TERIMinator - del 1
I denna serie av artiklar tar vi upp hur Turkiet gick från att vara ett landslag man fruktade till ett turkiskt landslag i förfall
Jag vill börja med att berätta att jag är en av många turkiska supportrar som har valt att ”bojkotta” det turkiska landslagets matcher. Jag följer alla händelser runt laget men väljer att inte att titta på matcherna, min egen lilla protest mot landslagsledningen men speciellt mot en viss varelse som jag förmodar inte kommer från denna planet, TERIMinator (läs Fatih Terim).
Denna morgon är dagen då det turkiska folket återigen vaknar upp till vetskapen av att det turkiska fotbollslandslaget ännu en gång, och på mindre än en månad, har tappat poäng mot en så kallad blåbärsnation i fotboll. 1-1 mot Moldavien är den andra pinsamma poängförlusten mot en svag fotbollsnation. Inte för lång tids sedan spelade den före detta världstrean 2-2 mot Malta, i en match där det var Malta som tog ledningen båda gångerna. Igår låg Turkiet under med 1-0 tills ungefär mitten av den andra halvleken.
För at få en bättre bild av händelseutvecklingen i turkisk fotboll de senaste åren går vi tillbaka i tiden då Turkiet precis hade lyckats komma trea i VM 2002.
VM 2002 och Confederations Cup 2003
Turkiet hade genomfört en fenomenal turnering i Japan/Sydkorea i ledning av den dåvarande landslagstränaren Senol Günes. Detta var utan tvekan den största sportsliga händelsen i Turkiets historia trots att det "bara" var en bronsmedalj man tog sig hem.
Men med tanke på hur viktig fotbollen är för ”medelturken” och hur stor påverkan den har på vardagliga livet så är det inte svårt att förstå att bronsmedaljen kändes som att man vunnit ett VM.
Strax efter VM blev man inbjuden till Confederations Cup i Frankrike där Senol Günes valde att använda sig av spelare från det framgångsrika U21-laget och endast ett fåtal A-lagsspelare fick följa med till Frankrike. Detta visade sig bli en succé då de unga spelarna visade upp ett strålande självförtroende och ett spel som visade att man hade hängt med i fotbollsutvecklingen. Man tog sig vidare från gruppen genom att bland annat lämna Brasilien bakom sig. Brasilien som nästintill hade sitt bästa lag med sig, med spelare som Ronaldinho, Emerson, Adriano, Luis Fabiano, Dida, Julio Cesar, Lucio, Ilan och Gil för att nämna några. Turkiet höll på att vinna matchen tills den nuvarande Fenerbahcespelaren Alex gjorde 2-2 målet. Det unga turkiska laget hade dockat chockat världen då man spelat ut Brasilien i större delen av matchen.
I semifinalmatchen, mot ett fullspäckat Frankrike, spelade man till och med bättre än vad man gjorde mot Brasilien, men förlorade ändå matchen med 3-2. Turkiet slutade trea i turneringen, men viktigast av allt så hade det unga landslaget visat att framtiden var säkrat många år framöver.
Misslyckat EM-kval
Senol Günes största misstag som landslagstränare (och kanske det enda misstaget) var att han inte använde sig utav dessa unga spelare i de kommande EM-kval gruppmatcherna och på så sätt genomföra en svår men nödvändig generationsväxling i landslaget. Men med tanke på det status de flesta av A-lagets spelare hade efter VM var det tämligen svårt för Günes att genomföra en riskartad generationsväxling, då det är pinsamt lätt att omvandlas från hjälte till syndabock i Turkiet.
Generationsväxlingen uteblev och Turkiet som aldrig tidigare spelat sina matcher som storfavoriter klarade inte av favorittrycket och man misslyckades att ta sig till EM i Portugal efter att ha åkt ut mot Lettland i två playoffmatcher. Senol Günes och många av landslagsspelarna blev syndabockar. Det var främst Senol Günes som pekades ut som syndabock, men även Hakan Sükür som redan i VM 2002 hade glömt bort hur man gjorde mål. Senol Günes fick sparken och spelare som Tugay och några till slutade med landslagsfotboll. Att Tugay la av med landslagsfotboll var ett stort avbräck för turkisk landslagsfotboll då han var en av de vikigaste kuggarna i laget. Hans orsak var att ge plats för yngre talanger och hjälpa till med generationsväxlingen. Tugay som kanske var den spelare som förtjänade mest att stanna kvar i landslaget visade dock upp en gedigen karaktär när han meddelade att han slutade för de yngre talangernas skull. Många hoppades därmed att spelare som Hakan Sükür skulle följa hans spår eftersom Hakan inte hade presterat något sedan VM-kvalmatcherna. I VM 2002 var han den enda stora besvikelsen och i EM-kvalet därefter gjorde han inget av värde för att förbättra sitt rykte. Hans avgång som landslagsspelare efter det misslyckade EM-kvalet skulle ha gett honom en väldigt hög status i hela landet, men han valde att klistra sig fast vid landslaget.
Fortsättning följer...
