Från stöddigt till anspråkslöst på ett decennium
Vill ni höra ett japanskt ordspråk? ”Spottar man mot himmelen blir man våt i ansiktet”. Vill ni veta någonting mer? Grenobles japanska ägare brydde sig inte särskilt nämnvärt om de orden.
– Denna kväll har vi sett en fotbollsklubb och en stad belönas för dess höga ambitioner, lät Frédéric Thiriez, president för det franska ligaförbundet, eka på ett kokande Stade des Alpes när Grenoble Foot 38 blev uppflyttade till högsta divisionen.
Orden är vältaliga. Året är 2008 och Grenoble är vid tidpunkten ett imponerande lagbygge. Index Corporation, det japanska videospelsinriktade företaget som då ägde klubben, köpte föreningen fyra år innan och började genast investera stora summor i dels infrastrukturella ting som en ny arena och utbildningscentra men även spelartruppen. Anledningen till att Grenoble lockade dem var egentligen av marknadsmässiga skäl. De ville stärka sin ställning i Västeuropa, fann stadens relativa knytpunktsläge mellan Italien, Frankrike och Schweiz idealt för ändamålet och ansåg att utsikterna att förvandla en anonym Ligue 2-klubb till en gigant inom fransk fotboll vore den ultimata marknadsföringen. Resultaten lät sig inte vänta. Klubben lämnade bottenträskets mörka avgrunder, avancerade uppåt i tabellen för varje år som passerade och blev fyra säsonger efter ägarbytet uppflyttade till högsta divisionen med en talangfull kvartett bestående av Sofiane Feghouli, Alaixys Romao, Amadou Coulibaly och Franck Dja Djédjé. Det var på den tiden då Lyon satt på kungatronen, Marseille var den potentiella arvingen som ständigt självimploderade och PSG fortfarande letade efter sin identitet. Hoten till titeln förblev få, ligans glans tråkig och grå. Med finansiellt starka ägare fanns därför förhoppningar bland Thiriez och de andra aristokraterna inom förbundet om att klubben från Alpernas västra fot skulle fortsätta rusta upp och på sikt kunna vara ett inslag i guldstriden. Hur det blev? Den spänning de efterlyste levererades - men inte var det på planen.
Under Grenobles första säsong i högsta divisionen svepte efterkrigstiden mest omfattande finanskris över världen. Alpernas höga toppar stretade länge emot och bildade en trygghetsmur runt staden mot problematiken men i slutändan blev krafterna såpass starka att även dess bittra smak infiltrerade Index Corporation. År 2009 hade den japanska marknaden börjat vacklat, minskad efterfrågan utomlands som följd av sinande penningskassor bidrog till att nationens exportkraft försvagades. När värdet på yen senare under året devalverades av den japanska staden blev följaktligen konsekvensen att Index Corporation endast sålde varor i Japan till ett lägre pris än någonsin tidigare. De investeringar som gjordes i utbildningscentra och nybyggda Stade des Alpes hade japanerna tidigare antagit skulle finansieras med hjälp av en på sikt successiv etablering på världsmarknaden, men de planerna blev fullständigt krasade under krisen. Grenoble var visserligen en stor knytpunkt rent ortsmässigt men i fotbollens värld var stadens lag inte ens en parentes och hade innan Index Corporations inträde förhållit sig till de premisserna. Ett halvt decennium av flitigt investerande senare stod ägarna där, några mil från Italien, med en klubb som obönhörligen levde svävade mellan liv och fara i symbios med deras engagemang. Föll ägarna skulle föreningen dras med ned i fallet.
– Vi vill fortsätta förstärka spelartruppen och organisationen. Det här är ett verkligt projekt. Men koncernens finansiella ställning gör i dagsläget situationen svårkomplicerad, erkände Hitoshi Ino, Index Corporations representant för klubben, inför säsongen 2009/10.
Situationen kom dock aldrig att förbättras. Efter en fin debutsäsong i fotbollens finrum där Grenoble i inledningen nosade på topplatserna slutade de på en trettonde plats för att det följande året, just 2009/10, bli nedflyttade. Värvningarna kom visserligen, men den alltmer krackelerande kassan gjorde sig påmind. Medan Lyon rustade upp med Lisandro López och Bafétimbi Gomis, Marseille med Lucho González och Gabriel Heinze, PSG med Claude Makélélé och Stéphane Sessègnon anlände Alp-klubben till slagfältet ackompanjerade av åldrade förvärv som David Jemmali och Daniel Moreira. Och ja, troligen tänkte nog ligaförbundschefen Thiriez med en någorlunda skamsenhet tillbaka på de ord han lät eka över Stade des Alpes året innan när han såg aktörerna i strid. Med värvningspolitiken hade Grenoble bundit händerna för sig själv, de elva inledande förlusterna på lika många matcher innebar att snörena runt handlederna knutits om såpass ordentligt att klubben fann det omöjligt att hitta en annan lösning än att ge upp. Varken värmen från den närliggande Rivieran eller de höga bergstopparna runt staden genomskådades i klubbens DNA. Allt tydde egentligen på en motsatt effekt, att mörkret och de djupa dalarna omfamnade föreningen i ett hårt och stadigt grepp. Sommaren 2010 lämnade den talangfulla ryggraden från uppflyttningsåret klubben och ersattes av fler billiga föredettingar. Index Corporations ekonomiska bekymmer fortsatte att eskalera. De fick sina första skulder och allt större problem med att kunna upprätthålla visionen om ett starkt Grenoble Foot 38. På planen? Jodå, återkomsten till Ligue 2 resulterade i en direkt nedflyttning.
För att företaget skulle klara av sina amorteringar såldes arenan till kommunen. Med för tillfället någorlunda stabila finanser fanns det förhoppningar hos Index Corporation om att kunna reparera de skador som deras ekonomiska haveri inneburit för klubben och därigenom göra föreningen mer attraktivt för nya ägare. Men innehållet var egentligen lika genomskådande som en vacker målning framför en ostabil vägg. En sanning var att Grenoble inte längre ägde Stade des Alpes och därmed förlorade biljettintäkter, en annan var att återköpet av den skulle kosta €78 miljoner och en tredje var att klubben spelade i division tre. Trots att japanerna lade klubben till salu för €10 miljoner synade de få intressenterna realiteten och avstod från att köpa den. År 2011 offentliggjordes det dessutom att Index Corporations hade inflationspåverkat försäljningssummorna på den europeiska marknaden i syfte att förstärka sina aktievärden för att locka till sig investerare. I japansk domstol dömdes dem för bedrägeri och företaget ansökte samtidigt att få gå i likvidation. På grund av den finansiella turbulensen blev klubben automatiskt nedflyttade till femte divisionen år 2011. Utan ägare med storartade visioner ändrades klubbens premisser till mer verklighetförankrande nivåer. De klev tillbaka in i den inrutade och begränsade kvadraten. Ett påkostat utbildningscentra fick kliva åt sidan, den höga spelarbudgeten skulle akta sig. Nu skulle Grenoble återvända till att vandra längs den hälsosamma och sunda stigen.
Ett samarbetsavtal skrevs med Saint-Étienne, Alp-klubben skulle varje säsong bistås med ett noterbart antal talangfulla akademispelare från sina Rhône-kompanjoner. Föreningen som var tänkt att sprida skräckvälde inom europeisk fotboll blev en underskrift senare organisationen som sattes i underläge inom den egna regionen. Tränare? Symboliskt nog fick ett obeprövat och icke-etablerat namn inom fotbollsvärlden, Olivier Saragaglia, mandat att navigera Grenoble längs den nya passagen. Han ledde klubben till uppflyttning under sitt första år och redde ut den sportliga delen någorlunda. Idag är föreningen fast förankrad i fjärde divisionen och långt ifrån de ambitioner och drömmar Index Corporation en gång hade. Det var ju vid det här laget som klubben skulle sedan länge tvingat Lyon till abdikation från kungatronen i fransk fotboll och delta i Champions League, inte ligga nedanför deras reservlag i division fyra. Men mitt i all tragikomedi finns ett faktum. Grenoble har historiskt sett varit en obetydlig förening i ligasystemet, traditionen har genomsyrats av att inte vara en punkt på den europeiska fotbollskartan och staden har därför haft lättare att anpassa sig till anspråkslöshetens gråa vardag. Japanerna försökte förändra den bilden, göra organisationen mer ståtlig och grandios och låta kröna Grenoble till fotbollshuvudstaden i Frankrike. Ibland bör man dock acceptera verkligheten och inte utmana de faktiska naturlagarna. Spottar man mot himmelen kan man ju faktiskt bli våt i ansiktet.
– Att inte bli uppflyttade den här säsongen skulle givetvis vara en besvikelse, men det viktigaste av allt är att det ändå finns fotboll i Grenoble, sade Saragaglia i en intervju inför den här säsongen.
Källor: l’Avant Post, France Soir, Forbes, Council Foreign Relations, Worldfootball, Eurosport, Le Dauphine.
