Med blickarna riktade mot framtiden
EM 2012 slutade med uttåg i kvartsfinalen mot Tyskland och med sommarens mästerskap i ryggen ska förbundskapten Fernando Santos snart ställa in siktet mot kvalet till VM i Brasilien 2014. Hur ser återväxten ut, vilka ska bli de bärande spelarna och vad borde Santos slipa extra mycket på inför framtiden?
EM 2012 tog för en dryg vecka sedan slut för våran del och vi kan lägga ett klart godkänt mästerskap till handlingarna. Målet var att ta sig vidare från gruppspelet och sedan se hur långt det bär. Vi tog oss vidare från gruppen med värdnationen Polen, Tjeckien samt Ryssland. Extra stark bedrift Att vi tog med tanke på de motgångar vi upplevde i form av katastrofala domarinsatser, skador med mera. Tyskland blev för svåra i kvartsfinalen men landslaget lämnande Polen med en klart godkänd mästerskapinsats i bagaget. Landslaget tar i augusti nya tag och inleder med en vänskapslandskamp mot Norge i augusti månad. Därefter drar allvaret på gång igen då kvalet till VM 2014 i Brasilien inleds.
Vi har haft en framgångsrik modell under 2000-talet som Otto Rehhagel anammade och utvecklade under sina inledande år som ansvarig. Själva idén har grundat sig på en defensiv av världsklass. Den legendariske tysken menade att han formade spelsystem/taktik efter spelarmaterialet han hade vilket skickliga tränare gör och han hade i stora drag rätt i sitt uttalande, även om en spelare som Vasilis Tsiartas många gånger inte fick plats i startelvan utan fick agera inhoppare.
Spelidén och tanken är att bygga bakifrån med en en solid, passionerad, fokuserad och taktiskt slipad defensiv. Att ligga rätt i sina positioner är grundläggande och av stor vikt. Det är en tydlig rollfördelning där det defensiva arbetet börjar längst fram i laget och alla jobbar för alla samt ger understöd åt varandra. Försvarspelet är mestadels relativt lågt. I offensiv väg handlar det mycket om individuella prestationer, ta vara på individuella misstag av motståndarna, vara noggrana vid fasta situationer, kvalitativa kontringar samt att vara kliniska när chanserna dyker upp. Santos har byggt vidare på denna modell som appliceras via ett 4-3-3 / 4-5-1 system (mittfältstriangeln skiftar utseende beroende på matchbild, motstånd m.m) men försökt sätta sin egen prägel till viss del genom att försöka utveckla ett bättre passningspel med lite bättre rörelse på offensiv planhalva, med blandade resultat. Ett bättre kortpassningsspel är extra viktigt i de matcher vi ofrivilligt ibland måste föra och ha bollinnehavet i. Det kan vara ganska tydligt ibland mot mindre nationer. Mer om hur vi ska ta oss vidare och vad vi ska lägga fokus på att utveckla dyker upp senare i artikeln.
Vi har Rehhagel väldigt mycket att tacka även för den enorma laganda, tro samt sammanhållning som finns i landslagstruppen och som det byggts vidare på av Santos sedan han slutat. En riktig enhet med en enorm själ där uttrycket en för alla, alla för en minst sagt passar in. Santos har i stora drag gjort ett utmärkt jobb sedan han efterträdde tysken efter VM 2010 eller vad sägs om rekordet han tog från just Rehhagel då landslaget under portugisens ledning lyckades slå nytt rekord i antal matcher i följd utan förlust, 17 st. Det är ett svårslaget landslag som Santos styr över och han menar att ser du under en match att ditt lag inte kan vinna tillställningen ska du åtmistone inte förlora den.
Vi har fått vänja oss vid ända sedan EM-guldet 2004 att utstå kritik för att modellen som gjort att vi i stort sett legat runt 10-15:e plats på FIFA:s rankingar ända sedan dess inte är underhållande. Det väsentliga är inte att det ska vara underhållning eller vackert (ingen skönhetstävling eller bedömingssport som konståkning eller simhopp e.t.c) utan huvudsaken är att uppnå framgångar och ta vinster. Sen om du kan göra det med stil och på ett underhållande sätt så är det bara att gratulera men kan du inte det utan du blir för sårbar om du exempelvis skulle försöka spela för högt med ditt lag och fylla på med för mycket spelare o.s.v. spelar det ingen som helst roll. Fotboll har alltid och kommer alltid som vilken annan sport som helst att i första hand handla om att vinna och de finns en rad olika modeller (vissa passar ditt lag bättre och vissa sämre) att uppnå vinster på. Ur ett neutralt åskådarperspektiv är det dock givetvis betydligt roligare om det uppstår målchanser åt bägge håll och bjuds på en del mål.
I slutändan spelar det heller ingen roll hur bra insats ditt lag gör om det ändå inte resulterar i ett tillfredsställande resultat. Oftast går en bra prestation/insats hand i hand och är förknippat med ett positivt resultat men så blir inte alltid fallet och det kan bero på allt från motståndarens defensiva skicklighet till din egna oskärpa i offensiven, otur o.s.v.
Konstigt nog känns det som att det endast vi som gång på gång får utstå denna kritiken från all håll och kanter trots det är många andra lag som anammar snarlika modeller i flertalet matcher men då väljer s.k. "fotbollsexperter" och andra vanliga personer att kalla det för taktiskt, effektivt eller något annat. Grek-agg någon? Det ska påpekas att vi använder oss av en 4-3-3 formation som väldigt många andra nationer också gör och visst har vi bland annat aningen mer defensiva utgångspositioner än de flesta andra men det är för vårat eget bästa. Inte ens vid vinster från oss väljer de avundsjuka individerna att lyfta fram något positivt utan de försöker hitta negativa saker att diskutera kring. "Tråkig fotboll" "Dem är inte ens bra" "Orättvist och liknande uttalanden går det att höra då. Det är simpelt: Bra fotboll är vinnande fotboll. Det är att vinna allt bottnar i tillslut vilket jag var inne på tidigare. Så fort minsta lilla chans uppstår att hacka på oss gällande vad som helst även utanför fotbollen för den delen så missas den oftast inte. Det är sanningen och det bor förmodligen hos dessa bittra människor en massa avundsjuka över vår grekiska kultur, enorma historia samt vilket passionerat, starkt och fantastiskt folk vi greker är. Nu kom vi bort från spåret lite tyvärr men saker och ting måste skrivas svart på vitt ibland.
Framtiden
Vi ska självfallet behålla grunderna i denna framgångsrika modell som vi nu haft i ungefär 10 år men för att ta ytterligare ett kliv framåt behöver vi utveckla ett bättre grundpassningsspel inom laget, mer specifikt ett effektivare, snabbare och bättre kortpassningspel framförallt. Santos har jobbat på denna biten ända sedan han anställdes och några större framsteg har dock inte kommit. Jag skulle även vilja se att vi i vissa sekvenser i matcher vid behov och när tillfället är rätt sätter en högre press och ställer oss högre upp med laget. Bitvis i vissa matcher har vi sett glimtar av ett bättre eget spel så att säga, men en generationsväxling på centralt mittfält som måste påbörjas nu går hand i hand med att utveckla ett bättre passningspel. Med de bägge veteranerna och hjältarna från EM 2004 33-årige Katsouranis och 35-årige Karagounis har det inte funnits några förutsättningar för ett effektivt kortpassningspel. När laget har behövt ett högre bolltempo och spel i djupled har istället ofta passningspelet stoppats upp hos dessa herrar med antingen för många touch på bollen eller spel i sidled. Det är hög tid för dessa riktigt stora spelare och ledare sakta att sakta men säkert börja att lämna över till andra och de finns spelare som kan axla deras ledarroller i gruppen men på planen är det just positionerna på de centrala mittfältet som oroar inför framtiden och det är ett av skälen till att de två K:en är kvar och lär så bli ett tag till framöver. Visst håller dem bra klass än men Santos måste även ligga ett steg före och tänka på ett eventuellt VM 2014 och då är troligen inte dessa aktuella för en startplats (Man ska aldrig säga aldrig, speciellt inte om Karagounis) och därför måste nya mittfältare spelas in, men saken är den att återväxten är mer eller mindre god på samtliga positioner förutom en och det är just positionerna centralt på mittfältet.
Vi har tyvärr på innermittfältspositionen förlorat en generation spelare vars karriärer stagnerat, exempelvis Giannis Papadopoulos och Savvas Gentsoglou. Detta är som tidigare nämnt en av faktorerna till att Katsouranis och Karagounis fortsätter spela på innermittfältet och kommer troligen så att göra i mer eller mindre utsträckning även under VM-kvalet och kanske t.o.m i ett eventuellt VM i Brasilien. Mer defensivt lagda innermittfältare går dock att hitta i exempelvis Giannis Maniatis som haft en enorm utveckling i Olympiakos under 2011-12 och stod för ett fint EM-slutspel. I Olympiakos agerade han mer box till box innermittfältare medan han var varit lite mer defensivt inriktad för landslaget under EM och han kommer nu att få en större och viktigare roll. När det däremot kommer till att hitta fler goda alternativ centralt är dem få. Jag skulle hemskt gärna vilja få in 21-årige Panagiotis Tachtsidis bredvid Maniatis då han kan erbjuda egenskaper som få andra grekiska innermittfältare besitter i dagläget och även bli mycket användbar i uppspelsfasen. Den f.d. AEK-spelaren kommer från en lysande säsong i Hellas Verona dit han varit utlånad från Genoa och Roma sägs vara intresserade av hans signatur till nästa säsong. Tachtsidis har hittat sin position på planen och det i att vara en mer "sittande" playmaker där han får ut mycket av sina kvaliteter som spelare. Han är storväxt, stark men har samtidigt en fantastiskt vänsterfot som kan slå alla möjliga sorters passningar. Jag tror att med lite tid och anpassnings skulle Tachtsidis som mognat rejält sedan flytten till Italien kunna vara ett utmärkt komplement med sin förmåga att till exempel kunna slå kortpassningar på djupet till en ännu mer rent defensivt lagd spelare bredvid sig.
Tittar vi till samtliga andra positioner inför kvalet till Brasilien VM 2014 så på målvaktssidan har vi Sifakis och Tzorvas som är erfarna och kompetenta målvakter. Bakifrån kommer dessutom Panathinaikos 18-årige Stefanos Kapino som är en av världens mest lovande målvakter.På högerbackssidan finns Vasilis Torosidis som varit landslagets bästa spelare (tillsammans med Katsouranis) de sista åren och den positionen är därmed väl täckt för flera år framöver. Andra lösningar skulle kunna vara Atromitos unge kapten Ioannis Skondras som till sin nackdel behöver mer erfarenhet av internationell fotboll. På mittbacksplatserna har vi den unga duon Kyriakos Papadopoulos / Sokratis Papastathopoulos som är ett mittlås av hög klass, som kan försvara både lågt och högt samt dessutom bara kommer bli bättre och bättre med åren. Avraam Papadopoulos kommer få det väldigt svårt att ta tillbaka en plats när han väl återhämtat sig från sin långtidsskada. Även Kostas Manolas finns att tillgå som skulle kunna bli en perfekt backup till Kyriakos och Sokratis. Till vänster i backlinjen kommer Tzavellas och Cholevas fortsätta att göra upp om vem som ska spela. Dock får de se upp för bakifrån kommer PAOK:s extremt spännande 18-åring Kostas Stafylidis som verkligen sett enormt spännande ut.
Offensiva mittfältare råder det heller ingen brist på då Georgios Samaras och Dimtiris Salpigidis finns att tillgå (de kan även spela spjutspets) samt Kostas Fortounis, Sotiris Ninis och Ioannis Fetfatzidis. Bakifrån kommer även bland annat tre intressanta spelare som snart går in i ett U19-EM slutspel, Ioannis Gianniotas som är en duktig dribbler som kan utmana både på in och utsida av försvararen, bollsäkre härföraren Georgios Katidis och virvelvinden Charis Mavrias. Med alla dessa lovande och duktiga offensiva mittfältare vi har krävs det en modifiering av spelmodellen så dem kommer till sin rätta även alltså via ett eget passningspel som kan leda fram till målchanser och inte bara genom omställningar. Anfallsrollen längst fram borde Santos rikta in sig på att spela in Mitroglou och Athanasiadis men även Everton och U21-landslagets Vellios som är mycket spännande. Gekas är numera 32 år och troligen inget att satsa på direkt inför ett eventuellt VM i Brasilien. Bärande spelare nu under kommande kval och de som ska agera ledare i gruppen tillsammans med Katsouranis och Karagounis (och ta över efter deras pensionering) är Torosidis tillsammans med framförallt Maniatis, Papastathopoulos, Samaras och Salpigidis.
Vad anser ni om hur vi borde bygga vidare på EM-slutet inför kommande VM-kval?
Kommentera gärna men håll god ton!
