Botten är nådd
Landslaget och Claudio Ranieri lyckades under fredagskvällen med bedriften att fullborda en fullständigt katastrofal höst genom att dra på sig landslagets genom tidernas mest skamliga förlust. Italienaren är den som först och främst skall lämna sitt uppdrag och sedan är det bara att bygga om och rikta blickarna mot ett kval till VM 2018.
Efter den nattsvarta kvällen mot Nordirland förra månaden trodde vi nog alla att det inte kunde bli mycket mörkare men då anade vi fel. Landslaget drog nämligen på sig den mest skamliga förlusten genom tiderna, hemma mot Färöarna med 0-1.
Det var sammanfattningsvis en fullkomligt värdelös insats från landslaget som redan i paus hade kunnat ligga under i matchen om vi mött ett mer kvalitativt motstånd. Färöarna tog sedan ledningen i inledingen av den andra halveken efter att de kunnat promenera förbi Karabelas och sedan i andra sekvensen upphävde en bekväm Maniatis offsiden vilket gjorde att 0-1 blev ett faktum. De sista 25 minuterna var de minst dåliga från landslaget när ribban med mera stoppade Ranieris manskap från en kvittering. Spelarna var fysiskt på planen men ej mentalt precis som vi sett vid tidigare matcher med bästa exempel mot Nordirland. Var är inställningen? Det fanns enorma problem med positionsspelet hos spelarna och nästan alla var stressade, virriga och flera hade ett kroppsspråk som är en indikation på att det är något som inte står riktigt rätt till. Vi uppträder som allt annat än den starka sammansvetsade enhet vi vant oss vid under åren. Favorittrycket och pressen som funnits på spelarnas axlar har majoriteten av dem inte lyckats bemästra och i detta avseende saknas exempelvis Giorgos Karagounis och Kostas Katsouranis på planen. Tyvärr är dem senaste matcherna raka motsatsen till det underbara vi fått uppleva under 2000-talet.
Det mesta är sagt från min sida efter Nordirland-förlusten [Länk] och vi fick i stort sett se ett landslag som visade upp samma negativa sida av sig själva. Det är inte en minut för sent att placera Ranieri på en båt hem till Italien. Det går att peka på väldigt många saker som gjort mig extremt skeptisk till italienaren som inte fullt ut förstod vilket uppdrag han gav sig in på (lika mycket förbundets fel) och många av dessa punkter nämns i artikeln som är länkad ovan. Att dessutom exempelvis på fyra matcher beta av 38 kallade spelare till ett landslag skadeproblemen och "lära känna grejen" till trots är tjänstefel. Att tappet av Santos och hans assistenter samt spelare som Karagounis och Katsouranis skulle kännas var vi alla övertygade om. Att delvis genomföra en generationsväxling inte genomförs smärtfritt var och är de flesta medvetna om, men att det skulle bli såhär tungt gick inte ana.
Det som Rehhagel byggde upp och Santos förädlade har framförallt Ranieri dock tillsammans med förbundet och spelarna i stort sett lyckats rasera inom loppet av 3-4 månader, [Länk]. Att Ranieri som inför detta jobbet var helt oerfaren av landslagsfotboll efter matchen går ut och säger att han är ansvarig men vill fortsätta är inget annat än ett hån. Har du någon själ och heder överhuvudtaget erkänner du ditt totala misslyckande, ber om ursäkt och tänker dig för när du uttalar dig. Jag är för att du kämpar och aldrig ger upp något du påbörjat men vid ett läge likt detta måste personen ifråga tänka om och visst vet Ranieri innerst inne att situationen är ohållbar och att han kommer få lämna sitt jobb. Personligen var jag försiktigt positiv till anställningen av Ranieri som på rak arm i somras kändes som ett okej val men med allt som inträffat under hösten och hur italienaren agerat (t.ex. tagit för lätt på saker och ting) kan vi konstatera att det tyvärr inte slagit rätt ut.
Den enda fördelen i att botten är nådd är att vi nu kan göra en restart eftersom resultatet var en slutgiltig bekräftelse på att saker och ting måste förändras. När Ranieri har försvunnit är det kanske också dags för ett byte i förbundsstyrelsen enligt mitt tycke och därefter ta sig en lång samt välbehövlig funderare på hur vi går vidare från denna tragedin och försöker hitta tillbaka till framgångarna vi upplevde ända från kvalet till EM 2004 fram till VM-slutspelet i somras. Motgångar av något slag kan tyvärr även dem komma vilket alla någon gång får uppleva och det går landslaget igenom just nu. Det är en del av idrotten och livet i stort men det är bara att blicka framåt nu!
Några korta tips till förbundet är: Inga förhastade beslut kring ny förbundskapten utan överväg rejält och sedan anställ en förbundskapten som bland annat känner till grekisk fotboll med allt vad det innebär och som gärna får ha starka ledaregenskaper helst med auktoritära drag. Behåll Karagounis i organisationen och börja forma en spelartrupp att sätta tillit till och som kan bli samspelta med sikte mot VM 2018 samt EM 2020 och så får det bli vad det blir med detta kval.
Serbien väntar i en vänskapslandskamp kommande tisdag på Kreta (18/11). Jag tror inte någon är speciellt sugen på det utan ska bli skönt med ett uppehåll från landslagsfotbollen och sedan får vi hoppas det finns en ny plan redo till våren 2015.
