Galatasaray - Fenerbahce 1-2: TT Arenan officiellt invigd!
Galatasaray ville inget mer än att besegra sin ärkerival Fernerbahce och påbörja en ny era i sin nya arena. Att förlåta sig inför sina fans för en riktig dålig säsong. Arenan var ny, stödet på läktarna på 50 000 större än aldig förr. Tifot var bättre än någonsin och man var dessutom obesegrad i den nybyggda TT Arena. Men man glömde en viktig sak...att de måste besegra Fenerbahce
Personligen har jag nog inte skådat ett mer laddat Galatasaray mot Fenerbahce på väldigt länge. Det var den sista livlinan att göra något bra ifrån sig denna säsong, och motståndaren var en önskemotståndare i en sådan här situation. Galatasaray var väl medvetna om vad en vinst mot Fenerbahce skulle betyda för klubben i en annars katastrofal säsong. En vinst mot Fenerbahce på väg mot ligaguld skullke förlåta mycket.
Matchen
Det märkltes redan i de första spelminuterna av matchen hur pass taggade Galatasarayspelkarna var. Taggarna var utåtriktade från topp till två. Stärkta av sina cirka 50 000 fans på läktarna och ett väldigt fint och helomfattande tifo startade Galatasaray matchen med en inställning som mest troligen chockade Fenerbahce Galatasaray vann bollarna i mitten och tog kontroll över mittfältet som annars Fenerbahce brukar kontrollera i sina matcher. Emres saknad blev påkännbar redan i inledningen av matchen. Och efter 14 minuters spel tog Galatasaray ledningen efter att Andre Santos slarvat bort bollen vid kortlinjen, som ledde till att före detta spelaren Kazim Kazim kunde dundra in bollen mellan benen på en chanslös Volkan Demirel
Efter målet passade Kazim även på att håna Fenerbahcebänken och Fenerbahcetränaren Aykut Kocaman under sitt målfirande. Målet var hans hämnd mot Fenerbahce för att ha tvingat honom att lämna klubben under vinteruppehållet.
Efter ledningsmålet fortsatte Galatasarays attackvågor och man hade ett par riktiga bra tillfällen att dryga ut ledningen, men var inte särskilt framgångsrika i avsluten. Avsluten har varit Galatasarays största problem denna säsong. 29 mål på 26 matcher säger det mesta mot Fenerbahces 62 mål på lika många matcher. Under den första halvleken hade Fenerbahce bara ett bra målchans med Özer Hurmaci, men skottet räddades av Zapata. Det var rent ut sagt tur att Fenerbahce inte låg under med flera mål efter den första halvleken.
Galatasarays tempo och aggressivitet under den första halvleken visade hur viktigt det var för dem att vinna matchen. Har sett många derbymatcher men aldrig ett så pass laddat Galatasaray. Fenerbahce var inte riktigt beredda på detta och hade mest troligen väntat sig ett mer stressat Galatasaray som under matchens gång skulle bli ännu mer stressade av sina egna otålmodiga fans. Men så var inte fallet, och som Fenerbahcesupporter började man bli orolig under halvtidsvilan. En poängförlust eller förlust mot Galatasaray skulle svida detso mer, utöver prestigen att förlora en derbymatch, eftersom det även skulle innebära ett stort avbräck på vägen mot ligaguldet.
Fast vad som än sades i omklädningsrummen så gynnade det onekligen Fenerbahce mest. Aykut Kocaman valde att byta ut halvskadade Selcuk Sahin mot "världens bästa inhoppare" Semih Sentürk. Ett djärv drag av Aykut Kocaman, eftersom man redan hade stora problem att kontrollera mittfältet och skulle försvagas lite mer med ett offensivt byte. Men Kocamans taktik verkade fungera och Fenerbahce började spela mer som vi är vana vid att se med större bollinnehav än motståndaren och en boll i ständig rörelse. Fenerbahce lyckades mer eller mindre befästa sig på Galatasarays planhalva men kom aldrig riktigt till några bra lägen, medan Galatasaray bytte strategi till kontringsspel. Då och då kom Galatsaray i snabba kontringar och fortsatte att vara farliga framför Fenerbahcemålet.
Men det anmärkningsvärda med Fenerbahce var att man aldrig hamnade i panik eller tappade koncentrationen trots en tickande klocka. Man blev inte heller störda av alla föremål som slängdes in på plan från Galatasarayfansen. Fenerbahce fortsatte att belägra Galatasaraymålet och väntade tålmodigt efter ett läge som skulle ge dem kvitteringsmålet, och det läget kom i den 75:e minuten.
Fenerbahce fick en frispak en bra bit utanför Galatasarays straffområde och som vanligt stod Alex de Souza bakom bollen. Fenerbahce som under en 7-årsperiod, dvs under Alex tid i Fenerbahce, är utan tvekan ligans bästa lag på fasta situationer fylldes straffområdet med Fenerbahce- och Galatsarayspelarna. Galatasary som är väl medvetna om hur duktiga Fenerbahce är på fasta situationer säkrade man straffområdet med många spelare. Strax före inlägget nickar Alex medgivande till någon inne i straffområdet och slår därefter inlägget..
Och gissa vem som nickar in målet?
Jodå, du gissade rätt, världens bästa inhoppare Semih Sentürk. 1-1 var ett faktum och de tillresta 2600Fenerbahcefansen som inte hörts särskilt mycket under matchens gång pga Galatasarays ständiga visslande, hördes mer än väl trots ett ljudisolerande plexiglasmur som även gjorde det omöjligt att se Fenerfansen från TV-apparaterna.
Det som Fenerbahce väntade av Galatasaray i inledningen av matchen inträffade istället efter kvitteringsmålet. Galatasaraysspelarna började bli mer tveksamma i sina ageranden medan Fenerbahcespelarna blev desto starkare. Fenerbahcesånger började att höras mer och mer, vilket gav Fenerbahce ännu mer luft under vingarna. Och i den 87:e minuten punkterade kejsaren han själv matchen efter ett magnifikt nickmål som inte många spelare i världen är kapabla till att göra.
Alex de Souza som inte varit särskilt synlig under 75 minuter behövde endast 12 minuter för att förstöra Galatasarays drömmar. Efter ledningsmålet upptsod totalt kaos på Fenerbahceläktarna vars glädjeinte ville ta slut. Alex...de Souza Alex...de Souza Alex....de Souza Alez ile sonsuza.....ekade i TT arena. Galatasarayspelarna såsom fansen var i chock. Efter ledningsmålet byttes kejsaren ut av Kocaman och som fick stående ovationer av sina egna fans och klappades om av de egna spelarna på väg till bänken. Fenerbahce hade även kunnat göra 1-3 genom Gökhan Gönül, men han saknade känsla när han försökte lobba över Zapata.
Matchen slutade 1-2 och Fenerbahce hade återigen besegrat Galatasaray på borta plan. Tydligen verkar det inte spela någon rolll var Galatasaray spelar sina matcher. Fenerbahce är ändå samma förödande Fenerbahce, var sig de spelar i ASY eller i TT.
Smått och gott om derbymatchen
Tyvärr...
Galatasarays största farhåga var att Fenerbahce skulle bli det första laget att vinna i TT arena, där Galatasaray annars var obesegrade. Men om man går in i en match med detta som mål, så är det lagt för att inte kommer att gå så bra. Nu är Fenerbahce "tyvärr" det första lag som besegrade Galatasaray i sin splitternya arena, och detta kommer också "tyvärr" att gå till historieböckerna. Det är sant som Galatsarayfansen brukar sjunja att sanningen beskrivs av historien och att det är Galatasaray som skriver historien....onekligen!
Kazim
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville veta vad den lilla mannen tänkte i samma stund som Alex de Souza nickade in1-2 målet?
Decibelrekord
Ett glädjebesked för Galatasarayfansen var att man slog ett nytt decibelrekord i en fotbollsarena med 132,76 decibel. Grattis Galatasaray säger vi och undrar sedan vad ett sådant rekoird har för nytta?!
Senaste 10 derbymötena
Fenerbahce fortsätter att dryga statistiken lagen sinsemellan. På de 10 senaste mötena har Fenerbahce vunnit 7 och bara förlorat en match, Dags att kanske hitta en ny ärkerival eller?
Ljudbarriär
Trots en ljudisolerande barriär i form av ett speciellt plexiglas hördes Feerfansens sånger mycket väl bland 50000 Galatasarayfans. Man hördes desto mer efter kvitteringsmålet, och efter ledningsmålet så omvandlades TT arena till Kadilöy. Det krävs mer än ljudisolerande plexiglas för att stoppa Fenerfansen från att höras mina vänner.
Spritflaskor
Det enda tråkiga under derbymatchen, som annars var hård men fortfarande inom spelreglernas ramar, var alla föremål som slängdes in på plan. Även när Galatasaray tog ledningen slängde man saker mot Fenerbahcespelarna istället för att stötta laget. Två stora spritflaskor nådde ända fram till gräset varav en av dem flög någon decimeter ifrån Volkan Demirels huvud. Visst slängs det även föremål mot Galatasarayspelarna i Sükrü Saracoglu. Men Galatasaray verkar alltid vilja vara snäppet värre.
11 utav 11
I och med vinsten mot Galatasareay har Fenerbahce vunnit 11 raka matcher ligan. Nazar degmesin!
Aykut KOCAMAN
Fenerbahcelegenden går från styrka till styrka med varje match som spelas. Hans förmåga att få detta lag att vinna match efter match mot starka som svagare lag utan att tappa koncetration och aggresivitet måste berömmas. Aykut Koacaman vars tränarkarriär var när att få ett slut under vinteruppehållet är nu starkare än aldrig förr, och han har inte direkt Fenerbahcefansen. Även många Fenerbahcefans tvivlade på hans kunskaper som tränare. Nu undrar jag om det återstår några tvivlare?
Slutkommentar: Fenerbahce tog ännu en skalp mot Galatasaray men jag måste erkänna att denna satt riktigt riktigt fint. Det enda som höll Galatasaray fortfarande i liv i år var det analkande mötet mot Fenerbahce. Det var kanske därför inte så kontsigt att Galatasaray var så taggade som de var. Trots detta väntade jag mig ett litet tamare Galatasaray. Galatasaray ville framförallt inte låta Fenerbahce bli det första lag som vann i TT arena, men man misslyckades med detta. Man ville vinna för att kunna försonas med sina egna fans, man misslyckades. Och sist men inte minst så ville man sätta käppar i hjulet på Fenerbahce i kampen om ligaguldet, och även här misslyckades man. Därav känns den här vinsten lite extra ljuv pga sättet man vinner den på. Först låter du motståndaren få smaka på segern och sedan tar du den tillbaka på det ljuvaste sättet. Vad som kan sägas om laginsatsen är att man gör en relativt dålig första halvlek, och en betydligt bättre andra halvlek. Trots detta tycker jag inte att Fenerbahce kom upp till sin normala nivå. Mycket beroende på att formkurvan har mattas av en aning de senaste veckorna. Derbysegern lär ändra på detta framöver får man hoppas. Sedan så måste jag berömma inhopparen Semih Sentürk som gång på gång fortsätter att imponera. Under en 10-årsperiod har han ständigt bänkats av andra namnkunnigare anfallare men aldrig slutat att leverera. Hans öde verkar vara att komma in i slutet av matcherna och ändra på deras utång. Han gjorde det återigen. och återigen går Fenerbahce segrande ur en derbymatch tack vare hans ofattbara målfarlighet. Sist men inte minst vill jag berömma vår älskade kapten, vår kejsare, vår comandante, vår frälsare....Alex de Souza. Denna man är en av de största gåvorna Fenerbahce har fått genom tiderna. Hur kan en man vara så kylig, så duktig, så elegant och så ödmjuk på samma gång? Jag har aldrig fått nog av honom och kommer nog aldig att få det i heller...punkt!
Galatasaray - Fenerbahce 1-2
14' [1-0} Kazim Kazim
75' [1-1] Semih Sentürk
87' [1-2] Alex de Souza
Varningar:Gökhan Zan, Servet Cetin, Kazim Kazim, Milöan Baros, Culio (GS), Selcuk Sahin, Özer Hurmaci (FB)
Utvisning: Milan Baros (efter matchen)
