Inför säsongen
Så går då vi en ny säsong till mötes och de två stora frågorna är: 1. Kommer vi vara lika bra som förra året? 2. I så fall, håller vi hela vägen?
Nyförvärven har denna sommar, precis som förra året, varit av hög klass. En ytterback, en defensiv mittfältare och ytterligare en mittfältare (som dessutom kan spela back). Alla tre, Denis Irwin, Paul Ince och Ivar Ingimarsson, är spelare som mycket väl kan stå på plan redan i ligapremiären vilket tyder på klass.
A-landslagsmeriterade Ivar Ingimarsson är en 24-årig (25 den 20/8) mittfältare från Reykjavik, Island. Han har spelat i lägre divisioner i det engelska ligasystemet sedan 1999 (Torquay och Brentford) och innan dess på Island för IBV och Valur. 109 matcher blev det på tre säsonger i Brentford (div 2) och 10 mål. Ivar blev förra året framröstad som Brentfords bästa spelare och när han värvades 1:a juli var motiveringen att man ville ha en konkurrent till Keith Andrews som defensiv mittfältare. Nu med facit i hand verkar det bli en väldigt hård fight om just den positionen. Ivar kan lyckligtvis spela på de flesta positioner i backlinjen och på mittfältet.
Paul Ince som, tillsammans med Dennis Wise och Vinnie Jones, gjort sig känd som 90-talets riktiga bad boy i engelska ligasystemet kommer numera alltså spela i en orange Wolveströja vare sig vi vill eller inte. Paul har representerat West Ham, Man Utd, Inter, Liverpool och Middlesbrough innan han nu gratis tar steget till Wolves. Dessutom med en halvering av hans lön på £20 000/vecka som han hade i Middlesbrough.
Jag ska erkänna, jag har hatat Ince. Nu spelar han i Wolves och snart har man nog kommit över chocken men ännu så länge ställer jag mig väldigt frågande till denna värvning. Jämför man rakt av med Carl Robinson som han på sätt och vis ersätter så är han en förstärkning men frågan är vilken roll han ska fylla? Platsar han på ett friskt Wolvesmittfält? I mina ögon går både Rae och Cameron före. Och att ha Ince som backup låter ju inte som någonting som höjer stämningen i truppen direkt.
Rent moralmässigt förstår jag dock värvningen. Som nån sa på Swede Wolves-forumet; med Ince tappar vi inga 10-poängsförsprång.
Denis Irwin, som hemma i Cork var Wolvesfan som ung, har en av Europas kanske mest imponerande medaljsamlingar när det gäller fotboll. Champions league-vinst och ett antal premier league-vinster är bara toppen på isberget. 15 medaljer på 12 år. Irwin var sällan en av de mer tongivande spelarna men säsong efter säsong fanns han där i Uniteds backlinje trots att andra ”större” namn satt på bänken.
Med Irwin stärker vi på ytterbackspositionen där vi var svaga ett tag efter det att Muscat tappat ”riktningen” och Lee Naylor inte utvecklades till den potentiella landslagsback vi trodde han skulle kunna göra. Det är en mycket bra värvning som dock kräver att Moxey och Jones har ögonen öppna hela tiden efter bra affärer som skulle kunna föra andra backar som på längre sikt kan fylla en ytterbacksplats till klubben. Men man kan säga att man genom denna värvning skjutit upp problemet på framtiden.
Irwin är 36 år gammal men har bara spelat i Leeds, Oldham och Man Utd som professionell innan han nu alltså går gratis till Wolves. Precis som Paul Ince har Irwin gått med på en lönesänkning jämfört med vad han tjänade förra året och istället försäkrat sig om en ordentlig bonus om Wolves skulle nå Premier league.
Detta tyder på att Wolves har satt upp målet ”Premier league nu eller aldrig – till varje pris”. Man har köpt spelare som i två fall knappast håller för Premier league nästa säsong, i alla fall inte som ordinarie spelare över en hel säsong, utan det är en en-säsongsvärvning som skall ge jävlar anamma åt ett Wolves som förra året föll ihop med tio omgångar kvar. Den dåliga moral man visade skall inte upprepas denna säsong.
Det kräver ju dock att Wolves har samma höga nivå över lag som förra säsongen. Säga vad man vill men min känsla förra säsongen var att vi hade ett enormt flyt. Ofta kunde vi avgöra i slutet av matcherna. Ofta handlade det om såna mål som man kallar för skitmål om man drabbas av dem. Kort sagt, under stora delar av säsongen hade vi ett flyt som sen vände tvärt emot oss i de avgörande ”lätta” hemmamatcherna.
Defensivt och på mittfältet borde vi rent logiskt vara bättre. Denis Irwin är bättre för Wolves än vad Kevin Muscat var och Ince med största sannolikhet en bättre pusselbit på mittfältet än Carl Robinson. Mark Kennedy är fortfarande skadad och lär så förbi ett tag men Kevin Cooper är ju med från start denna säsong.
Framåt har vi inget nytt förutom att George Ndah verkar vara skadefri till slut och dessutom är Kenny Miller med hela säsongen denna gång. Visserligen skadade sig Dean Sturridge nu i träningsmatchen mot Newcastle men han bör snart vara tillbaka och sen har vi ju en spelare som långsamt dalat i sin form sen han kom till Wolves, Nathan Blake. Dessutom verkar Adam Proudlock vara på väg tillbaka så sakteliga efter sina problem utanför planen.
17 000 säsongsbiljetter är sålda och det limiterade antalet matchtröjor är slutsålda (nytt parti kommer i slutet av augusti) vilket tyder på ett enormt intresse i Wolverhampton. Närmare än vi var förra säsongen har vi aldrig vart under de snart 19 åren i exilen och nu säger ledningens agerande som sagt ”nu eller aldrig”. Och visst vill man ju tro det. Man vill ju tro att vi har det bästa laget hittills i jakten om en Premier league-plats. Att serien inte har några naturliga topplag nu när både Man City och Fulham är borta. Ja, herregud, vi ”slipper” ju till och med Birmingham och West Brom.
Våra konkurrenter i år? Ipswich? Leicester? Millwall? Derby? Watford? Norwich? Ja, bland dessa sex lag plus Wolves lär vi definitivt hitta de två direktkvalificerade lagen till PL. Att vi klarar oss till kval håller jag för högst troligt (nåt annat vore en enorm besvikelse) men våra kvalminnen är mörka och vi vet att kval är 50% lotteri och 50% dagsform. Därför är det topp 2 som räknas.
Jag är inte övertygad om att vårt anfall håller och bakom Oakes i målet finns bara Murray vilket inte känns helt tryggt. Backar och mittfält håller. Det gäller att Sturridge hittar formen och att Miller börjar spela så bra som han gjorde under den tid han var inlånad. Och det skulle ju inte skada om Mark Kennedy blev kvitt sin skada och fick spela åtminstone hälften av matcherna. Då ska vi klara topp 2 och vara tillbaka. Men det är en lång säsong och kom ihåg att det finns inget ”vi är praktiken klara”!
