Grekland - Nordirland 0-2: Nattsvart
Det mesta har gått fel efter VM-slutspelet och det tog tyvärr inte stopp mot Nordirland på Karaiskakis. Ett ångestfyllt och förvirrat lag klarade inte av att göra det som förväntades av dem och EM är nu väldigt långt borta.
Ett landslag i fullständig obalans förlorade med hemma på Karaiskakis mot Nordirland. Det är inte mycket som stämt sedan Claudio Ranieri tog över efter VM och nu är det ett en rejäl uppförsbacke till EM i Frankrike 2016. Det hela går att sammanfatta som en av landslagets sämsta matcher på väldigt länge och som att vi gick sisådär 15 år tillbaka i tiden.
Matchen
Ranieri fortsätter att vara oberäknelig. Jag var inne på det i införrapporten om att italienaren höll på sina kort beträffande startelvan och han överraskade allra mest denna gången med att ställa upp laget enligt en 4-4-2 formation med Samaras och Karelis på kanterna.
Alla räknade på förhand med en välbehövlig seger och direkt efter avspark gick det tyda att spelarna kände av pressen på sina axlar och det kändes även nästan som vissa på något sätt tyckte synd om sig själva. Koncentrationen påverkades negativt av ångesten hos spelarna och Nordirland fick därmed 0-1 efter en fast situation. Spelarna agerade vilset på planen men trots detta fanns det ett par chanser till mål, framförallt via Karelis. Andra halvlek inleds ganska piggt och efter ett bra läge åker vi på en kontring och Lafferty gör 0-2. Otroligt naivt och detta är något som inte hade hänt för exempelvis ett, två eller tre år sedan. Uselt lagspel och en inställning från vissa spelare som vi verkligen inte varit vana att se tidigare. Ett offensivt strukturlöst spel med ständiga sidledspassningar och uppgivna spelare tog vid och en nattsvart kväll var ett faktum.
Och nu då?
I förra matchen mot Finland (1-1 i Helsingfors) inledde Ranieri med den ordniära 4-3-3 formationen men gick över till en 5-3-2 variant i andra halvleken. Nu mot Nordirland blev det 4-4-2 och ett mycket offensivt balanserat lag vilket gör att vi kan konstatera att han avverkat tre olika taktiska disponeringar på tre EM-kvalmatcher och flertalet olika spelare inblandande.
Det är alltid lätt att vara klok i efterhand men jag ställer mig frågan om Claudio Ranieri verkligen vet vad han vill med landslaget. När du är ansvarig för ett landslag och inte träffar och tränar spelarna vardagligen är det av högsta prioritet att det finns en taktisk grund med mera att stå på när du kommer till landslagssamlingarna. Denna viktiga del känns det verkligen inte som italienaren varit klockren på. Vet exempelvis varje spelare verkligen fullt ut vad Ranieri vill ha ut av dem med och utan boll o.s.v? Går att fundera på. Spelarna ska också ha sin del av kritiken då ett par av dem bland annat agerade aningen för bekvämt enligt min mening.
Majoriteten av de europeiska nationerna som tog sig vidare från gruppspelet i VM i somras har mer eller mindre problem under hösten och vi är inget undantag. Det är nattsvart i dagsläget men ändå är det en lång väg kvar och en hel del kan hända i och med att trean i gruppen får kvala. Men i ärlighetens namn har vi som det ser ut i dagsläget självfallet inte det minsta i ett EM att göra.
Om förbundet anser att Ranieri är rätt man för framtiden är det bara att ha tålamod och köra på för nya tankar och planer sätter sig inte på en eller två månader. Dock är Ranieri samtidigt på god väg att rasera något som varit enormt starkt och framångsrikt under en väldigt lång period och visar sig ingen förbättring i november borde det vara tack och adjö. Ha tålamod och tro på Ranieri och att det hela kommer bli bättre och sätta sig med tiden eller finna någon annan att blicka framåt med och då tänker jag inte bara på detta kvalet utan även kvalen till VM 2018 och EM 2020. Även det tåls att fundera på.
Ranieri har hur som helst haft en svår uppgift att ersätta Fernando Santos och samtidigt har en ikon som Karagounis lagt skorna på hyllan och någon Katsouranis finns heller inte i truppen att vila sig mot. Han håller fortfarande på att lära känna spelarna och vidare bekanta sig med de grekiska mentaliten och mycket därutöver. Det krävs av olika skäl även till viss del en auktoritär ledarstil när du är förbunskapten för vårt landslag och till vilken grad har egentligen italienaren det? Det är många parametrar som har spelat in i att hösten varit tuff och att bara skylla på Ranieri är totalt. Matchotränat lag och spel inför tomma läktare i EM-kvalpremiären mot Rumänien var hans debut vilket var allt annat än tacksamt och nu flera skadade spelare inför de två senaste matcherna. Han har kommit in i ett otacksamt läge där han hade mycket att förlora och lite att vinna men trots allt som han själv sade inför matchen: - Om vi inte tar oss till EM skulle det vara en katastrof för alla och jag skulle bära huvudansvaret för den katastrofen.
Den katastrofen känns i och med tisdagskvällens väldigt nära att bli verklighet. Det gäller att reda ut saker och ting nu för förbundet, Ranieri m.fl. och landslaget återkommer med ny match mot Färöarna i november månad.
