Från koja till slott...del 3
Aziz Yildirim visste att det var omöjligt att uppnå alla uppsatta mål utan en stark ekonomi. Han var tvungen att förbättra klubbens likviditet för att på så sätt snabbt kunna betala av lån med höga räntor, men viktigast av allt förbättra klubbens rykte vid spelarköp. Turkiska klubbar var kända för att inte betala i tid.
Alla blev minst sagt överraskade när Aziz Yildirim gick med på att sälja storstjärnan Jay Jay Okocha til PSG. Okocha var inte bara lagets bäste spelare han var även fansens favorit. Normalt sett skulle detta ha blivit vilken presidents fall som helst.
När transfersumman blev officiell ändrade fansen snabbt uppfattning om presidentens handling och hyllade hans genidrag. Aziz Yildirim hade nämligen lyckats sälja Okocha för hela 136 miljoner kronor. Detta var det dyraste spelarköpet någonsin i den Franska ligan och följaktligen den största summa pengar en Turkisk klubb hade fått för en spelare. Detta var siffror som ingen i Turkiet hade ens kunnat drömma om.
Två år senare såldes bosniern Elvir Baljic till Real Madrid för chockerande 23 miljoner euro och blev därmed en av fotbollsvärldens dyraste köp på den tiden. Vinsten av dessa två spelarövergångar var precis det startkapital Aziz Yildirim behövde för att påbörja sina projekt.
För att betona betydelsen av pengarna som gjordes av dessa spelarövergångar kan nämnas att det just vid denna tidsperiod rådde stor ekonomisk kris i Turkiet. Bankväsendet hade kollapsat på grund av korruption i flertalet banker och staten hade fått rycka in. Chansen att bli beviljad ett banklån under denna tid var lika med noll vilket i sin tur hade gjort det omöjligt för Aziz Yildirim att genomföra sina projekt.
Faktum var att dessa pengar skulle bara räcka ett tag och det fanns ingen garanti för att han skulle lyckas lika bra med spelarköpen nästa gång. Att vara beroende av spelarköp var ingen bra grund till en sund ekonomi. Detta var Aziz Yildirim väl medveten om. Han visste att den enda vägen till en sund ekonomi var att öka antalet fasta inkomster till klubben och att utnyttja supporterpotentialen så mycket som möjligt.
Klubbens fasta inkomster var begränsade till matchintäkter och TV-pengar. Men även matchintäkterna kunde svänga kraftigt beroende på hur det gick för laget. En dålig säsong kunde innebära en halvering av matchintäkterna. TV-pengarna var därför den enda säkra inkomsten och utgjorde en stor del av klubbens inkomster, nästintil 80% av de totala inkomsterna.
Trots den stora suppporterpotentialen sålde man ynkligt lite licensierade klubbartiklar. Fansen köpte hellre kopior på svarta marknaden. Det fanns bara en klubbaffär och den befann sig i en lokal i arenan. Den sköttes av en underorganisation till klubben, en så kallad "Fenerbahce dernegi". Dessa personer jobbade frivilligt och det var därför inte så konstigt varför det inte gick så bra fär affärerna. Klubben tog över kontrollen av affären och döpte om den till FENERIUM. Ett varumärke som jag tror 99.9% av alla fotbollsfans i Turkiet känner väl till, Fenerbahce fan som icke Fenerbahce fan.
Aziz Yildirim lät professionella yrkesmän inom kädesbranschen ta över kontrollen av Fenerium, som fick genomgå en "make over" från topp till tå. Ett halvt decennium senare har Fenerrium blivit ett starkt varumärke med över 50 butiker runt om i Turkiet samt filialer i både Berlin och Bryssel. Fenerium kedjan har dessutom två långtradare som kör runt om i landet där det saknas Fenerium butike,r och når på så sätt så gott som alla Fenerbahce supportrar.
Man säljer allt från bebisartiklar till Fenerbahce vespor, praktiskt taget allt man kan tänka sig. Allt som allt har man över 2,000 artiklar i sitt sortiment. Man har dessutom gått hårt åt svarta marknaden. Logan och namnet Fenerbahce är numera patenterade av klubben och får ej användas utan tillåtelse. Tre år i rad har Fenerium belönats med ett diplom av skatteverket för att de är en av de 10 företag i Istanbul som betalar mest skatt. Omsättningen för förra året var över 200 miljoner kronor.
Fenerium butikerna är både fansens och Aziz Yildirims stolthet. Fansen är nogranna med att göra alla sina köp från Fenerium butikerna eller butiker som har tillåtelse att sälja Feneriums produkter. Väl medvetna om att varje spenderad krona på en licensierad artikel går direkt till klubbkassan, bidrar fansen med ett stort tillflöde av pengar till klubben varje år samtidigt som de känner glädjen av att vara en del av uppbyggandet av det nya Fenerbahce.
Fortsättning följer....
