Italien - Österrike
Inför Österrike - Italien
Spaghetti. korruption, maffia, vin och regeringskriser. Oh, var det Österrike vi skulle diskutera? Ja, well. Detsamma typ.
Ja, det var minsann Österrikes lycka. Att få rent av möta mästerskapets bästa lag i första slutspelsmatchen på jag vet inte hur många år. Sedan 1990 har man blott vunnit två ynka matcher i ett mästerskap och nu har man tagit sig till ett slutspel för första gången på sanslöst länge. Då får man alltså möta det bästa laget turneringen sett i Italien, det lag som spelat bäst boll och som pressat och rullat bäst. Ja, vad kan man göra? Det ska vi se.
Det känns inte som en pyrrhusseger. Dessa vinster och detta avancemang i mästerskapet kan betyda att en helt ny era startar i Österrike, en era då unga flickor och pojkar vågar drömma stora och starka drömmar om sportslig framgång utanför skidåkningen. Men nu har man en svår uppgift framför sig. Vinsterna och den relativa framgången i gruppspelet betydde att Österrike nu möter Italien, som sopat totalt rent med allt motstånd i sin grupp. Det bästa laget i EM hittills mot ett av de minst erfarna slutspelslagen kvar. Hur ska detta gå?
Wiener Zeitung föreslår att man gör som mot Ukraina och kör modigt med hög press. Jag, som en lekman, tycker att det känns naivt. Å ena sidan. Å andra sidan ser jag få andra utvägar då Italien lyckats bryta ner mer eller mindre allt annat motstånd i de matcher de spelat med magarna fyllda med pasta, pizza och allehanda Nebbiolos från Piedmonte. Österrikes Riesling och veltliner har någonting att m
ta sig mot nu. Om man så vill, vilket man antagligen inte vill för att det är väldigt skumt, kan man se denna match som en kamp mellan vinländer, en kamp mellan bergiga paradis. En kamp mellan turistfällor, mellan skidåkarländer, mellan fyllda pastasorter, ljusa öl, vitvin och högerkonservativa regeringar och korruptiion.
Ja, det är faktiskt två länder som har mer gemensamt än man kan tro, men också två länder som är mer skiljda än vad som kan anas av deras blotta gränsdragning. Italien är sydeuropeiskt i absolut allt man gör. Siestakultur, hög statsskuld på över 100% av BNP och vin till maten. Österrike är, oavsett vad de vill hävda, en avfälling till den tyska kulturen med hårt arbete, öl och konservativa statsfinanser med höga skatter. Jag vet inte hur jag vill se matchen, men vi kan nöja oss med att se den som en match mellan grannländer med mycket gemensamt och mycket emellan dem. Liksom Sverige och Finland, USA och Mexico, Botswana och Zambia. En påminnelse att grannländer inte alltid är desamma, men också en påminnelse att människor åtskiljda av gränser inte av nödvändighet är olika.
Vi får helt enkelt se hur matchen utspelar sig, men en sak känns relativt säker- Vi lär inte se ett rörvittrött Österrike i en kvartsfinal, utan ett blått Italien som sörplar på sina förbannade spaghetti och drar ner sina pastaluktande pantaloner så vi ånyo kan skratta åt det hånfyllda innehållet.
