TERIMinator - del 4
Del 4
TERIMinator och hans syn på fotboll
Problemet med Terim är hans enorma ego som han har tillförskaffat sig genom åren. Han vet bäst och ingen har rätt att kritisera honom. Han är den turkiska fotbollens självutnämnda gudfader, men olyckligtvis lever han bara upp till det med sitt agerande under presskonferenserna. Men det är inte enbart hans fel, media har bidragit till att skapa detta monster. Sedan han vann Uefa cupen med sitt Galatasaray har han inte fått ta emot hård kritik trots att han har underpresterat massivt som tränare de senaste 6-7 åren. Media har haft svårt att kritisera mannen som vann den första stora cupen till Turkiet.
Detta har i sin tur lett till att man har haft överseende med hans taktik och laguttagningar. Aldrig någonsin förr har Turkiet spelat så här håglöst och med ständigt fel spelare på planen. Hans spelstrategi (om man nu kan kalla det för strategi) går ut på att ge tillbaks mot skribenter som har råkat kritisera mot honom. Detta bevisades när kaptenen Emre Belözoglu gjorde den internationellt kända armrörelsen mot pressläktaren efter 2-0 vinsten som ett tecken på sitt missnöje med medias lågmälda kritik. Denna incident ledde för en gångs skull att media reagerade starkt mot lagkaptenen Emre, som numera borde spela i sumobrottare klassen, och krävde att Terim skulle ta bort kaptensbindeln från Emre. Inte helt överraskat fortsätter Emre som kapten för Turkiet trots hans smaklösa uppträdande. Vad är det man brukar säga: Sådan far, sådan son!
Trots Terims och några av hans spelares pinsamma agerande på som utanför plan fortsätter media att hålla tyst. Läser man rubrikerna efter gårdagens match så verkar det som att det inte gör något att vi tappar poäng mot lag som Moldavien och Malta. Terim vet helt enkelt vad han gör!
Om man ska titta rent teknisk på Terims taktik och laguttagningar så tror jag alla kommer att hålla med mig om att det ser ut som att Terim har tappat allt förstånd. Målvakter byts ut lika ofta som man byter strumpor. Har man inte spelat på ett långt tag för sitt klubblag så är man given i landslagstruppen. Ta till exempel Tuncay och Emre som knappt får sitta på sina respektive lags bänkar men spelar från start. Rüstü Recber som hade varit skadad i över 8 månader och hade fallit tillbaks som tredje målvakt för Fenerbahce fick starta för landslaget.
Mellan Malta och Ungern matchen, dvs inom loppet av 3-4 dagar byttes startelvan mot Malta ut mot hela 9 spelare. En månad senare så ser vi att Terim har gjort ytterligare ändringar genom att ta in en helt oprövad debutant vid namn Selcuk Inan istället för Deniz Baris som av en anledning kallades upp vid förra landslagsuppehållet men inte fick vara med denna gång. Deniz och Aurelio som rankas som Turkiets bästa defensiva mittfältsparar och som gjort riktigt bra ifrån sig i champions league får inte spela tillsammans i landslaget vilket är en stor taktiskt miss om du ändå ska spela med två defensiva mittfältare.
Galatsarays Ümit Karan som år efter år har bevisat att han är en riktig målspottare har inte varit med i Terims planer sedan han blivit tvungen att kalla upp honom på grund utav alla skador. Ümit var den som igår kväll räddade Terim från en ytterligare pinsam förlust. Som vänsterback ser vi ständigt den föråldrande Ibrahim Üzülmez som jag inte förstår hur någon någonsin kan ta för en fotbollsspelare. Själv har han utnämnt sig till den turkiske versionen av Roberto Carlos och om han bara kunde göra bra inlägg så hade han spelat för Real Madrid, detta är hans ord och inte mina.
Målvakten Hakan Arikan som inte ens borde spela för ett storlag som Besiktas tas ut som förstamålvakt för det turkiska landslaget. Efter misstaget mot Moldavien där han släppte in ett mål från ett inkast, filmar han dessutom en skada för att slippa stå för sitt misstag.
Tümer Metin som har varit skadad ända sedan säsongen startade togs in som räddaren i nöden i gårdagens match. En spelare som inte spelat klubblagsfotboll på 2.5 månader. Han har inte ens varit med i Fenerbahce 18 manna trupp i förra helgen.
Att Hakan Sükür fortfarande kallas upp till landslagstruppen tänker jag inte längre skriva mer om då det framgår solklart att han har någon form av överenskommelse med Terim. Finns ingen annan förklaring att Hakan kalls upp match efter match.
Ett landslag utan benstomme och som ständigt byter spelare kan man knappast förvänta sig något från. Jämför man det med det svenska landslaget där det är ytterst svårt att ta sig in så kan vårt liknas ett bordell där dörren är öppen för hela allmänheten.
Trots allt jag har skrivit så finns det fortfarande en möjlighet för Turkiet att ta sig till slutspelet. Men ärligt talat, vem vill vara med ett slutspel där vi kommer att bli tvungna att spela mot lag som är starkare än Moldavien och Malta?!
Tänk om Terim får fnatt igen och skickar iväg spelarna mot spelartunneln efter en tung förlust, denna gång kommer vi inte undan med 5-6 matchers avstängning. Nu snackar vi permanent avstängning av laget från alla tävlingsmatcher ett antal år framöver.
Jag har sedan jag kan minnas alltid sett fram emot landskamper, det är en speciell känsla att se de bästa av Turkiet mäta sig mot andra nationer. Den största delen av mitt liv har jag dock fått uppleva stora förluster som 8-0 mot England hemma som borta och andra resultat som man har försökt förtränga bort. Det var en tid då Turkiet räknades som en blåbärsnation i fotboll. Men det spelade ingen roll, vi var stolta över vårt landslag och vi gladdes åt våra så kallade ärofyllda förluster, då vi spelade bra men ändå förlorade.
Numera känner jag knappt något när landslaget spelar, jag har till och med svårt att komma ihåg när det är dags för landskamp vilket förr aldrig ens skulle hända. Landslaget ligger fortfarande nära hjärtat men jag har tyvärr inte nerver nog att stå ut med att se Terim vid sidan av planen och agera som maffiaboss åt våra spelare. Det känns som att Terim har skickats från en avlägsen planet för att ta död på turkisk fotboll, likt Terminator filmerna där man skickade en mördarrobot för att ta kål på den framtida rebelledaren.
Det mest tragiska är dock de som fortfarande står bakom Terim och skyller på allt annat än på Terim. I Turkiet där det oftast är tränaren som får skulden efter förluster har Terim på något sätt blivit ett slags undantag som bör skrivas till historien. Tränaren som kritikerna glömde! Att förklara för dessa människor att Terim inte är en bra coach är som att berätta för en 2-åring att Jultomten inte existerar.
Även om min lilla bojkott inte betyder någonting mer än för mig själv så kommer jag att stå fast vid den som en rebell av som värnar om turkisk fotboll ända tills den dag då turkisk fotboll befrias från vår egen TERIMinator.
The End
