana. Han hann dock ta ett steg bakåt så att han precis nådde bollen med sina fingertoppar och kunde styra ut bollen till hörna. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Darren Randolph, men han imponerade inte på mig i alla fall. Tycker det är väldigt synd att vi gjorde oss av med vår förre reservmålvakt Jussi Jääskeläinen som ändå var en stabil målvakt. Skulle vår förstamålvakt Adrían bli långtidsskadad (peppar, peppar, ta i trä) kan det bli en riktigt nervig säsong.
Resterande 15 minuter av halvleken bestod av att West Ham försökte trycka på och Astra Giurgiu försökte kontra när de fick läge. Rumänerna var faktiskt nära att lyckas vid två tillfällen i slutskedet av andra halvleken, då backlinjen och Randolph fick det riktigt svettigt. Men fler mål blev det inte denna afton. Matchen slutade 2-1 till Astra Giurgiu som tog sig vidare i Europa League med en total slutställning på 4-3.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om kvällens match. Överdrivet bedrövlig var den faktiskt inte. Det bjöds stundvis på riktigt fint spel. De ungdomar i West Ham som fick chansen tog den – de var spralliga och energiska och ville visa vad de gick för! Däremot var väl kommunikationen spelarna emellan inte den bästa, men det kanske man inte heller kan begära av dem när de alla inte spelar med varandra till vardags. Speciellt roligt var det att se ynglingarna Josh Cullen, Diego Poyet och Elliot Lee som alla tre gjorde fina insatser. Experterna i studion berömde framför allt Elliot Lee efter matchen och sa att han var en vass spelare som säkert kunde ha gjort mål ifall han fick en vettig anfallskollega bredvid sig som kunde spela fotboll. Nu hade dock Lee oturen att ha Maiga bredvid sig, så redan där tog det stopp. Lanzini och Jenkinson såg annars också bra ut och det ska bli roligt att se mer av dem båda i Premier League.
Annars hände det inte så mycket mer denna kväll. West Hams resa tog slut innan den ens hade börjat. Ska man vara riktigt ärlig tog nog resan slut redan vid första mötet när West Ham klantade till det och tappade en 2-0 ledning till 2-2. Men det är väl som man säger – bara att bryta ihop och komma igen! Vi kan nu helt och hållet fokusera på ligaspelet och försöka hamna så högt upp som möjligt i ligatabellen. Säsongen drar igång redan nu på söndag med en bortamatch mot Arsenal. Det är väl bara att hoppas att Bilic gjorde rätt i att vila sina ordinarie spelare. Nej, nu laddar vi om och ser fram emot en härlig, men vemodig, sista säsong på Upton Park.
COME ON YOU IRONS!
