Om att uppnå triumfer via en mäktig defensiv
Att nå framgångar via en spelidé där defensiven möjligen är mer prioriterad än offensiven är ett ämne som väcker känslor. Förbundskapten Fernando Santos har ersatt Otto Rehhagel på ett exemplariskt sätt och har just en spelidé där defensiven är i rampljuset. Portugisen har satt nytt rekord i antal matcher utan förlust då han på sina 16 matcher som ansvarig för än så länge är obesegrad. Vilka är de bidragande faktorerna bakom framgångarna samt hur ser egentligen rolig respektive bra fotboll ut?
När landet går igenom tuffa ekonomiska tider med nedskärningar till höger och vänster, hög arbetslöshet, höjda skatter och höjda priser på vardagliga nödvändiga produkter med mera har landslaget lyckats vinna sin EM-kvalgrupp och tagit sig till slutspelet som spelas i Polen och Ukraina till sommaren. Det brukar vara en vettig idé att som tränare bygga ditt lag bakifrån med en stabil defensiv för att kunna nå framgångar. När Fernando Santos tog över jobbet som grekisk förbundskapten efter VM 2010 efterträdde han legendaren Otto Rehhagel. Tysken hade under sina nio år som ansvarig i landslaget byggt upp ett mycket sammansvetsat kollektiv med en stark defensiv, vilket var stora bidragande faktorer till att landslaget nådde framgångar. Santos tog över och byggde logiskt nog vidare på ett skickligt och smart sätt, det som Rehhagel en gång format. Det passade honom utmärkt att få den grunden, då han med lycka var tränare i PAOK mellan 2007-2010 med en likartad filosofi.
Santos testade dock lite under de inledande matcherna som ansvarig. Han prövade bland annat ett 4-4-2 system med diamantform på mittfältet men var snabb att ändra tillbaka till ett 4-3-3 system som landslagsspelarna och Santos själv är mera trygg med. 4-4-2 med diamantform på mittfältet har fler nackdelar än fördelar i dagens fotboll då du enkelt kan förlora mittfältskampen i matchen med den formationen. I skrivande stund har Santos varit ansvarig för de grekiska landslaget i 16 matcher och är än så länge obesegrad. Mer klockren ersättare till Rehhagel kan vi knappast ha fått. Otroligt stark defensiv, vi har sluppit se tyskens obegripliga spelarval som fanns hans sista tid som ansvarig och en del därtill. Santos lägger stor vikt vid en solid, passionerad, fokuserad och taktiskt slipad defensiv. Att ligga rätt i sina positioner är även det grundläggande och givetvis av stor vikt. Det är en tydlig rollfördelning där det defensiva arbetet börjar längst fram i laget och alla jobbar för alla samt ger understöd åt varandra.
I offensiv väg handlar det mycket om individuella prestationer alternativt ta vara på individuella misstag av motståndarna, vara noggrana vid fasta situationer samt ställa om från försvar till anfall kvickt och vara klinisk när chanserna dyker upp. Dessa punkter kombinerat med ett vårdat passningspel med skaplig rörelse är underlagen i offensiven. Passningspelet och possesionspel är en punkt som Santos jobbar konstant på med landslaget för att det ska utvecklas och bli ännu bättre. Men att bygga bakifrån med fokus mot en stabil och mäktig defensiv är prioritet ett. Kort och gott: Håll tätt bakåt, ha ett vårdat passningspel och var klinisk när chanserna dyker upp.
Portugisen är dessutom en skicklig matchcoach. Mittfältstriangeln formas utefter en rad olika aspekter. Ibland med speten bakåt (en defensiv mittfältare) och ibland med spetsen framåt (två defensiva mittfältare). Vid ledning i matcher kan vi få se att han skiftar till det senare alternativet för att t.e.x. säkra upp en seger. Även om de handlar om en tuff bortamatch och den är oavgjord kan Santos göra bedömningen att han hellre spelar hem krysset än riskerar någon annan utgång. Vid underläge har vi under andra halvlekar många gånger även sett ett bra presspel på motståndarens planhalva. Dessutom har den 57-årige tränarens byten burit frukt som t.ex. i den senaste matchen borta mot Georgien (vinst med 1-2) när gruppsegern i EM-kvalgruppen säkrades och därmed biljetten till EM 2012. Då fick inbytte Georgios Fotakis en direkt påverkan på matchen.
***
Det finns otroligt mycket aggressioner mot det grekiska landslaget som hos många skapades i och med EM-guldet som togs 2004. Framgångsreceptet då var en ramstark defensiv kryddad med en klinisk, effektiv offensiv. Men vad folk även glömmer många gånger är att vi under EM 2004 även hade turneringens bästa passningsspel.
Inom den globala fotbollen och media runt om i världen har det idag skapats en trend om att det ska finnas en perfekt typ utav fotboll att utöva. Spelar du inte en offensiv inriktad fotboll (Á la Barcelona eller spanska landslaget) med kortpassningspel, hög press med mera stämplas du genast som omodern, tråkig, fotbollsmördare och dylikt. Det talas om att lag spelar en typ av "Barca-light fotboll" och det ena och det andra. Ett lag kan exempelvis spela "offensiv fotboll" (trots att materialet inte finns för att utöva den typen av fotboll) och få beröm för detta även om de har förlorat matchen med 0-3. Ska du då inte istället eventuellt ha kritik för din dumdristighet, naivitet och taktiska förberedelse inför matchen? Visst är Barcelona ett fantastiskt lag för stunden, inget snack om den saken. Dock är deras metod inte den enda som finns för att uppnå framångar.
Men heter laget Manchester United eller tränaren José Mourinho kan du med med prioritering på defensiven komma undan med att kallas för exempelvis smart eller taktiskt skicklig. Är det dock de grekiska landslaget handlar det istället många gånger enligt folk om tur och andra faktorer samt att det kritiseras för att vara tråkig fotboll. Vad är då rolig fotboll? Undertecknad ska därför belysa sin definition av vad rolig fotboll är. Rolig fotboll ur mitt perspektiv är när ditt lag du sympatiserar med vinner och når framgångar. Sedan ska jag inte påstå något annat än att visst är det kul om du då kan kombinera detta med ett ögonfallande spel på planen. Men kan inte en klockren defensiv vara lika mycket ögongodis som en one touch upprullning utav ett försvar? Visst är det en svårare konst att vara konstruktiv än destruktiv men alla har olika modeller att ta sig an matcher på och i slutändan handlar profesionell fotboll om att vinna och nå framgångar.
Ditt lag kan ha gjort en jättebra match rent spelmässigt och med tanke på det "förtjäna" segern. Laget har genomfört matchen väl enligt planerna, fast förloras matchen spelar det tillslut ändå ingen roll hur bra du genomförde den och att de hade varit rättvist sett från matchbilden att laget skulle vunnit. De optimala är givetvis att samtidigt som du genomför matchen väl och "förtjänar" segern att du då även kammar hem vinsten, vilket inte alltid är fallet då fotbollen inte varje gång är logisk. Den kanske allra viktigaste delen med själva spelet är att vara noggrann och skicklig när målchanser dyker upp, är du inte det riskerar ditt lag att åka på ett negativt resultat. Denna parameter glömms ofta bort. Något rättvist eller orättvist resultat finns på så vis inte enligt mig. Du får det du förtjänar helt enkelt. Jag avslutar denna del med orden att det aldrig kommer finnas en perfekt fotboll. Men har du vunnit och tagit dig till framgångar har du oftast gjort det välförtjänt genom bra fotboll, som jag alltså menar kan se ut på väldigt många olika sätt. Därmed ur ett supporterperspektiv på saken, anser jag att begreppen rolig och bra fotboll går hand i hand med varann. Men om man skulle se det ur ett neutralt supporerperspektiv är bra fotboll konstruktiv fotboll med målchanser då det är mer ögonfallande och roligare att bevittna än lite mer destruktiv inriktad fotboll med färre målchanser.
***
Nu ska det i artikeln läggas fokus på Fernando Santos statistik sedan hans ankomst under juli 2010. Som jag var inne på i början av artikeln har portugisen varit förbundskapten i 16 matcher och är än så länge obesgrad. Detta är ett nytt rekord för de grekiska landslaget då han nyligen passerade Rehhagel som hade rekordet tidigare. Rekordet var då på 15 raka matcher utan förlust. Målskillnaden i EM-kvalet var 14-5 på 10 matcher. Den totala målskillnaden för landslaget under de 16 matcher han varit ansvarig ligger på 19-7. Under Santos ledning har lanslaget än så länge inte släppt in fler än maximalt ett mål i en match. Det är väl knappast tur som är faktorn till att han är obesegrad och att vi är i vårt tredje raka stora slutspel och befinner oss på plats nummer åtta (tangerat rekord från 2008) på den senaste FIFA rankingen? Målet var att nå EM 2012 och det är avklarat, nu är det som gäller en bra förberedelse och att sedan åka till Polen och Ukraina och ge allt och se vart det bär.
Santos har att välja bland många högklassiga defensiva spelare. Det ska återigen belysas att det självfallet är hela laget från anfallet via det vitala mittfältet till försvaret och målvakten som har betydelse för en framgångsrik defensiv. Dock utgör målvakten och backlinjen underlaget (tillsammans med det defensiva mittfältet) i det hela och de förtjänar all uppmärksamhet som dem kan få. Därför ska vi gå igenom den starka målvakts och försvarsbesättningen i landslaget. Mellan stolparna har Santos först och främst att välja bland Tzorvas och Sifakis. Tzorvas har inlett fint i Palermo och går bra i Serie A medans Sifakis just nu är långtidsskadad. Känns som 50/50 om vem det blir som får förtroendet i EM om Sifakis bara återhämtar sig från skadan och hittar tillbaka till den formen han visat i landslaget under kvalresan. Talangfulla målvakter finns i Feyenoords Kostas Lamprou och Panathinaikos 17-åriga superlöfte Stefanos Kapino. På högerbacken är en av hela kvalspelets bästa spelare gjuten, utmärkte Vasilis Torosidis som är en högerback i världsklass. Backupalternativ finns i fom av framförallt Loukas Vyntra, Ioannis Maniatis och Ioannis Skondras.
På mittbackspostitionerna är det fullspäckat med kvalité. Eller vad sägs om Avraam Papadopoulos, Sokratis Papastathopoulos (kan även spela högerback) och Schalke 04:s 19-årige Kyriakos Papadopoulos? Utöver dessa tre toppmittbackar finns bland andra stabila och underskattade duon Vangelis Moras och Stelios Malezas. Sen har vi Wolfsburgs Sotiris Kyrgiakos som inte är aktuell då han avslutat sin landslagskarriär. Dessutom har vi spännande duktiga mittbackar i U21-landslaget, Ioannis Potouridis och Kostas Manolas.
Tillsist på vänsterbacken har vi sett ett par olika spelare under kvalsträckan. Däribland 23-årige Georgios Tzavellas med den extremt fina vänsterfoten, Ioannis Zaradoukas som tagit flera kliv framåt i sin utveckling de sista året och Panathinaikos Nikos Spyropoulos. Även Olympiakos José/Iosif Cholevas som har grekiskt påbrå är en stark joker då han snart har medborgarskapet i sina händer och därmed är tillgänglig för Santos. Tzavellas har under de sista månaderna varit skadad men är nu tillbaka i full träning och när han är igång igen så ska det bli han eller Cholevas som spelar på vänsterbacken. 27-årige Cholevas har bara blivit bättre och bättre sedan sin ankomst till Olympiakos förra sommaren och växt ut till en kvalitetsspelare. Som sagt, många utmärkta klassförsvarare som förtjänar all uppmärksamhet de kan få och glöm inte att ett bra framgångsrecept är att bygga ditt lag bakifrån och därefter framåt.
