Fenerbahce - från underläge till överläge
Alex de Souza... Kvällens gigant, kung och avslutare.

Fenerbahce - från underläge till överläge

Redan tidigt in på matchen såg det ut som ännu en skitmatch från Fenerbahces sida som lät sig domineras av Sivasspor som varit framme med huggtänderna i spetsen. Ett tidigt ledningsmål av Emre ledd av två mål i baken där Sivasspor kunde utöka ledningen och döda matchen långt innan 90 min.

Sükrü Saracoglu var packat med glädjefulla kvinnor och barn som fyllde arenan med skratt, jubel, ramsor och enighet bland de två klubbarnas supportrar. Festen hade redan börjat på läktarna en bit innan festen på planen skulle komma att börja. Härliga scener framför miljoner av tv-apparater bjöd på en varm tillvaro i ett annars kyligt istanbul.

Fenerbahce hade ingen lust att släppa en förlust på hemmaplan sedan man placerat sig på en grym andraplats i hela Europa på flest hemmamatcher utan förlust i skuggan av Porto. Många kände sig säkra och övertalade inre rösten om att det finns ingen chans att Fenerbahce förlorar hemma. Detta mestadels är en negativ effekt och ett negativt tankesätt då man har förlorat viktiga poäng mot lag som kämpar i botten på bortaplan och vunnit hemma i Istanbul.
Man tog lite och man gav lite. Inte ett dugligt lag för inkommande playoff till våren, inte Fenerbahce.

Vi har skrattat och vi har gråtit. Vi har skrikit av glädje och vi har hänt våra huvuden lågt. Stolthet mot skam.
Ett lag som lyckades vinna 17 av 18 matcher under ligans andra halva, kan knappt vinna på bortaplan längre och gör skitmatch efter match. Vi får backa en bra bit tillbaka i tiden för att minnas den senaste bortamatchen Fenerbahce spelat och verkligen krossat, stampat och smulat ner moståndet. Manisaspor-Fenerbahce omgång 20, 16 januari.

Mino Stoch och Caner Erkin totalt dominerade matchen på egen hand i saknaden av kaptenen Alex de Souza. Efter det har det gått åt skogen. Man lyckades visa upp ett fenomenalt spel på bortaplan och många trodde att en förlust var given utan kaptenen.

Mino Stoch och Caner gick mot alla odds, hand i hand, boll till boll och kunde gemensamt ta slut på Manisaspors lidande. Sedan dess har bortamatcher varit en tung uppförsbacke som Fenerbahce inte har kraft nog att överkomma.

Viljan är borta, kämpeandan är runnen i sanden, hjärtat slår inte för Fenerbahce, fokusen på villovägar och förra årets giganter känns idag som dvärgar på plan.

Kvällens match var inget undantag från övriga matcher. Ett känslomässigt berg- och dalbana, nervsystem hos miljoner av supportrar som kraschar, ilska som växlar över till pinsamhet till skam.

Ett tidigt mål av Emre Belözoglu, vars comeback efter skadan kunde inte ha blivit bättre, höjde moralen hos 50.000 kvinnor och barn på läktarna och oss som följde matchen hemifrpn med spänning. Men moralen verkade inte ha nått Fenerbahce spelarna för inte länge efter kunde Sivasspor börja göra det vi brukade vara mästare på och rullade boll omkring Fenerspelarna. Att spela ut mästarna från 2011 på hemmaplan visade sig bli något av en chock men ändå en reality check då man vants sig vid den dåliga formen på bortaplan.

Nu kunde Sivas både göra ett kvitteringsmål och senare ledningsmål på hörna. Jan Rajnoch som är ökänd för att göra självmål i sin forna klubb, lyckades hitta rätt mål denna gång och mittbacken sänkte Fenerbahce.

Eneramo, Grosicki duon skapade mycket och Eneramo var farligt nära att utöka ledningen men dirigenten längst bak, Volkan Demirel, satte stopp för nigerianen.
Ett känslomässigt berg- och dalbana sa vi eller hur?

Andra halvlek blev inte mycket bättre än så och det skulle ta sin goda tid innan flera spelare sökte djupt inom sig och fann ett blå-gult hjärta som slog på lägsta nivå och injicerade adrenalin och slet ihjäl sig som Hulk Hogan brukade slita isär sin t-shirt.
Bollen blev verktyget som skulle leda till att Alex kunde kvittera via ett grymt anfall och ett distinkt skott strax utanför straffområdet. Fint samarbete mellan Sow och Alex i ett kontringsspel ledde till en osjälvisk passning från Sow till en ledig och bekväm Alex som kunde sätta sin andra och lagets tredje mål och gick från 1-2 underläge till att äga matchen 3-2.

Alex son, Felipe, som gör sitt första besök på Sükrü Saracoglu under faderns period i klubben, kunde inte ha blivit en bättre gåva från ovan då kaptenen och fadern Alex vände på steken och visade vägen till segern.

Özgür Cek, den unga men sköna typen, kom in iställt för Issiar Dia som övrigt gjorde en stabil insats, spelade senare fram Emre Belözoglu från tidigare i straffområdet och Emre kunde göra sitt andra mål för kvällen och punktera Sivasspor.

Jag vet inte hur länge hjärtat orkar gå från ilska, kärlek, hopp, glädje, skam till förfärligt men hoppas av hela mitt hjärta att detta blir en kväll att minnas och ta med sig till nästa vecka då Eskisehirspor väntar på bortaplan för ännu en svår och tuff omgång.

Fenerbahce

Målvakt: Volkan Demirel
Backar: Ziegler, Yobo, Bekir, Gökhan
Mittfält: Dia, Emre, Cristian, Alex, Mehmet
Anfall: Moussa Sow
Formation: 4-4-1-1

Byten: UT Issar Dia - IN Özgür Cek (69 min), UT Emre Belözoglu - IN Selcuk Sahin (77 min), UT Gökhan Gönül - IN Orhan Sam (86 min)
Varningar: Bekir Irtegün (55 min)
Mål: Emre Belözoglu (4 min, 73 min), Alex de Souza (65 min, 67 min)

Sivasspor

Målvakt: Nihat
Backar: Erdal, Rajnoch, Navratil, Kavuk
Mittfält: Grosicki, Karakas, Kilic, Pedriel, Bekmezci
Anfall: Michael Eneramo
Formation: 4-4-1-1

Byten: UT Pedriel - IN Ozkara (70 min), UT Karakas - IN Nas (70 min), UT Grosicki - IN Faty (79 min)
Varningar: Karaskas (38 min), Erman (51 min), Eneramo (56 min), Kavuk (69 min)
Mål: Karakas (16 min), Rajnoch (43 min)

Harun Budak2012-02-18 20:22:00
Author

Fler artiklar om Fenerbahce