Från koja till slott...del 6
Efter flera års hårt arbete med att omstrukturera klubbens infrastruktur lyckades man väcka en jätte ur sin djupa dvala, och plötsligt insåg man vilken enorm potential man hade till sitt förfogande. Klubbens börsintroduktion var minst sagt ett tydligt bevis på detta.
Tack vare ligasegern säsongen 2003/2004 kunde den ständigt hårt arbetande styrelsen andas ut en kort stund. Supportrarnas otämjbara krav på sportsliga framgångar hade tilldfedställts för en tid framöver, men styrelsen visste mer än väl att det inte räckte med att vinna ligan då och då för att minska på trycket från fansen. Supportrarna krävde långvarig framgång i form av flera ligatitlar i rad, och med tanke på att detta senast hade skett för 30 år sedan (73/74 och 74/75) så kändes kravet som förståeligt av styrelsen.
Man visste att man var tvungen att förstärka laget med spelare som kunde tillföra något utöver det vanliga. Eftersom markandspriset på turkiska spelare hade nått nya rekordhöjder pga begränsningen av utländska spelare var den enda möjligheten att söka nya talanger utomlands. Det fanns dock ett stort problem, vilket var det ständiga problemet med att locka bättre utländska spelare till den turkiska ligan.
Man hade förvisso lyckats värva bra spelare som Pierre van Hooijdonk, Kenneth Andersson mfl. Framförallt Pierre van Hooijdonk har betytt mycket för Fenerbahces kommande framgångar. Men denna typ av värvningar har alltid betraktats som kortsiktiga eftersom de kommit till slutet av sina karriärer. För att uppnå långvariga framgångar var det numera inte acceptabelt att tänka kortsiktigt, och enda sättet att uppnå detta var att locka över utländska spelare som befann sig på uppgång eller i sina bästa dagar i karriären. Hur detta skulle gå till väga var det inte många som visste.
Under samma veva börsintroducerades Fenerbahceklubben på Istanbulbörsen. Detta hade under en längre tid varit Fenerbahcepresidentens, Aziz Yildirim, stora dröm. Börsintroduceringen var en viktig del i omstruktureringsprocessen som man hoppades skulle ge klubben det status klubben behövde för att bli ett etablerat europeiskt storlag. Klubbar som Galatasaray och Besiktas hade redan genomfört denna process med en relativ dämpad framgång. Fenerbahce valde att endast börsintroducera 15% av aktierna.
Vid börsintroduceringen i Februari 2004 hade Fenerbahceklubben ett totalt börsvärde på 198 miljoner dollar. Idag värderas klubben till 710 miljoner dollar vilket är ett gott tecken på att klubben har genomgått en framgångsrik omstrukturering. Man tror helt enkelt på klubben. Rivalerna Galatasray och Besiktas har i dagsläget ett börsvärde på 170 respektive 67 miljoner dollar.
Före börsintroduceringen hade över 35,000 privatpersoner ansökt om att få köpa Fenerbahceaktien och därtill ett flertal stora utländska fondbolag. Eftersom aktierna inte räckte till för alla fick man gå in med begränsningar för hur många aktier en privatperson fick köpa. För Galatsaray och Besiktas hamnade antalet ansökningar på 3,767 respektive 7,884 ansökningar.
Klubben hade för avsikt att börsintroducera totalt 3,750,000 lotter (15%) men där fanns en efterfrågan på totalt 14,855,000 lotter!
Fenerbahceaktien börsintroducerades till slut den 20 Februari till priset av 10,5 YTL och vid dagens slut hade aktien stigit med 22% till 12,8 YTL. Samma dag tappade Galatasaray och Besiktasaktien cirka 15-20% i värde. Nästa börsdag ökade Fenerbahceaktien ytterligare 12,5% till 14,4 YTL. Idag kostar en Fenerbahceaktie 33 YTL.
Äntligen kunde Fenerbahceklubben ta del av frukterna de skördat under en längre tid. De interna oroligheterna i klubben hade fått ett abrupt slut tack vare Fenerbahcepresidentens beslutsamma hållning. Ekonomikurvan pekade starkt uppåt och de sportsliga framgångarna på fotbollsplanen, basketplanen, volleybollplanen och i de övriga branscherna började komma en efter en.
Den stora uppgiften hädanefter skulle komma att handla om att på bästa möjliga sätt förvalta den goda skörden, man hade jobbat så hårt för, med goda investeringar såsom nya inkomstbringande projekt, nyförvärv av stjärnspelare och färdigställandet av fotbollsarenan Sükrü Saracoglu. En minst sagt lockande uppgift där gränsen mellan framgång och misslyckande dock hänger på en skör tråd. Ett par dåliga investeringar samt misslyckade värvningar och allt man kämpat för i flera år kan gå förlorat fortare än man kan ana.
Fortsättning följer....
