En askungesaga...
Han kom till Fenerbahce i skuggan av Roberto Carlos från division två laget Genclerbirligi Oftas. Han var tänkt som reserv till Önder Turaci på högerbackspositionen Men Gökhan Gönül hade helt enkelt andra planer för sig själv
Sagan om Gökhan Gönül börjar likna en riktig askungesaga. Att inom loppet av knappt 6 månader ha gått från att ha varit en stabil division två spelare till att bli en av Fenerbahces mest pålitliga spelare i champions league, är något. som förtjänar sin respekt och förundran.Inte nog med att han har blivit en given spelare i startelvan för Fenerbahce, han har dessutim jobbat till sig en välförtjänt plats i startelvan i det turkiska landslaget. Allt detta har 23-årige Gökhan uppnått på mindre än 6 månader.
Gökhan värvades i samma veva som man hade signerat till sig världsstjärnan Roberto Carlos. Skillnaden spelarna emellan var gigantisk. På ena sidan en av världens mest kända fotbollsspelare som vunnit nästan allt som går att vinna, och på den andra sidan en okänd högerback som nyligen korats till bästa spelaren i division två. Vem som fick mest uppmärksamhet när de anlände till Fenerbahce kan ni själva räkna ut.
Gökhan Gönul kom till Fenerbahce som en rekommendation av den före detta Fenerbahcespelaren Metin Diyadin. Metin Diyadin var tränare för Gökhan under sin tid med Genclerbirligi Oftas. Gökhan köptes för ungefär en miljon euro vilket kan tyckas vara mycket pengar för en okänd division 2 spelare. Dock så hade Metin Diyadin bara gott att säga om Gökhan varför man inte tvekade en sekund med att knyta honom till Fenerbahce.
Inledningsvis fick Gökhan känna av träsmaken på bänken eftersom Fenerbahces högerbacksposition sedan länge har varit upptagen av Önder Turaci. Turaci har under sina 4 år med Fenerbahce gjort ett riktigt bra jobb på sin högerkant och ansågs vara en av de mer pålitliga spelarna i fyrbackslinjen. Han började säsongen dessutom bra och bidrog starkt med att föra Fenerbahce till gruppspelet i champions league. I båda kvalmatcherna mot Anderlecht höll man nollan. Och trots en väldigt skakig inledning mot Inter av Önder jobbade han sig starkt in i matchen och fick ett bra matchbetyg.
Men det var först i bortamatchen mot PSV som vi supportrar för första gången fick bevittna Gökhans fotbollskunskaper. Lugano hade dragit på sig ett gult kort och var nära ett andra varför Zico valde att byta ut Lugano med Gökhan. Gökhan övertog högerbackspositionen medan Önder tog en central roll i backlinjen tillsammans med Edu. På de knappa 20 minuterna som Gökhan fick spela gjorde han ett så stort intryck på oss alla, offensivt som defensivt, men inte minst på Zico som i fortsättningen överlät högerbackspositionen till Gökhan.Så pass övertygad hade Zico blivit att han inte ens behövde tänka två gånger för att bänka Önder Turaci, som på intet sätt hade gjort dåligt ifrån sig.
I de kommande ligamatcherna och champions leaguematcherna fortsatte Gökhan att imponera på sin högerkant. Han erbjöd något som Önder Turaci aldrig tidigare kunnat bidra med, passningssäkerhet och precisa inlägg. Även om Turaci var en aningen bättre försvarare så var skillnaden i det offensiva spelet alltför stor för att låta Gökhan sitta kvar på bänken. Och Zico som älskar offensivt inriktade försvarsspelare, så var det givet att Gökhan skulle fortsätta att spela som högerback.
Det hade bara gått någon månad sedan Gökan hade intagit scenen med storm, som han därefter blev uppkallad till landslagsuppdrag. Personligen hade jag mina frågetecken över detta eftersom Gökhan trots allt inte var erfaren nog att spela för landslaget. Men ack så fel man kan ha ibland. Gökhan imponerade även i den tunga landslagströjan och man kan med säkerhet säga att han tillhör en av de få som kan vara säkra på sin plats i startelvan.
Zicos Fenerbahce tog sig, som de flesta vet, vidare till den andra omgången av champions league. Fenerbahces offensivt inriktade spel med fokus på underhållning lönade av sig. Bara för några dagar sedan besegrade man Sevilla på hemmaplan. Samma Sevilla som är världskända för sitt kantspel var inte beredda på Ugur och Carlos på vänsterkanten, men definitivt inte på Gökhan på högerkanten. Tror knappast att Sevilla har varit så pass överkörda på kanterna som de var i matchen mot Fenerbahce. Gökhans insats blir dessutom så mycket mer beundransvärt, eftersom han utan någon hjälp av Deivid tog han om högerkanten på egen hand. Han försvarade och anföll som om han vore driven av en kärnreaktor.
Att Gökhan Gönül är årets värvning är det ingen tvekan om. Man skulle kunna gå längre tillbaks i tiden och till och med kalla det för decenniets värvning med tanke på de låga förväntningar man hade på Gökhan inledningsvis och det man faktiskt har fått ut av honom.
Från att ha spelat division 2 fotboll för knappt ett halvår sedan till att nuförtiden sätta stopp på världens bästa kantspel i champions league kan man med gott samvete efterlikna det en askungesaga, Dock så hoppas vi att sagan fortsätter i många år till framöver.
