Positiv kvalstart bortkastad efter totalhaveri - Anastasiads på väg bort som förbundskapten
Mörka dagar på nytt inom landslaget. Efter en helt okej start på EM-kvalet tidigare i år är det numera helt bortkastad. Förlust med 0-3 mot Italien efter en usel insats följdes upp med en bedrövlig förlust hemma mot Armenien med 2-3. Spelare har vänt sig emot förbundskapten Angelos Anastasiadis som av allt att döma lär vara ett minne blott inom kort.
Det är tyvärr åter mörka moln över landslaget. Efter ett hemskt kval till EM 2016 blev det en uppsving under Michael Skibbe och mer positiva tongångar under kvalet till VM 2018 som slutade med uttåg mot blivande VM-finalisten Kroatien i playoffen. Skibbe fick sedan lämna posten i början på Nations League och sedan tog Angelos Anastasiadis över. Ett beslut som var omdiskuterat och som kanske inte gav den bästa magkänslan. Resultaten uteblev även under Nations League slutfas men i EM-kvalet blev det en okej start med seger borta mot Liechtenstein som följdes upp av 2-2 borta mot Bosnien. Insatserna har dock förutom i större delar av dessa två matcher varit allt annat än direkt övertygande och efter den landslagssamling som just har varit är landslaget återigen i en ny mycket ohälsosam position och förbundet står inför viktiga beslut framöver.
***
Efter ett miniträningsläger i Holland och en landskamp mot Turkiet var det såväl dags att ta sig an EM-kvalet igen i lördags (8/6). En tuff uppgift väntade hemma på OAKA i form av gruppfavoriten Italien och dagarna innan stod det tyvärr klart att Tasos Donis skulle missa både Italien-matchen men även den mot Armenien. Förbundskapten Angelos Anastasiadis experimenterade i landskampen mot grannarna i öst och valde att fortsätta laborera omkring när det var dags för tävlingsmatch. Mot Italien valde han ett 4-3-3/4-5-1 system där exempelvis Zeca var placerad som högerback och Dimitris Siovas i en roll på defensivt mittfält som han inte spelat i på länge. Han startade utan en renodlad anfallare eftersom Kostas Fortounis skulle agera spets. Iprincip ingenting skulle falla väl ut med matchplanen utan det hela resulterade i en första halvlek som var usel från landslagets sida. Spelare begick enkla misstag, såg ångestfyllda ut, hade svårt att hitta rätt i positioner, allt som kallas presspel lyste med sin frånvaro och en hel del därtill. Matchminut 23 till 33 avgjorde matchen när Italien kunde göra hela tre mål och således även punktera tillställningen redan innan halva matchen var spelad.
Den andra halvleken var mer eller mindre än transportsträcka mot slutsignalen och det fanns ett par lägen för Italien att utöka ledningen men även några enstaka för oss att finna en reducering. Endast två spelare enligt undertecknad kom undan med godkänt betyg och det var Vasilis Barkas som gjorde en fin match mellan stolparna och Kostas Fortounis som tog en del goda initiativ och gjorde vad han kunde ensam där framme. I övrigt var exempelvis en spelare som Andreas Samaras helt under isen och en skugga av den spelare vi sett i Benfica under våren. Att inte exempelvis Efthimis Koulouris fick starta eller åtminstone hoppa in är en enda stor gåta. Anastasiadis tog på sig förlusten och spelarna ska trots taktiken och att många spelare inte spelat tävlingsmatcher på ett par veckor o.s.v. ha sin del av kritiken för den urusla insatsen under framförallt första halvlek. Tur i oturen var att en förlust mot Italien är inom ramarna för detta gruppspelskval men frågan var istället hur den svaga insatsen skulle påverka spelarnas psykiska tillstånd till nästkommande uppgift.
Armenien väntade sedan hemma igår (11/6) i en match där endast tre poäng skulle vara bra nog om vi fortsatt skulle ha hyfsade chanser i kampen om andraplatsen bakom Italien. Det självklara uppsatta målet är att nå EM-slutspelet och efter Italien-matchen samt tidigare usla insatsen i Nations League är andraplatsen i gruppen den biljett som är kvar att strida om. Matchen blev dock en mardröm. Anastasiadis ställde upp i ett utpräglad och tydligt 4-2-3-1 system och efter slarvigt bolltapp på mitten och en backlinje samt målvakt i Vlachodimos denna gången som agerade för sent skulle 0-1 komma en bit in på matchen och sedan även följas upp med 0-2 när armenierna enligt fick ta sig in på sista tredjedelen och Sokratis sålt sig för enkelt. 0-9 under de första halterna har vi som facit sett till de senaste fyra matcherna. I början av andra halvlek reducerade Zeca efter fint förarbete från Kostas Fortounis och när det började lukta kvittering kom istället 1-3 och det var mer eller mindre spiken i kistan. Fortounis reducerade till 2-3 efter ett helt enastående solomål [Länk] och det blev slutresultatet.
***
Vi är tyvärr där igen när det haglar mörka rubriker över landslaget. Saker och ting står inte rätt till utan det är flera faktorer som gör att vi ännu en gång med stor sannolikhet kommer missa ett internationellt mästerskap. Hoppet är inte helt ute än men med tanke på hur saker och ting ser ut på och vidan om planen ska det extremt mycket till för att vända på skeppet. När det går dåligt kan det vissa gånger bli att det går riktigt dåligt och när det går bra kan det gå riktigt bra. Lite på det viset om vi hårdrar det en aning är ett exempel på hur vår komplexa grekiska mentalitet ibland kan fungera och det gäller inte bara fotbollsmässigt/idrottsmässigt sett.
Många tar på sig skulden för situationen som uppstått och sanningen är ännu en gång att nästintill alla i mer eller mindre utsträckning har sin del i bedrövelsen. Från en inkompentent förbundsstyrelse, till förbundskapten och spelare med flera. Efter matchen mot Armenien uppstod det ett mindre ordkrig i media mellan lagkapten Sokratis Papastathopoulos och förbundskapten Angelos Anastasiadis. Sokratis kritiserade bland annat sig själv och ser inte mycket ljus i tunneln just nu för landslaget vilket det inte direkt går att klandra honom för att han anser. Anastasiadis i sin tur menade att de som inte tror på sin tränare, sina medspelare och att ett avancemang är möjligt med mera inte har i landslaget att göra, [Länk]. Sedan går det självfallet att diskutera om det var rätt av lagkaptenen att säga en del av det han sa utåt sett istället för att behålla det inom laget och förbundet. Arsenal-spelaren ska även enligt uppgifter meddelat förbundet med backning av ett par andra spelare (t.ex. Manolas) att det i framtiden antingen är dem eller Anastasiadis som gäller. När det gäller spelarprestationer är det en herre som sett över de två eländiga EM-kvalmatcherna mot Italien och Armenien tveklöst stått ut i positiv bemärkelse med sina insatser och det är Kostas Fortounis. Den offensiva mittfältaren kommer från en fin säsong med Olympiakos och har varit i en klass för sig själv även i landslaget den senaste tiden.
Faktumet är att något måste göras för någon gång måste läxan genomföras på ett korrekt sätt. Som det sett och ser ut nu när allt är en enda stor cirkus och det är bara att konstatera att vi i mer eller mindre är tillbaka i den hemska tiden från kvalet till EM 2016 och det är inget annat än en skam. Magkänslan var t.ex. inte god när Anastasiadis fick jobbet som förbundskapten, [Länk]. Han är en tränare av den gamla skolan och en karaktär som antingen kan lyfta spelare eller hamna på kant med vissa. Han har insisterat på att testa runt både bland spelare och taktiska formationer över en längre tidsperiod vilket satt spår. Nya målvakter varje match, Manolas på bänken mot Armenien när vi behöver vår snabbaste mittback i en match där vi förväntas stå ganska högt med backlinjen och knepiga val av spelare på vissa positioner i Italienmatchen är bara några exempel. Spelare är ångestfyllda, osäkra och begår enkla misstag. Lagdelarna sitter inte ihop och har inte gjort det på en mer permanent basis på ett tag och det är såklart Anastasiadis som står som ytterst ansvarig för detta även om spelarna såklart ska ha kritik för t.ex. de enkla misstag som begås med mera. Två av de främsta anledningarna till att många spelare underpresterar är av taktiska och psykologiska skäl. Lägg därtill att det viktigaste vid sidan av planen i form av stämning, harmoni o.s.v. inom truppen är som bortblåst finns det inte många skäl kvar till att behålla Anastasiadis, utan kanske istället inse att med rådande status på och vid sidan av planen troligen inte blir något EM 2020 och börja om på noll med ny förbundskapten och se alltsammans mer långsiktigt fast samtidigt givetvis försöka på starkast möjliga sätt att nå en andraplats i kvalgruppen. Anastasiadis var och är en kortsiktig chansning som inte gått hem och som inte lär göra det heller.
Nu får vi se vad som händer framöver. Anastasiadis hänger löst och det är många jobbiga knutar som landslaget går in till sommaren med.
