Marco Pasa - En turkisk hjälte
Mehmet Aurelio heter han nuförtiden sedan han blev turkisk medborgare i somras.
Marco Aurelio Brito Dos Prazeres är hans fullständiga brasilianska namn. Fansen kallar honom för Marco Pasa (Pascha), eftersom Pasa är ett tilläggsnamn som endast tilldelas turkiska generaler som vunnit viktiga segrar ute i fält. Finns nog inte många turkiska spelare som förtjänar att bli kallad Pasa lika mycket som han.
Mehemt Aurelio kom för löjligt små pengar till Trabzonspor inför säsongen 2001/2002. Han kom från ett division 3 lag i brasilien och ska ha kostat Trabzonspor cirka 50.000 dollar. Han tillbringade sina två första år med Trabzonspor och lämnade genast ett gott intryck med sin höga arbetskapacitet och goda teknik. Under sin tid hos Trabzonspor spelade han mestadels på högerkanten.
När hans kontrakt gick ut med Trabzonspor sommaren 2003 agerade Fenerbahce snabbt och skrev kontrakt med den då 26 åriga brassen. Hans övergång kostade Fenerbahce ingenting eftersom han var en fri agent. I samma era skrev Fenerbahce kontrakt med den tyske tränaren Christoph Daum. Daum som inte hade något att göra med aurelios övergång verkade inte vara intresserad av att ha honom med i truppen då Daum hade sina egna planer om spelarförstärkningar.
Men det tog inte särskilt lång tid förrän Daum insåg potentialen hos Mehemt Aurelio. Hans otroliga arbetskapacitet och förmåga att stjäla bollar kombinerat med en god teknik och passningsförmåga, fick Daum att omskola honom till en defensiv mittfältare. Detta skulle visa sig vara ett genidrag av Daum.
Redan i sin första säsong med Fenerbahce vann Christoph Daum ligatiteln med Fenerbahce. Mycket tack vare spelare som Pierre van Hooijdonk, Tuncay Sanli och Ümit Özat. Men alla är nog överens om att det aldrig hade lyckats utan evighetsmaskinen Marco Pasa som den livsviktiga länken mellan försvar och anfall. Man ser honom överallt på plan och man undrar hur han orkar att vara på rätt plats hela tiden.
Under sin andra säsong lade han till extra dimensioner i sitt spel eftersom han redan hade en god teknik och spelförståelse. Bara på något år hade Mehmet gått från att vara en löpvillig högerytter till en spelskicklig mittfältare som hjälper lika mycket framåt som bakåt. Sällan ser man Marco Pasa göra en dålig match, och de få gånger han gör det är han ändå statistiskt sett den bäste spelaren på plan.
Han spelar just nu sin fjärde säsong som Fenerbahcespelare och får man tro på en tidigare intervju med honom verkar det som att han vill stanna ytterligare några år eftersom han och hans familj stromtrivs i Istanbul, men framförallt för att han har kommit att älska Fenerbahce som vilken supporter som helst. Detta trots att han har erbjudits många kontrakt från klubbar i europa.
Ska man vara helt ärlig så hade en flytt till europa varit ett stort steg uppåt för hans karriär då den turkiska ligan inte uppvaktas lika mycket av det brasilianska lanslaget som övriga ligor i europa. Jag överdiver inte när jag anser att det brasilianska landslaget skulle haft stor nytta av en spelare som Mehmet Aurelio. En Gilbero Silva fast både tekniskt bättre och med större arbetskapacitet, men framförallt för att han är en väldigt osjälvisk spelare som är en bristvara hos brasilianska spelare.
Istället var det det turkiska landslaget som passade på att utnyttja Mehmet Aurelios tjänster, för hur mycket han än må vara en Fenerbahcespelare så respekteras han av samtliga fans i Turkiet vilket inte är så vanligt. Mehmet Aurelio blev turkisk medborgare eftersom lagen säger att en spelare som har spelat utan avbrott i fem år har rätten att bli turkisk medborgare. Eftersom det råder en begränsning i antalet utländska spelare man får ha i sina trupper är detta den enda möjligheten för klubbarna att utöka antalet utländska spelare i truppen.
Aurelio som utnyttjade denna möjlighet blev genast kallad till det Turkiska landslaget. Efter den första landskampen visade han kritikerna (som var emot utländska spelare i landslaget) vilken stor nytta han skulle komma att vara för det turkiska landslaget, som i flera år har "lidit" av avsaknaden av veteranen Tugay Kerimoglu som slutade i landslaget för ett par år sedan. Aurelio har hunnit med ett halvtdussin matcher och har redan hunnit spela en stor roll i Turkiets frammarsch i EM-kvalet. Oenigheten angående Aurelios inträde i landslaget verkar spårlöst ha försvunnit efter landslagets framgångar.
I ligan sliter han för sitt tredje ligaguld i den marinblå-gula randiga tröjan och han spelar med samma lojalitet och glöd som han har gjort sedan första dagen han kom till Fenerbahce. Personligen unnar jag honom spel i en europeisk toppliga men å andra sidan kan jag inte tänka mig ett Fenerbahce utan hans karisma och närvaro på plan.
