Watford - Arsenal
2 - 3

West Hams första seger på hemmaplan!

West Ham tar sig upp på en femteplats i ligan efter två klassmål av Dimitri Payet.

Vilken match West Ham gör! Trots att The Hammers ”endast” hade 37% bollinnehav kontrollerade man matchen till fullo. Visst, det var två farliga situationer då Londonlagets backlinje fick sätta sin tro till målvakten Randolph som gjorde två svettiga räddningar, men samtidigt hade West Ham en tre-fyra minst lika farliga lägen som likväl kunde ha resulterat i mål.

I mina ögon var detta en underhållande match där West Ham spelade fartfyllt och med glädje. Det bjöds på klackar, finter, dragningar och små instick. Laget verkade ÄLSKA att spela fotboll den här kvällen! Hoppas verkligen att vi får se mer sådant av The Hammers i kommande matcher. När slutsignalen gick visade resultattavlan 2-0 till West Ham. Denna vinst innebar en 5:e plats för West Ham i ligan och två raka vinster, medan den för Newcastle innebär en jumboplacering efter fyra matcher utan seger och utan några mål gjorda.

Det första målet kom redan i den 9:e minuten. Och vilket mål det var!! Sakho, som stod vid utkanten av straffområdet klackade bollen framåt till Noble som spelade bollen vidare till Payet som drog till med ett direktskott – en fin bredsida som med både kraft och precision placerade sig i målvaktens vänstra kryss. Kanske säsongens snyggaste mål hittills för West Ham!

I den 48:e matchminuten kom Payets andra mål. Detta mål ska dock Victor Moses ha all cred för, även fast det såklart var bra gjort av Payet att slå in bollen i mål. Efter en dålig frispark i farligt läge av Newcastle nickrensade Kouyate (tror jag det var) bollen säkert 20 meter. Victor Moses fick tag på bollen och oj vilken fart han satte! Från egen planhalva rusade han mot mål med två Newcastle-spelare hängandes i sig. Han kom in i straffområdet, skottfintade ner ena försvararen och sedan dundrade han bollen i insidan av ribban. Bollen studsade ut till Payet, som hade löpt med fint, som bredsidade in bollen kyligt på halvvolley i mål. Snyggt gjort av Payet och en lysande prestation av Victor Moses som jag önskar få se mer av i framtiden! Det var även vackert att se att alla West Ham-spelare sprang till en något uppgiven Moses och firade målet med honom. Ja, alla förutom Payet då som sprang åt andra hållet och firade på egen hand.

I övrigt var detta en match som West Ham kontrollerade. Man spelade smart och snabbt och anföll i rätt lägen. Personligen tycker jag inte det gjorde något att Newcastle fick ha så mycket boll. I ärlighetens namn trodde jag aldrig att statistiken skulle visa att West Ham endast hade 37% bollinnehav, snarare trodde jag att det skulle vara en 50/50 fördelning. Trots Newcastles övertag i bollinnehav lyckades de aldrig komma till några farliga lägen utöver de två redan nämnda lägena. West Hams backlinje, som var fenomenal, hade spikat igen totalt. Det var dock några skakiga lägen, framför allt i början, som försvaret hade brister i kommunikationen. Överlag var det dock riktigt stabilt. Det kan ha varit att man efter 1-0 målet kände av hur viktigt det var att vinna matchen, för efter 2-0 målet minskade misstagen markant.

Vad jag dock uppskattade allra mest att se i gårdagens match var att West Ham spelade som ett lag! Det var längesedan vi hade både mycket i anfallen och mycket folk i defensiven. Vid anfallen fanns det alltid många spelare att slå bollen till och i defensiven hjälptes i princip alla åt. Samtliga spelare höll en hög nivå, med några spelare som stack ut lite extra. Den som utmärkte sig allra mest var givetvis Payet. Vilken klass han visade upp! Det var längesedan West Ham hade en spelare av sådan kaliber. Han är snabb, han är skicklig i en-mot-en situationer, han har bra blick för spelet med sina passningar och han har en fantastiskt fin högerfot.

Nästa spelare som utmärkte sig var Victor Moses. Vindsnabb är han och mycket skicklig med bollen. Kul var det också att man kunde se hur han njöt av att spela fotboll. Samarbetet mellan Moses, Payet och Sakho kommer bli mycket intressant att se!

Mark Noble tyckte jag även gjorde en fin insats. Vid några tillfällen drällde han lite väl onödigt med bollen, men han bjöd å andra sidan på dragningar och tempoväxlingar som jag aldrig har sett honom göra förut. Den spelare i West Ham som kämpar mest av alla. Detta var för övrigt hans första match som permanent lagkapten – helt klart välförtjänt!

Övriga i mittfältet var riktigt bra och rullade boll på ett frejdigt sätt. Backlinjen var, som jag påpekat tidigare, suverän! Vi har en riktig gigant till mittback i form av Reid som jag hoppas håller sig skadefri under säsongen. Någon som dock inte höll sig skadefri var dessvärre Angelo Ogbonna som var tvungen att bytas ut i 41:a minuten. Vi får hålla tummarna på att det inte var något allt för allvarligt. In kom istället Jenkinson som gjorde en fin insats på sin högerbacksposition. Jenkinson har varit klappkass i de två tidigare matcher som han har spelat vilket har gjort att Tomkins, som har varit enastående när han har spelat, fick starta matchen som högerytterback. Tomkins var även denna match riktigt bra som ytterback men fick flytta in på en mittbacksposition när Jenkinson byttes in. Detta gjorde inget då Tomkins var grym även där och då Jenkinson visade upp varför han vill starta som högerback. Mycket kul att se!

I den 87:e till 88:e matchminuten var jag nog inte den enda som fick ståpäls. Andy Carroll, som verkar vara klar med sina skadebekymmer, byttes in mot Victor Moses. Hela Upton Park gav spelarna stående ovationer! Efter bytet fullkomligt dånade ”I’m Forever Blowing Bubbles” på arenan. Nästan 35000 personer var på Upton Park denna kväll, så ni kan förstå vilken ljudvägg det blev när nästan alla (minus Newcastle-klacken) sjöng tillsammans. Jag avundas de som var och såg matchen live, för bättre stämning än så blir det knappast. Magiskt!

Nej, det här var verkligen frid och fröjd! Det ska bli riktigt intressant att se hur långt det här laget kan gå. Just nu har vi supportrar lite hybris och det känns som att sky is the limit. Man City borta nästa helg känns inte ens hopplöst. Det är bara att passa på att njuta, för det får man inte göra ofta som West Ham-supporter. Det som gör att det känns hoppfullt och gör att man vågar börja drömma om en placering högt upp i ligan är att vi denna säsong ser ut att kunna behålla detta fina och utmanande spel hela säsongen, då vi nu för en gångs skull har en relativt bred trupp. Det är onekligen svårt att inte se fram emot kommande matcher med nyfikenhet, hopp och lust!

COYI!