Osannolikt men sant
Istället för att landslaget skulle ta ett kliv framåt i rätt riktning blev det både ett och två kliv bakåt. Skandallös förlust med 2-1 mot Färöarna och det är uppenbart att våra spelare numera har psykologiska blockeringar när det vankas landslagsspel. Det enda positiva i det hela är att vi helt och hållet kan glömma av EM 2016 i Frankrike och redan nu börja förberedelserna inför kvalet till VM 2018.
Inför lördagskvällen fanns det fanns en förhoppning och tro på att landslaget skulle kunna bygga vidare på insatsen mot Ungern i våras och börja resan mot att på allvar ta upp kampen om andra/tredje platsen i gruppen. Tyvärr blev inte detta fallet utan istället tog landslaget ett nytt stort kliv bakåt i och med ännu en chockförlust, 2-1 i Tórshavn mot Färöarna. Två förluster mot Färöarna inom loppet av mindre än ett år är en bedrift.
Hemmalaget var effektiva och vassa i omställningspelet och deras mål var snarlika varandra där vi kan konstatera att det var dåligt hemarbete från vårt mittfält. Trots att det i stort sett endast var spel mot ett mål under hela den andra halvleken och att landslaget hade ett par ramträffar under matchen blev det bara ett mål framåt. Insatsen var bedrövlig och en ny skandallös förlust blev ett faktum under detta rekordusla samt fullständigt osannolikt katastrofala kval.
Nu finns ingen Claudio Ranieri att skylla på som med all rätt fick sin del av kritiken då italienaren tillsammans med dåvarande och nuvarande förbundsstyrelse och spelarna bär det största ansvaret för att vi befinner oss i den situation vi gör. Efter VM 2014 har det mesta raserats som hade byggts upp i över ett decennium, [Länk]. Det går inte att direkt skylla på nye förbundskapten Sergio Markarian heller då han gjort ett okej arbete och framförallt fått samman laget och det har funnits en god stämning återigen. Ett stort problem ligger i att spelarna drabbas av en psykologisk blockering numera när dem drar på sig landslagströjan och det finns ingen riktig tro på det som görs på planen fullt ut.
Vad ska göras för att komma till rätta med detta stora problem? Svår fråga, väldigt svår. Tiden läker alla sår sägs det men det krävs bland annat en elchock och en noggrann planering inför hösten som ska innebära starten på uppdraget att ta sig till VM 2018. Spelarna har upplevts som helt tomma på bensin ända sedan efter VM-slutspelet. Nu finns det däremot gott om tid att förbereda sig på inför det kvalet och lägga en grund för det under återstående EM-kvalmatcher. Hur ska den psykologiska blockeringen övervinnas? Hur konserveras den viktiga familjära stämningen i ett läge som detta och hur stora meningsskiljaktigheter finns bland de styrande? Ska Markarian vara kvar eller borde en mer långsiktig lösning plockas in? Vilka spelare ska utgöra grunden under kommande kval, vilka ska utgöra centrallinjen? Mittfältet har kanske varit den sämsta av lagdelarna och trots att en spelare som Andreas Samaris är mycket duktig, har han än så länge inte kunnat axla Karagounis/Katsouranis tunga mantlar både lederegenskapsmässigt och rent fotbollsmässigt i landslagsdressen.
Det finns att jobba på minst sagt och ytterligare en fråga är om nuvarande förbundsstyrelse är kompetent nog för detta. Organisationen måste ses över och förhoppningsvis får landslagets fotbollsdirektör Giorgos Karagounis stor roll i arbetet med framtidens landslag. Markarian uttalade sig för övrigt efter matchen och uppmanade indirekt styrelsen att leta efter framtidens förbundskapten.
Vill även passa på att beröma Färöarna som inte är den utpräglade blåbärsnation många klasser dem som. Ett kompakt kollektiv som spelar klokt, jobbar för varandra och utefter sina resurser. Fotboll är en lagsport och det är alltid imponerande när 11 individuellt sett sämre fotbollsspelare besegrar 11 individuellt sett bättre.
Jag har påpekat det innan men gör det igen. De fantastiskt framgångsrika åren med landslaget mellan 2003-2014 är över och vi är inne i en ny mörk period för landslagsfotbollen. Tyvärr är det fallet men allting gott har en början och ett slut. Det är bara att kämpa sig igenom eländet, tänka positivt så gott det går och förhoppningsvis ska det inte dröja en evighet innan landslaget är tillbaka och är slagkraftigt igen. Restart!
