Finns ingen återvändo-del 1
Det råder mörka moln över Fenerbahce för närvarande. De skyhöga förväntningarna inför årets säsong har övergått till besvikelse, vrede och uppgivenhet. Nu är många efter Luis Aragones huvud, men jag vill gå emot strömmen och stå fast vid Aragones.
Livet består utav många överraskningar, positiva som negativa, Det är inte alltid som saker och ting blir som han hade tänkt sig från början, tro mig.
En som till exempel studerat till jurist i flera år kan "tvingas" arbeta med något helt annat pga olika orsaker, inte för att de vill men för att omständigheterna har tvingat "juristen" in på ett helt annat spår.
Fenerbahce är en turkisk storklubb som följs utav miljontals supportrar runtom i Turkiet och ute i europa. På grund av de tre storklubbarnas dominans i ligan är inget annat än ligaguld acceptabelt i ligaspelet. Inom Fenerbahceklubben vet de flesta att en andraplats ses som ett stort misslyckande av fotbollslaget. Historiskt sett har många tränare fått lämna sin post som Fenerbahcetränare efter att ha slutat tvåa i ligan. Oftast är detta inte styrelsens vilja utan fansens och medias stora påverkan på klubben.
Fenerbahce har i år mot alla odds inlett en av sina sämre säsonger på nästan 40 år. Efter 6 spelade omgångar hade man redan hunnit förlora 4 matcher. Sista förlusten blev en riktig kalldusch eftersom man förlorade i ökända Sükrü Saracoglu med hela 1-4.
Den mardrömslika säsongsöppningen har fått den annars, av sin tillvaro väldigt nöjda supporterskaran, att vända sig mot Luis Aragones men framförallt mot styrelsen.
Det är samma styrelse som för bara några månader sedan helgonförklarades av supportrarna för framgångarna i CL.
Det är samma styrelse som under en av Turkiets tyngsta ekonomiska kriser genomförde det omöjliga och byggde en toppmodern arena med klubbens egna pengar. Arenan som om några månader står som värd för Uefa Cupfinalen.
Det är även samma styrelse som har gjort Fenerbahce ekonomiskt oberoende av TV-pengar och rika presidenter. En klubb vars börsvärde innan finanskrisen hade nått höjder som två miljader dollar, vilket gjorde Fenerbahce till världens mest värdefulla klubb!
Men framförallt så är det samma styrelse som gett namnet Fenerbahce SPOR KULÜBÜ (Fenerbahce SK) ett namn. Spor kulübü innebär idrottsklubb på turkiska. Fenerbahceklubben dominerar samtliga branscher i Turkiet, basketboll, volleyboll, simning, boxning, bordtennis, rodd, segling osv. Herr- och damlagen spelar alla i de bästa europeiska ligorna i europa. Herr- och damlaget i basket avancerade båda till kvartsfinal i euroleague (basketens CL) precis som fotbollslaget gjorde.
Branscher som innan, Aziz Yildirim och hans styrelse tillträdden posten, var bortglömda sedan decennier tillbaka är idag Fenerbahce stolthet.
Men ett par dåliga resultat i ligan och i CL har fått en stor skara av supportrar att se rött. Styelsen ska bort, Aragones ska bort och minst hälften av spelarna skall bort!
Styrelsen anklagas idag för att ha skickat iväg en framgångsrik coach som Zico. Men denna Zico var bland den mest hatade coachen som jag kan minnas tills framgångarna i europa började att visa sig.
När det för två år sedan var klart att Zico hade skrivit på för Fenerbahce var besvikelsen bland fansen enorm. När alla väntade sig att Christph Daums efterträdare skulle bli någon av Scolari och Capello, fick supportrarna istället nöja sig med en oerfaren tränare som Zico, före detta japanska landslagets tränare. Kritiken mot styrelsen var enorm och de beskylldes för att inte ha någon vidare vision för framtiden. Zico vann dock trots allt ligan men gjorde desto sämre från sig i europacuperna. Först åkte man ut mot Dynamo Kiev i CL-kvalet och sedan åkte man ut mot AZ Alkmaar i Uefa Cupen i den första omgången efter gruppspelet.
Trots ligavinsten var fansen långt ifrån nöjda. Fotbollen som spelades på plan var allt ifrån tillfredsställande. Man släppte in alltför många mål och man saknade tempo i matcherna som ibland fungerqade som sömnpiller. Man tyckte även att Zico inte var någon vidare taktiker och gjorde sina byten alltid för sent för att de skulle ha någon påverkan på matchen. Han kritiserades även för att stå alltför still under matcherna, men framförallt för att han stod med armarna i kors, vilket var ett tecken på okunnighet i yrket!
Spelet var inte bra och man ansåg att man vann ligan bara för att rivallagen var ännu sämre än Fenerbahce.
Fortsättning följer...
