En varningens lampa
Två förlorade matcher på tre matcher är inga betryggande resultat tre dagar före CL gruppspelet. Fenerbahce har haft en dålig vana att börja säsongerna med många poängförluster, men det är mest spelarnas bristfälliga inställning och antalet skador som oroar en.
Med bara några dagar kvar till CL premären mot Porto på onsdag ser det dystert ut i Fenerbahcelägret. Antalet skador har aldrig tidigare varit så här många.
Deivid, Wederson, Emre, Semih, Tümer och Edu är alla skadade för tillfället. Fem av dem spelar i startelvan normalt sett. I gårdagens match saknades dessa spelare samt Diego Lugano som inte kunde ta flyget tillbaka från sydamerika pga dåligt väder och missade därmed matchen.
Dock är jag av den uppfattningen att ett storlag som Fenerbahce inte ska behöva skylla en poängförlust på skador och andra yttre faktorer. Fenerbahce har praktiskt taget samma trupp som förra året med undantag av Kezman och Aurelio. Detta lag gjorde oss alla stolta när man tog sig till kvartsfinal i CL och nästan vann den inhemska ligan trots ett tufft spelschema under vårsäsongen med landskamper, ligaspel och CL.
Så vad är det som egentligen inte stämmer om problemet inte ligger i spelarmaterialet. Min uppfattning är att många av spelarna av någon anledning tror att de är bättre än vad de egentligen är.
Om man tar vänsteryttern Ugur Boral till exempel. Förra säsongen var han på väg mot en medioker säsong fram tills Sevilla matcherna i CL. Mot Sevilla presterade han kanske sina livs bästa matcher någonsin. Mot sig hade han numera Barcelonastjärnan Dani Alves. I förhand var det en enkel seger för Alves men istället var det Ugur som stundtals hade lekstuga med Alves. Något som även överraskade oss Fenerbahcefans. Efter att ha eliminerat Sevilla från CL var media och majoriteten av fansen lyriska över Ugur Borals prestationer. Han gjordes till en världsstjärna över en natt och tyvärr så lider vi av det just nu.
Sedan matcherna mot Sevilla har Ugur Boral varit i kraftig nedgång formmässigt. Han gör saker som han inte borde ge sig inpå. Han dribblar hellre en gång för mycket än att passa till en medspelare med bättre position, och så har det hållt på sedan april förra säsongen. Just nu betraktas Ugur Boral som en av de största anledningarna till vårt dåliga spel. Från ingenting till hjälte och tillbaka till ingenting. Ett typiskt mönster för många turkiska talanger som inte har klarat av att hantera mediatrycket.
Ugur förlorar bollen i så många onödiga situationer att våra anfall bryts abrupt pga hans dribblingar eller pga hans bristfälliga bollkontroll vilket 9 utav 10 leder till en kontring för motståndarlaget.
Kazim Kazim, vår högerytter, är en annan verklighetsbaserad berättelse. Förra säsongen satt Kazim mestadels på bänken, Gjorde ett par inhopp men lyckades inte prestera något nämnvärt. När Deivid var avstängd inför det viktiga mötet borta mot Besiktas var det Kazim som fick starta på högerkanten. Kazim gjorde en riktigt bra match och var en av matchhjältarna. Kazim fick fortsatt fötroende mot Chelsea i C.L där han även blev målgörare och än en gång matchhjälte när Chelsea besegrades på hemmaplan. Kazim höjdes till skyarna och hans självförtroende blev inte sämre av att han fick delta i EM-slutspelet för Turkiets räkning.
Idag är Kazim en helt annan spelare. Håller i bollen för mycket, saktar ned spelet när han istället borde driva bollen mot motståndarmålet. Han jobbar sällan tillbaka vilket gör att hans högerbackskollega Gökhan ser ut som en försvarare som inte riktigt vet vart han ska stå. Kazim passar även sällan till Gökhan när han gör sina löpningar på högerkanten. Något som var vår styrka förra året när Deivid spelade på högerkanten. En annan viktig grej som jag har märkt är att kazim envisas med att inte passa Güiza som ständigt gör sina löpningar mellan försvararna.
Med tanke på att våra två kantspelare agerar på detta vis med många bollförluster och onödiga dribblingar så har vi inte lyckats skapa stabilitet i laget. Vi förlorar alltfört många bollar i uppsspelsfasen vilket är det farligaste ett lag kan utsättas för, speciellt Fenerbahce som har haft svårt att försvara sig mot snabba kontringar. När kantspelet inte har fungerat har all börda lagts över till Alex. Man har förväntat sig att han ska stå för all kreativitet och axla laget fram till segrar. En omänsklig uppgift för vilken spelare som helst, till och med för Alex som dock har varit lagets överlägset bästa spelare så här långt.
All skuld ligger såklart inte enbart på Ugur och Kazim. Naturligtvist ökar ostabiliteten ännu mer när våra två ytterbackar inte är i närheten av förra årets goda form. Carlos som var riktig bra förra säsongen tills han skadade sig har sett väldigt nonchalant ut i sitt agerande var sig det gälller passningar eller ansvarstagande i försvarsspelet. Hans passningar är stundtals av strandfotbollskvalite och han har förlorat en stor del av sin löpstyrka. Visst gubben är inte 20 år längre, men med tanke på att han var en av de mest löpviliga förra säsongen så är det något som inte står riktigt rätt till.
Högerbacken Gökhan Gönül sliter och kämpar i varje match men har fortfarande inte hittat stabilitet i sitt spel. Gör många dåliga val i det offensiva och defensiva spelet, men framförallt hans passningsspel, som var så bra förra säsongen har varit riktigt bristfällig så här långt in i säsongen. Kazim är dock också en bidragande orsak till Gökhans dåliga form.
Med två kanter som inte har fungerat har Fenerbahce gett bilden av att vara vilket mittenlag i Turkiet som helst. Lägger man till alla skador så kanske det inte är så konstigt att Fenerbahce bara har en seger på tre matcher. Kantspelet var vår styrka förra året tack vare Gökhan Gönüls och Roberto Carlos löpningar. Dessa två herrar kom väldigt bra överens med sina ytterkantsspelare Deivid och Wederson. Fenerbahce kunde nötta ut vilket försvar som helst med sitt kantspel tills den kollapsade Med Deivid och Wederson borta har kantspelet inte varit sig likt och därför så har inte Fenerbahce varit sig likt..
En annan oroväckande faktor är att våra reserver inte har hållit klass i de matcher de har fått förtroende. Man tycker ju att när en spelare äntligen får sin stora chans att visa upp sig också gör det. Men detta har varit ett stort dilemma för Fenerbahce i många år att bänkspelarna inte har bidragit nämnvärt när de har fått sin stora chans.
Tittar man på de positiva sidorna så har jag aldrig sett Alex så här hungrig under matcherna under hans fyra år med Fenerbahce. Han gör mål, assist, kämpar tillbaka hem, något han har fått mycket kritik för tidigare att han inte gjorde. Trots sin måltorka gör Güiza fina löpningar bakom försvaret som vi inte riltigt är vana vid i Turkiet och kanske därmed inte redo för än. Syndabocken Maldonado har varit väldigt nyttig i sina senaste matcher.
Så det finns några positiva saker men samtliga spelare måste rycka upp sig mentalt för att den nuvarande inställningen räcker tyvärr inte långt i den turkiska ligan. CL ska vi inte ens prata om.
Vi vet att Ugur och Kazim kan prestera på väldigt hög nivå i sina bästa stunder men just nu bör de hållas borta från gräset tills de har rett ut en och annan sak mentalt. Gökhan och Carlos bör dras i örat, speciellt Carlos som ska vara förebilden för våra yngre spelare.
Det ser tyvärr inte bra ut inför Portomatchen på onsdag. Dålig form och många skador. Påminner dock mycket om föregående säsong när Fenerbace var i en liknande situation och skulle spela mot Inter i den första matchen av CL gruppspelet. Fenerbahce spelade kanske sin bästa fotboll på många år och utklassade Inter även om matchen bara slutade 1-0. Vårt hopp är att historien upprepar sig och att formtrenden vänder efter en bortaseger mot Porto på onsdag.
Son sözümüz Fenerbahce