"Det ser onekligen bra ut" - exklusivt med Bjärsmyr som var med senast det begav sig för Panathinaikos
Efter en stark höst är Panathinaikos favoriter till att ta hem ligatiteln denna säsong vilket i så fall skulle vara första gången sedan 2009-10. Vid det tillfället återfanns svenske mittbacken Mattias Bjärsmyr i klubben. I en exklusiv intervju talar Mattias Bjärsmyr som nyligen lagt skorna på hyllan om hur han ser på lagets chanser i ligan denna säsong och om sin tid hos de gröna från huvudstaden.
Om lite drygt en vecka är det omstart av ligaspelet. Panathinaikos har efter sin fina höst resultatmässigt sätt ett försprång på hela åtta poäng ner till tvåan AEK och tolv ner till både Olympiakos samt PAOK. De gröna från huvudstaden under ledning av tränare Ivan Jovanovic har smart byggt vidare på den fina vår laget hade i fjol där det bland annat blev en cuptitel. Ligatiteln är emellertid även den numera inom räckhåll och skulle den bärgas är det i så fall första på 13 års tid.
Senaste ligatiteln för klubben kom säsongen 2009-10 när de kammade hem dubbeln. Svenske Mattias Bjärsmyr var en av spelarna i den fina upplagan av Panathinaikos. Förutom nyligen nämnda säsongen var Bjärsmyr också i klubben 2011-12 efter varit utlånad till Rosenborg däremellan.
Undertecknad har varit i kontakt med mittbacken som nyligen satte punkt för sin aktiva karriär. Bjärsmyr lade nämligen skorna på hyllan i november efter han avslutat säsongen med sitt IFK Göteborg. Läs bland annat om vad Bjärsmyr har att säga om nuläget i klubben, att ha Henk Ten Cate på tränarbänken och Djibril Cissé som lagkamrat samt hur han upplevde sin sejour överlag med treklövern på bröstet.
***
Panathinaikos har gått stark under höstens ligaspel och har som tidigare nämnt vittring på sin första ligatitel sedan 2009-10. Just den säsongen återfanns Bjärsmyr i klubben och stod för 15 framträdanden i ligan. Försprånget ner till tvåan AEK är åtta poäng inför omstarten av ligan efter VM.
Följer du Panathinaikos något idag och vad tror du i så fall om deras chanser att bärga första ligatiteln på över 10 år?
- Jag har sett att det gått väldigt bra för dem i höst. Däremot har jag inte sett några matcher med laget sedan Marcus Berg spelade där. 8 poäng är ett bra försprång även om det kan gå fort om man tappar det. Men behåller de sina bästa spelare över vintern ser det onekligen bra ut.
Bjärsmyr var kapten för Sveriges U21-landslag 2009 där en framgångsrik turnering på hemmaplan dock slutade med ett smärtsamt uttåg på straffar mot England i en högdramatisk semifinal. Vid 23 års ålder med ett par fina år i IFK Göteborg i bagaget samt ett allsvenskt guld fanns det en hel del intresse för hans tjänster.
Bara ett par veckor efter ett framgångsrikt U21-EM 2009 signerade du för Panathinaikos, berätta lite om övergången och hur du resonerande gällande flytten?
- Jag hade en lyckad tid i IFK och grädden på moset blev givetvis U21-EM. Därefter minns jag att det var Panathinaikos och en toppklubb från Belgien som visade konkret intresse. Vidare dröjde det någon vecka innan klubbarna kom överens. Jag var ganska tydlig mot min agent vart jag ville där även han var överens om att PAO var bästa alternativet. De hade varit i Champions League slutspel säsongen innan och det var svårt att tacka nej till. Jag hade aldrig varit i Athen innan men det tog mig inte många timmar innan jag älskade staden. Väl på plats tog det lite drygt ett dygn innan allt var på plats med förhandlingar och medicinsk undersökning. Det jag minns allra mest från övergången är helt klart när jag och PAO:s doktor satt på flygplatsen och skulle med ett flyg vid 10-tiden för att ta oss vidare till lägret där laget höll hus. Ungefär 20 minuter före avfärd kom ett samtal från sjukhuset där vi fick reda på att allt såg bra ut. Det var en väldigt enkel flygresa efter det!
Säsongen 2009-10 är en av Panathinaikos mest framgångsrika genom tiderna och inskriven i historieböckerna med bärgad dubbel och ett snöpligt uttåg i Europa Leagues åttondelsfinaler efter två segrar mot Roma i sextondelsfinalsspelet. I december ersattes nederländaren Henk Ten Cate (mest känd för sin roll som assisterande tränare i Barcelona och Chelsea) efter 1,5 år i klubben av den f.d. spelaren i klubben Nikos Nioplias.
Hur var Henk Ten Cate respektive Nikos Nioplias att ha som tränare och vad känner du var framgångsreceptet för laget under den framgångsrika 2009-10 säsongen?
- Jag anslöt under Ten Cates tid. Han var väldigt rak och tydlig vilket jag verkligen gillar. Stor tränare som jag hade en väldig respekt för. Jag gillade honom och han verkade gilla mig men tyvärr för min del fick han sparken. Sedan kom Nikos in och där kände jag ganska snabbt att jag skulle få svårare med speltid. Om jag minns rätt var det jag och någon mer spelare som hamnade på bänken efter tränarbytet. Jag vill dock också säga att det på det viset fotbollen funkar. Min uppfattning av Nikos är att han var väldigt duktig på att få med sig laget/gruppen. Han lyckades ro ligavinsten i hamn vilket var en styrka.
Panathinaikos lyckades vid tidpunkten att bryta ärkerivalen Olympiakos trend med fem raka vunna ligatitlar mellan säsongerna 2004-05 och 2008-09. Rivalerna hade för övrigt även dem likt Panathinaikos hämtat in en svensk mittback samma sommar i form av Olof Mellberg från Juventus men var under ombyggnation med flertalet tränarbyten efter att Ernesto Valverde lämnat efter föregående säsong. Panathinaikos i sin tur kapitaliserade på detta och hade samtidigt ett riktigt fint lag.
Vilket är ditt starkaste minne från 2009-10 säsongen?
- Absolut matchen när det avgjordes att vi vann ligan. Mot Iraklis hemma på OAKA. Otrolig upplevelse som är med mig än idag!
Mattias Bjärsmyr, Sebastian Leto, Kostas Katsouranis men kanske framförallt anfallaren Djibril Cissé anslöt sommaren 2009 under Panathinaikos flerägarskap. En karismatisk spelare som kom att lämna ett enormt avtryck inte bara hos de gröna utan inom grekisk fotboll i stort. Fransmannens facit blev 55 mål på totalt 89 matcher för Panathianikos.
Djibril Cissé var spelaren som stod ut säsongen ni tog dubbeln och kom att fullkomligt vräka in mål de två säsonger han spenderande hos de gröna från huvudstaden och är numera en klubblegendar. Hur var denna superstjärna och karaktär att ha som lagkamrat både på och vid sidan av planen?
- Vi kom till Panathinaikos samma år och jag minns att det tog ganska många matcher innan gjorde sitt första mål. Det blev lite ketchup-effekt här för sedan gjorde han mål på det mesta. Otroligt bra, snabb och fysisk spelare med ett stenhårt skott. Han jobbade även hårt för laget vilket inte alla stjärnor alltid gör. Som människa var han väldigt framåt och glad. Han gillade skämta men när det kom till träning och match slog han om och blev allvarlig och seriös. Väldigt proffsig.
Listan kan göras lång på skandinaviska spelare och i synnerhet svenskar som med framgång representerat Panathinaikos. Det finns en övergripande positiv bild av den generella svenska spelaren inom grekisk fotboll. Historiskt sett har dem ett respekterat samt högt anseende där karaktärsdrag som professionella och disciplinerade ofta kombineras med stabil leverans av prestationer på planen.
Panathinaikos har en lång tradition av skandinaviska spelare, däribland svenskar. Före dig fanns t.ex. Mikael Nilsson och efter dig i synnerhet din goda vän Marcus Berg. Hur trivdes du själv i klubben och vid sidan av planen i Athen som stad?
- Som jag var inne på tidigare älskade jag staden efter bara några timmar! Det var relativt nära till allt och de flesta utländska spelarna bodde inom samma område vilket gjorde att vi kunde hitta på roliga saker även utanför planen. Klubben kändes på den tiden väldigt välmående och de tog hand om oss spelare på ett väldigt bra sätt. Träningsanläggningen Peania hade allt vi behövde. Laget var även en mix av rutinerade spelare (Karagounis, Katsouranis, Vyntra, Gilberto Silva och Cissé) och yngre spelare.
Arenafrågan är ständigt och evigt på tapeten hos Panathinaikos. Olympiakos har Karaiskakis och AEK invigde nyligen sin nya Agia Sophia Stadion. Kvar av de tre stora i huvudstaden är Panathianikos som pendlat mellan statligt ägda Olympiastadion (OAKA) och sin ursprungliga hemmaarena Apostolos Nikolaidis Stadion vid Leoforos Alexandras. En liten arena som endast tar 16.000 åskådare men häftig gammaldags ”gryta” där ett enormt publiktryck kan skapas. En ny arena vid Votanikos är högaktuell och små men tydliga steg i rätt riktning har tagits det senaste året. Förhoppningen är att bygget inom en rimlig snar framtid ska få grönt ljus från alla instanser och komma igång.
När du återfanns i Panathinaikos spelade laget på stora Olympiastadion i Maroussi medans laget nu sedan ett par år tillbaka är hemma vid Leoforos Alexandras igen. Hur var det att spela inför ett välfyllt OAKA och vad fick du för uppfattning om supportrarna samt Gate 13?
- Givetvis underbart och även lite crazy. Det skedde saker jag inte varit med om förr trots jag hade spelat i den största klubben i Allsvenskan. Det jag minns/förstod från Gate 13 var att de alltid stöttade laget på den tiden. De var många och otroligt högljudda!
Slutligen, vad är du mest nöjd över med din sejour i Panathinaikos och finns det något du ångrar eller hade velat ändra på?
- Jag är mest nöjd med mitt första år där vi vann både ligan och cupen. Jag kände att jag utvecklades och fick stort förtroende det första halvåret tills Ten Cate fick lämna. Jag gillar inte att ångra något men måste jag välja är det hur jag tog ”petningen” när Nikos kom. Istället för att knyta näven hårt blev jag mer som ett frågetecken och undrade varför jag inte fick spela lika mycket. Det är något jag lärt mig i efterhand.
