Montreal - Florida
5 - 1

Superderbyt: Fenerbahce-Galatasaray 2-2

I ett laddat Istanbulderby började explosionerna tidigt in i matchen genom Moussa Sow, som med sitt ledningsmål blev en "gercek fenerli" - dvs en riktig Fenerbahce spelare.

För någon vecka sedan såg jag filmen "Safehouse" på bio som alla är säkert bekant med. Regisserad av svensken och en bekant till mig, Daniel Espinosa, där filmen utspelar sig kring säkrade hus där åtkomsten är begränsad och väldigt instängd. Likt denna "Safehouse" har Kadiköy och Sükrü Saracoglu varit Fenerbahces egna Safehouse. Man har lyckats undvika förlust på hemmaplan sedan februari 2010 och igår var ännu en omgång där Safehouse åtkomst var begränsad.
En tyst minut inledde matchen till minne av 12 turkiska soldater som gått bort i kampen mot terrorism och ett vackert koreografi på läktarna var en fröjd för ögonen. Ett fyrtorn som lyste på Fenerbahce och presidenten Aziz Yildirim. Ett lyse som skänker tro och hopp i mörkret och får supportrarna att lysa upp i presidentens frånvaro och ännu idag visa enormt stöd.

Matchen var det stora ämnet i Turkiet redan långt innan och folk hade laddat upp hela veckan med inställning på fest. Vi var några från Fenerbahce forumet som samlades på en krog i centrala Stockholm, avnjöt en plankstek och några öl innan vi gick vidare till Fenerbahce föreningen. Vi möttes av flera anhängare som hade tagit sig in till föreningen för att tillsammans med andra Fenerbahce supportrar se på en match som kom att visa sig inleda starkt.

Målen kom tidigt. Ingenting många förväntade sig men efter knappt 10 min i matchen kom ett misslyckat inlägg som Ziegler snappade upp vid hörnan och la den fint in till senegalsene Moussa Sow som vacker och elegant cykelsparkade in bollen. 1-0 till Fenerbahce och arenan exploderade i jubel. Sow bjuder på klassmål likt de många från hans tid i Lille och gör därmed sitt första mål mot ärkerivalerna Galatasaray. I och med målet blir han spelaren som gör det 100e målet mot Galatasaray genom ligans historia och samtidigt blir han en riktig Fenerbahceli. Kunde inte ha börjat bättre!
Aykut Kocaman har flertal gånger påpekat att han ogillar tidiga mål eftersom det oftast innebär att spelarna lätt kan släppa matchen och bli för bekväma. Nu satt jag där i den proppfyllda föreningen på Upplandsgatan 10 och tänkte "nu går det åt helvete" efter att ha skrikit mig hes och kramat okända anhängare bredvid mig. Vi var inte enda som kramades i glädje, 52.000 på arenan jublade och skrek i glädje att jag nästan hörde jublet ända till Stockholm.
Fenerbahce som tog kontroll över matchen lämnade inte andrum åt Galatasaray och satte högt press och var först på många passningar. Man visade klart och tydligt att detta inte skulle bli så enkelt som Galatasaray haft tidigare.

Publiken hann knappt njuta av Sows klassmål innan det var dags igen. Minut 15, pang, bom - derbykungen Alex de Souza landar bollen på vänsterfoten och slår till på en fin volley några meter utanför straffområdet och sätter den i Musleras högra hörn. "ALEX, ALEX, ALEX!!!!" gormar kommentatorn och arenan exploderar återigen i eufori och på sättet Alex firar målet ser man tydligt hur mycket målet betydde för honom. Under hans tid i Fenerbahce har Alex hunnit spela totalt 38 derbymatcher och stått för makalösa 21 mål hittils och med sitt mål kom han ikapp tränaren och legenden Aykut Kocamans målrekord på 164 mål. Likt alla andra gånger Alex kliver fram och gör sina mål, springer han till den delen av arenan hans familj sitter och ser på matchen och dedikerar alltid målen till dem. En väldigt vacker gest av kaptenen.

Ledande Galatasaray hann inte förstå och inta vad som precis händer under matchen och hamnar i total chock. Aldrig tidigare under den pågående ligan har dem upplevt något liknande och det var bara att rycka upp sig och försöka komma in i matchen igen. Fatih Terim hade mycket att tänka på den kvällen...

Efter 20 minuter och en ledning med 2-0 började Galatasaray placera sig allt bättre på planen och stängde igen ytorna som Fenerbahce annars kom lätt igenom. Melo och Selcuk, mittfältsgeneralerna, hade siktet inställt på att det inte är slut ännu. Fenerbahce som fram tills minut 20 totalt spelat ut Galatasaray och bollat runt simpelt började tappa fokusen och slarva allt mer med passningarna. Man tappade kontrollen om mittfältet och diskussionerna innan matchen var mycket om att mittfältet kommer att avgöra matchen. Båda lagen besitter två klass målvakterna, en backlinje som håller hög nivå och anfallare som har levererat tidigare. Allting kom att handla om mittfältet.

Melo-Selcuk vs. Cristian-Emre. Melo med sin fysik och uthållighet hittade rätt efter 2-0 målet och ryckte med sig kollegan Selcuk. Cristian i Fenerbahce slutade spela fotboll i överlag och lämnade allt arbete och Emre Belözoglu. Passningar, nickar och felplacering gick åt skogen och gång på gång bjöd man in farligheter och kontringar. När Fenerbahce väl fick tillfälle att vända på steken och anfalla var det alltid en passning eller en nick som gick åt fel spelare. Brist på fokus, koncentration eller ren trötthet? Kanske allt på samma gång.

Galatasaray kom igång, visade formen de haft hela säsongen och hittade tillslut målet genom vikingen Johan Elmander efter en fin passning av Necati Ates. Johan, som gjorde sitt första mål på Sükrü Saracoglu, skänkte hopp för miljoner av Galatasaray anhängare men samtidigt skräck hos miljoner av Fenerbahce följare. Första havlek slutade 2-1 fördel Fenerbahce och en spännande andra var bara 15 minuter borta. Ut och ta en cigg från föreningen, sammanfatta halvan hittils och speciellt besvikelsen kring hur man kan släppa en 2-0 ledning och hur man kan gå fram imponerande fotboll till grusplansfotboll.

Andra halvlek började inte bättre för Fenerbahce. Galatasaray tog tag i saken och pressade på och stundtals var det spel mot ett mål. Bättre bollkontroll, passningsspelet flöt på bättre och viljan Fener spelarna saknade hade motståndarna. Nära, väldigt nära många gånger bland annat genom inlägg och ett skott av Selcuk Inan som målvakten Volkan Demirel kunde slå bort. Jag vet helt ärligt inte vad som hände med minut 83 föll en Galatasaray spelare ihop inom straffområdet och många förväntade sig avblåsning för foul och frispark för Fenerbahce när flertal spelare stannade upp och väntade på domarens visselpipa samtidigt som bollen gick mot vänsterbacken Hakan Balta som snyggt men säkert kunde pressa in bollen bakom chockade Volkan och kvittera för ledarna. Arenan tystnade lika fort som föreningen i Stockholm, besvikelsen var stor och fruktan för en makalös vändning och vinst för Galatasaray var inte en omöjlig tanke.

Fenerbahce lyckades hålla ut intensiva pressen och säkra matchen med oavgjort mellan giganterna. Delad pott i veckans omgång men varken jag eller många andra är nöjda med hur tränaren Aykut Kocaman genomförde sina tre byten och ifrågasatte hans auktoritet som coach. Fatih Terim var inte nöjd med kryss medan Aykut Kocaman säkerligen nöjde sig med ett kryss med tanke på hur matchen höll på att sluta.

Som den store Napoleon sade under sin tid som härskare över Europa. "Om världen var ett land, skulle jag utse Istanbul till dess huvudstad." Istanbul bjuder på skönhet, avtryck ur Osmanska riket, en modern blandning mellan öst och väst, vackra Bosporen och en underbar fotbollstradition.

Fenerbahce

Mål: Moussa Sow (10 min), Alex de Souza (15 min)
Varningar: Emre Belözoglu, Serdar Kesimal

Galatasaray

Mål: Johan Elmander (36 min), Hakan Balta (83 min)
Varningar: Johan Elmander