Historien om FK Sarajevo : Del 1 - Det var en gång
I den första delen börjar vi från början genom att presentera skapandet av denna anrika klubb från Bosnien och Hercegovina, grundad 1946.
Vid återuppbyggandet av Sarajevo efter andra världskrigets slut insåg de idrottsintresserade att staden saknar tillräckligt många professionella föreningar för att kunna tävla mot de redan etablerade klubbarna i det nyformade Jugoslavien. Under hösten 1946 träffades några av stadens ungdoms- och arbetarföreningar för att diskutera vad som kan göras. Detta möte utmynnade så småningom ut till att en ny fotbollsklubb skapades, FK Torpedo, där inspiration hämtades från den Moskva-baserade klubben med samma namn. Redan ett år senare föreslog en skribent från dagstidningen Oslobodjenje att namnet Torpedo förväxlas med andra lag och att klubben borde byta namn till FK Sarajevo. Ledningen gick med på förslaget och namnbytet ägde rum, men klubbens framgångar på planen var däremot få. Än värre, laget åkte ur högstaligan i Jugoslavien och fick se grannklubben och den stora rivalen FK Zeljeznicar etablera sig som den mest framgångsrika föreningen i staden.
Kräftgången för de vinröda fortsatte under flera säsonger. Klubben åkte berg-och-dalbana mellan första och andra ligan i Jugoslavien och det skulle dröja till säsongen 1954/55 innan invånarna i staden skulle få se det första stadsderbyt mellan Sarajevo och Zeljeznicar i en officiell tävlingsmatch. I början av säsongen ställdes lagen mot varandra i den Jugoslaviska cupen, FK Sarajevo triumferade med en 5-2 seger. Första ligamatchen som spelades några veckor senare slutade 6-1 till Sarajevo och är än idag den största vinsten mellan dessa två lag i en ligamatch. Till Zeljeznicars försvar kan det påpekas att en träningsmatch spelades redan 1946, då vann Zeljeznicar med 9-1! Det eviga derbyt har hittills spelats 106 gånger och kännetecknas i Sarajevo som matchen mellan överklassen och arbetarna, de vinröda mot de blå, bourgeoisie mot förort. För tillfället har båda lagen 31 segrar var och där 44 matcher slutat oavgjort, även om tennissiffrorna har uteblivit på senare år är underhållningen fortfarande stor, både på plan och på läktaren. Råkar du befinna dig i Sarajevo under en derbydag kan jag redan nu avslöja att det lätt blir stopp i trafiken då långa supportertåg gör sin väg genom staden.
Vid slutet av 1950-talet hade FK Sarajevo etablerats som ett habilt lag i förstaligan och med ekonomiska muskler var klubben attraktiv även för de mest talangfulla och landslagsmeriterade spelarna i Jugoslavien. Några av de finare spelarna som klubben lockade till sig var Franjo Lovric, mittfältare från FK Zeljeznicar, samt Lev Mantula som var en av de större talangerna i föreningen och gjorde sin debut som tonåring innan karriären fortsatte i Schweiz. Den största värvningen som klubben genomförde under sina första år var Miroslav Brozovic som hämtades in från FK Partizan och blev spelande tränare. Brozovic var en försvarsspelare och kapten för den jugoslaviska landslaget. På sin meritlista hade han ett OS-silver från 1948, då Jugoslavien förlorade finalen i London mot Sverige, Gunnar Gren och Gunnar Nordahl avgjorde matchen med sina mål. Sedan 1958 har klubben alltid spelat i den högsta serien men de riktigt stora framgångarna nationellt och internationellt skulle dröja ytterliggare några år, både Brozovic och Lovric var då inblandade i Sarajevos triumfer som tränare och assisterande tränare.
De första åren efter FK Sarajevos skapande var ligasystemet i Jugoslavien i ständig förändring. Antalet lag i högstaligan varierade från år till år, som minst tio och som mest 14 stycken. Dessutom spelades de första säsongerna vår-höst vilket under början på 1950-talet ändrades för att uppfylla normen i Europa. En mängd lag valde även att byta namn samtidigt som flera nya klubbar skapades medan andra klubbar fick läggas ned. Ponziana från Trieste var ett berömt inslag i den jugoslaviska fotbollen - där stadsrivalen Triestina höll hus i den italienska ligan. De största värdemätarna för FK Sarajevo var de klassiska klubbarna från Belgrad, Titograd och Zagreb men matcher mot dessa lag spelades sällan eftersom Sarajevo spenderade flera säsonger i den nästhögsta ligan. För att testa sina förmågor valde FK Sarajevo att åka på europeiska turnéer under de långa försäsongerna. På så sätt fick laget möta storheter som Fenerbahce och Galatasaray men även andra lag i länder såsom Belgien, Frankrike, Polen och Österrike. I slutet av 1950-talet hade både FK Sarajevo och den jugoslaviska ligan stabiliserats vilket för klubbens del innebar att den första internationella tävlingen skulle spelas 1960, 14 år efter att klubben grundades. Den idag nedlagda Mitropa cupen såg FK Sarajevo lämna turneringen med två förluster i bagaget efter ett dubbelmöte med ungerska MTK Budapest. Äventyret i Europa blev således en ljummen historia denna gång.
