Krönika: Väntan är över för Panathinaikos
Som bekant så säkrade Panathinaikos ligatiteln i söndags när man besegrade Iraklis med 2-0 framför sina supportar på OAKA. Senaste gången det begav sig och blev ett ligaguld innan det nuvarande för Panathiniakos var 2003-04. Sedan dess har Panathinaikos fått se sina ärkefiender Olympiakos plocka hem fem raka mästerskap. Denna säsongen är dock PAO återigen tillbaka på tronen men processen mot guldet startade egentligen redan två år tillbaka i tiden.
Som bekant för många så säkrade Panathinaikos ligasegern i söndags när Iraklis besegrades på OAKA med 2-0 efter mål utav Cissé och Ninis. Men resan mot denna titel startade på sätt och vis redan en söndag för två år sedan. Närmare bestämt söndag den 13:e april 2008. 35-40.000 Panathinaikos supportrar hade samlats för att genomföra en protestmarch mot ägaren Giannis "Tzigger" Vardinogiannis som driver klubben på ett högst olämpligt sätt (sätter egen vinning före allt annat) och absolut inte värt en storklubb som PAO. Storförlust i cupen mot ärkerivalerna Olympiakos och andra svaga resultat utav klubben gjorde att supportrarna började få nog. Just Vardinogiannis familjen har ägt Panathinaikos ända sedan 1979 då grekisk fotboll bolagiserades. Dessutom som att den pinsamma förlusten mot Olympiakos inte skulle vara nog, så till råga på allt firade klubben sitt 100-års jubileum. Panathinaikos var en skadeskjuten storklubb vid denna tidpunkt. Tidigare under 2008 hade affärsmannen och tillika Panathinaikos-supportern Andreas Vgenopoulos presenterat ett förslag om att få samarbeta med klubben. Tanken var att bistå Panathiniakos på alla möjliga sätt och vis, d.v.s bland annat rent ekonomiskt. Marschen som genomfördes 13 april 2008 utav Panathinaikos supportar var enorm och den kom att ge resultat. Supportarna visade sitt missnöje mot Vardinogiannis familjen och det med all rätt. Det var uppenbart att något behövdes göra och det som kom till att ske var något som skulle få alla Panathinaikos supportar att hoppas på en ljusare framtid för storklubben.
Det började bli en ohållbar situation och Inte många dagar efter marschen gav familjen Vardinogiannis vika för trycket och beslutade sig för att minska sitt ägande i klubben till c.a. 55%. Detta öppnade dörren för Vgenopoulos och hans rörelse som kunde starta på allvar. Flera nya delägare och investerare anslöt till klubben, däribland Nikos Pateras (bild) som blev ordförande för Panathinaikos fotbollsektion. Sportsliga faktorer är inte allt, utan inom fotboll och speciellt grekisk fotboll krävs det att du har en ordförande som 
ofta är auktoritär, aktiv, tar plats och vidtar åtgärder gällande allt mellan himmel och jord. Det är ordföranden som tillskrivs en hel del av framgångarna eller i så fall av misslyckandena. Ett nytt Panathinaikos började sakta men säkert ta fart. Jag såg personligen fram emot vad som skulle ske efter de nödvändiga strukturförändringarna hos de gröna. Fansen började få upp förhoppnignar om att se sin så otroligt anrika förening återigen vinna titlar, något man alltså inte hade gjort sedan 2004. Ett minst sagt bedrövligt facit för en klubb utav Panathinaikos dignitet. Under sommaren 2008 kunde man knyta åt sig klasspelare som exempelvis Gilberto Silva ifrån Arsenal. Holländaren Henk Ten Cate anställdes för att ta över tränarrollen. Dock räckte inte detta till någon ligatitel under 2008-09 då Olympiakos återigen var för starka. I Champions League åkte Panathinaikos snöpligt ut i åttondelsfinalerna mot Villareal.
Sen väl framme vid sommaren 2009 förstärkte man laget ytterligare i form utav värvningar som bland annat Kostas Katsouranis, Sebastian Leto och framförallt Djibril Cissé. Värvniningarna kändes smarta och korrekta jämfört med de för ett par år tillbaka vilket fick mig att tro på ett tronskifte inför nuvarande säsong, vilket det även blev i och med guldet. Dessutom finns chansen för en dubbel då laget är i cupfinal där man ställs mot Aris den 24 april. Nyligen nämndes ett par av nyförvärven som gjordes inför säsongen. Tittar vi på den totala summan av ligamål utav Panathinaikos under säsongen så kan vi se att laget med en omgång kvar att spela producerat 53 fullträffar. 37 av dessa 53 mål har kommit ifrån nyförvärven. Det säger en del om vad spelarna som anslöt förra sommaren har betytt för säsongens guld. Tränarskiftet från Ten Cate till Nikos Nioplias mitt under säsongen gjorde stor nytta för några spelare. Däribland den fantastiske 20-åringen Sotiris Ninis. Under Nioplias som Ninis var bekant med från tiden i U21-landslaget anser jag att den offensiva mittfältaren tog ytterligare ett steg i rätt riktning. Det är underbart att skåda detta storlöfte med sitt underbara passningspel, fantasi, kreativa förmåga och sitt allt vassare skott. Han fick även visa upp sig på den internationella scenen när Panathinaikos besegrade Roma i Italien med 2-3. Ninis låg bakom samtliga PAO:s mål via ett mål och två assist den kvällen. Jag kan bara hoppas att även Rehhagel begriper sig på detta och börjar försöka hitta en roll åt honom i landslaget när det är dags för VM i sommar. Men det är inte bara Ninis som förtjänar beröm utan det är givetvis hela kollektivet.
Hade Panathinaikos tagit guld utan Djibril Cissés otroliga målproduktion? Hade Panathinaikos tagit guld utan Katsouranis viktiga mål i höstas när Cissé inte hade fått upp ångan än? Hade Panathinaikos tagit guld utan att byta ut Ten Cate mot Nioplias? Hade Panathinaikos tagit guld utan Loukas Vyntra fina säsong i defensiven och hans viktiga mål mot Asteras för ett par omgångar sedan? Hade Panathinaikos tagit guld om man inte haft Tzorvas mellan stolparna? Ja, frågorna man kan ställa sig och det nyss nämna är flera av de bidragande faktorerna till guldet. Trots man inte fick med sig lika många segrar som de hade önskat sig från derbyna har de gröna varit säsongens genomgående bästa och mest stabila lag. Till nästa säsong vill föreningen givetvis krydda laget ännu mer och nyförvärv är givetvis att vänta. Ett par spelare är även på väg att lämna och då tänker jag först och främst på Dimitris Salpigidis vars kontrakt löper ut i sommar. Anbud från utlandet sägs finnas och även från "Salpis" förra klubb PAOK. Bud på Ninis och Simão kan även dyka upp men min intuition säger mig att bägge dessa herrar finns kvar i Panathinaikos åtminstone en säsong till. Se video här om Panathianikos väg till guldet.
Att Panathinaikos tog hem titeln betyder otroligt mycket för klubben. Ett lugn kan sjunka in att man äntligen lyckats med sitt stora mål. Till hösten kommer man dessutom att ansluta direkt till Champions League gruppspel och på så vis kan de gröna starta sin försäsong något senare än vad fallet varit de senaste säsongerna. Detta är extremt viktigt då Panathiniakos kommer skicka iväg runt 10 spelare till VM i Sydafrika. Panathianikos guld gör även att rivalarna i Pireaus behöver vakna till lite. Olympiakos ordförande Sokratis Kokkalis som idag (15/4) för övrigt firar 17 år som ordförande behöver se över situationen och "Thrylos" har en viktig sommar framför sig. Under säsongen drogs Olympiakos med tunga skador på viktiga spelare men hängde trots detta med starkt i titelracet. Rivaliteten klubarna emellan gör att man är beronde utav varann då det skapar en riktigt bra konkurrenssituation som jag anser vara otroligt vital. Samtidigt får man inte glömma hoten från Thessaloniki. PAOK och Aris är starkt på gång båda två och PAOK var med väldigt länge i kampen om guldet. Du tjänar oftast på kontinuitet och det hoppas jag fler grekiska lag kan dra lärdom av. Aris med sin nya styrelse som tillsattes för snart ett år sedan känns spännande och under en extremt duktig tränare som Hector Raul Cuper så ser framtiden väldigt spännande ut. Sen har vi en sista storklubb i AEK som man inte kan ha för stora förväntingar på i och med deras hårt ansträngda ekonomiska situation. Däremot är AEK alltid AEK men jag tror inte vi kan förvänta oss att de ska blanda sig i nån guldstrid nästa säsong.
Men för att återkoppla en sista gång till Panathinaikos guld så ska det bli intressant att se om detta kan bli starten på ny era. Nikos Pateras kanske inte sitter kvar som ordförande till kommande säsong. Beslutet i den frågan väntas komma efter cupfinalen. Vem som skulle ta över ordförandeskapet i så fall och vad det skulle få följder kan man spekulera i länge, men det är inget jag tänker ge mig in på för tillfället. De lär i alla fall vara mycket administrivt (ägandefrågor m.m.) i fokus beträffande Panathinaikos som det alltid är. Dessutom har vi den ständigt återkommande frågan angående arenabygget som aldrig verkar få sitt slut. Hur som helst så är framtiden för Panathinaikos full utav spänning. Jag är glad för klubbens skull över att den satsning som gjorts senaste åren också ger resultat. Olympiakos ligadominans är bruten och som grekisk fotbollsälskare anser jag det vara positivt då det bland mycket annat leder till en ökad konkurrenssituation vilket jag var inne på tidigare. Jag avslutar med att gratulera Panathinaikos till ligaguldet som var deras totalt 20:e ligamästerskap.
