StarteuropaSüper LigFenerbahceKrönika: The Four Aces

Krönika: The Four Aces

Denna krönika handlar inte om popgruppen från 50-talet utan om ledare. Ledare är någon eller några som vi råkar ut för varje vardag i våra liv. Vissa i roller som personalchef och andra som gymnasiktlärare. Sedan stöter vi på den mest vanliga ledarrollen som våra föräldrar bär på. Ledare är människor som ska vägleda och inspirera. Även om du själv formar ditt liv så vägleds vi av ledare som blir våra inspirationskällor.

Dessa fyra herrar som avhandlas längre ner i texten är fyra inspirationskällor som för mig är viktiga ledare, det är personer som bär upp andra på sina axlar och visar vägen likt våra föräldrar när de höll oss i handen vid promenaden över gatukorsningen i yngre dagar. Det är personer som stått upp för en klubb som åkt på pajkastning under hela denna säsong och lyft upp oss och spelare till en nivå som ingen trodde fanns. Vi har blivit en enhet och en stor familj tack vare dessa herrar. Såsom Aziz Yildirim skrev i ett brev till fansen från häktet. "Idag är inte den dagen vi säger att vi håller på Fenerbahce, idag är dagen då vi säger att VI är Fenerbahce."

Ace of spades

li Yildirim Koc, en person på 45 nyårsfiranden som för att endast vara en styrelsemedlem har axlat en roll som skurit in i alla Fenerbahce fansens hjärtan. I mitt hjärta fick han en stor plats under denna intervju där han efter att spelarna pratat ihop sig fick uppgiften förmedla deras beslut till turkiska fotbollsförbundet och media. Beslutet var inte vilket beslut som helst, Fenerbahce spelarna hade enats om att ifall turkiska fotbollsförbundet tyckte att vi hade vunnit ligan 2010/2011 genom uppköpta matcher så kunde de lika gärna flytta ner laget direkt till andra divisionen. För det var den domen de kände att de fick när laget felaktigt uteslöts ur Champions League och ersattes av ett annat lag vars namn också figurerat i karusellen. De menade att de hade lagt ner blod, svett, kamp och en otrolig beslutsamhet genom att kamma hem 17 vinster och ett kryss på de 18 avslutande matcherna för säsongen. Sättet han sa det på fick mig att fälla en tår, samma tår som han ansträngde sig för att hålla tillbaka.
Det kanske är en chock för vissa att han finns med bland denna kvartett men jag tycker att han helt klart har förtjänat sin plats i denna krönika och jag hoppas att han kommer fortsätta att arbeta för sitt livs kärlek lång tid framöver också. En framtida presidentkandidat i mina ögon då Aziz Yildirim väljer att ta ett steg åt sidan. Ali Koc är den yngste sonen till Rahmi Koc och sonson till Vehbi Koc som startade ett av Turkiets största företag Koc Holding Corporation. Han har genomgått studier utomlands i bland annat Harvard University i USA.

Detta är den andra mandatperioden som han sitter med i Aziz Yilidrims styrelse och jag hoppas och tror att han kommer att vara en betydande person för Fenerbahce i många år framöver. I mitt hjärta är han en ledare som klev fram när vi som mest behövde det. Även om vår vicepresident Nihat Özdemir har tagit stor plats precis som han ska ta under klubbens mörkaste period genom hela dess historia så har inte jag fastnat för honom lika mycket. Med det sagt betyder det inte att jag ogillar honom. Ali Koc är enligt mig den som stått med sin fackla och visat oss ljuset från styrelsesidan. En stor och sann ledare.

Ace of diamonds

ykut Kocaman, som innan anställningen hos Fenerbahce redan var med i deras historieböcker genom att bland annat ha avslutat tre säsonger med Fenerbahce på topp i skytteligan. Femte bästa målskytten i Turkiet i historian med över 200 gjorda mål. När han först anlände till klubben var han anställd som sportchef och då tränades klubben av Daum. Efter att Daum inte lyckades med att ta hem ligatiteln fick han gå skilda vägar med klubben och Aykut Kocaman anställdes som tränare för laget och hade samtidigt kvar sin roll som sportchef. Det visade sig vara ett genidrag eftersom han kammade hem ligatiteln under sin första säsong som huvudtränare för Fenerbahce.

Aykut har under hela denna period stått upp för såväl sitt lag som klubb. Han utstrålar ett lugn och en trygghet som få kan göra vid situationer som denna. Kocaman brukar kritiseras av sina fans för sina sena byten, dåliga laguttagningar etc. Jag kan erkänna att jag brukar vara en av dem som ogillar vissa beslut han tar och jag står fast vid att han inte är världens bästa taktiker. Men när det kommer till att föra truppen samman, pusha på spelarna, få in vinnarmentalitet i laget så är han i mina ögon den största. Han har tagit en roll i laget där man ser att spelarna ser upp till honom. Det där lugnet som han besitter och som jag beskrev tidigare, det har smittat av sig på lagets spel vilket gör att de presterar som bäst när det gäller som mest.

Med sitt Fenerbahce hjärta har han under hela denna period visat på en ledarroll som skriver in honom i mitt hjärta. Namnet Fenerbahce är för honom en helighet och under alla presskonferenser skyddar han sitt lag och klubben likt en pappa beskyddar sina barn. När hela denna smörja började satte han sig ner framför kamerorna och lovade att avsluta sin tränarkarriär, lägga av helt med fotbollen om det visade sig att det pågått någon som helst fusk under föregående säsong. Han satt där med det där lugnet, självsäkerheten och fick mig att känna stolt och trygg. En stor och sann ledare.

Ace of clubs

lexsandro de Souza, vår stora ledare på planen, vårt hjärta på gräsmattan. Jag vet inte hur jag ska börja eller vartifrån jag ska börja med att beskriva detta unikum. Jag är bara otroligt lyckligt lottad som fick chansen att få uppleva en så stor spelare som Alex, att få skrika ut av glädje åt hans mål och åt hans avgörande passningar. Det finns många kaptener runt om i världens alla klubbar som har en stor plats i varje klubbsupporters hjärtan. Men det finns vissa kaptener som har det där lilla extra som exempelvis Javier Zanetti som man bara inte kan ogilla oavsett lagtillhörighet. Alex är den stora idolen i mitt liv för alla gånger som han har lyft laget när de stått med huvuden nere, för alla gånger han har sänkt våra ärkerivaler när de har kämpat som mest och för alla gånger som jag har sett honom hjälpa människor i nöd av hjälp när de har behövt det som mest. Ett geniunt fotbollsproffs helt enkelt.
Alex de Souza började livet i den lilla småstaden Morretes, en kort bit från staden Curitiba i södra Brasilien. Året var 2004 när Alex trädde in på gräsmattan i Sukru Saracoglu arenan, Det var en stor snackis och denna övergång betraktades som en av de största övergångarna i klubbens historia. Han tog landet med storm och var känd för sin intelligens på planen. Han skapade sig ett namn i Turkiet och benämns hos vissa som “Kralex”, där “Kral” på turkiska betyder kung. Under 334 matcher för Fenerbahce har vår kung mäktat med 170 mål och 136 assister som offensiv mittfältare. Han är hjärnan i laget, den som drar i trådarna från centrum av gräsmattan och styr tempot i spelet.

Kapten Alex's blotta närvaro på gräsmattan är tillräckligt för att lyfta andan i hans lagkamrater och han är känd för att höja sitt spel när laget är i störst behov av inspiration. Bra fotbollsspelare är älskade av sina klubbars fans, men legender får beröm av alla oavsett lagtillhörighet. Även det Galatasaray fan som är mest hardcore har en ömsesidig respekt för Alex och det finns ett talesätt på turkiska, "yigidi öldür hakkini ver" som bokstavligen kan översättas till "döda hjälten men ge honom credd". Alex har en cool och ödmjuk karaktär och pratar alltid på ett värdigt sätt. Först och främst är Alex en familjefar och har alltid hållit sig till det, du kommer inte kunna läsa om sena nätter och skandalösa affärer som vissa brasilianare lyckats prägla tidningarnas förstasidor med, inga namn nämnda. Alex har vunnit över hjärtan och sinnen hos de turkiska massorna under hans tid med Istanbuls jätte Fenerbahce.

Under den absolut sista matchen för säsongen under klubbens mest kaotiska år spelades en match där en cupfinal som inte vunnits på 29 år stod på spel. Alex avslutar kvällen med 1 mål och 3 assister i en match som slutade 4-0. Jag är säker på att magistern hade visat samma väg för laget om han hade fått spela hela matchen mot Galatasaray i ligafinalen i år men det enda som kan stoppa honom gjorde det denna gång, skadan.

Trots sina 34 år fyllda visar Alex inga tecken på avmattning. Denna Fenerbahçe hjälten kommer att leva vidare i minnet hos fotbollsälskare som kommer att berätta för sina barnbarn om sin fotbollshjältes bedrifter. Detta är berättelsen om en kung vars minne aldrig kommer att glömmas i Sukru Saracoglu. En stor och sann ledare.

Ace of hearts

ziz Yildirim, ett öde som avgjordes med en enda röst. Jag kan inte ens föreställa mig hur klubben hade sett ut utan denna fadersfigur. En ledare som hade förmågan att se in i framtiden då vi tänkte på nutiden. En ledare som i sitt tal inför president valet den 15e februari 1998 stod vid talarstolen och berättade om planer på arenabyggnationer, ett drömlag, en stor sportklubb, stor ekonomisk tillväxthet. Han lovade oss världsstjärnor till Fenerbahce, de har vi inte sett få av. Alex de Souza, Moldovan, Baljic, Jay Jay Okocha, Ortega, Anelka, Appiah, van Hoijdonk, Roberto Carlos, Daniel Guiza etc. Listan kan göras lång. Han lovade oss att vi skulle se en ekonomi hos Fenerbahce som historien aldrig någonsin har sett i Turkiet.

När valurnorna började tömmas och rösterna räknas visade det sig att Aziz Yildirim stod som vinnare med en enda röst. Detta protesterades och rösterna räknades om och samma namn kom fram som vinnare.

Aziz Yildirim född 1952 i Ergani distriktet i Diyarbakir. Tog Civilingenjör examen från Ankara State Academy of Engineering som byggnadsingenjör och blev så småningom skapare och ägare till Maktas ingenjörsföretag. Mellan åren 1990-1992 arbetade Yildirim i styrelsen för Fenerbahce och mellan 1991-1992 var han ansvarig över fotbollsverksamheten i klubben.

När Aziz Yildirim tog över klubben den 15e september hade Fenerbahce en budget som låg på 16 miljoner dollar. På tio år så lyckades Yildirim öka denna budget till 184 miljoner dollar, alltså med 1150%. Ni läser inte fel just nu, jag har inte råkat skriva fel och lägga till en extra nolla. Det som bidrog mest till denna markanta förändringen på den ekonomiska sidan var att Aziz låg bakom skapandet av Fenerium butiker, egen TV-kanal FBTV, arenan blev omrenoverad, “Taraftar Kart” skapades vilket innebär att du blir medlem i klubben för en avgift då du har tillgång till matchbiljetter i förtur och massor av andra erbjudanden. Fenerbahce togs ut i aktiemarknaden och allt detta tillsammans och många fler bidragande faktorer har skapat detta Fenerbahce som har kraften att locka till sig fotbollsspelare i de högre klasserna.

Han hade även en dröm om att Fenerbahce skulle vara en av världens största sportklubbar och under vår 100-årsjubelium gick klubben in i Guiness rekordbok som den sportklubb som har tagit hem flest medaljer under ett och samma år.

Fem ligatitlar har lagts in i museet och det går till historien som den president som lyckats kamma hem flest ligatitlar under sin period i en turkisk fotbollsklubb. Han har stått vid ett beslut som skar hans hjärta vid två tillfällen under tiden som president men då stod fansen vid hans sida. Ett av besluten meddelade han i FBTV och innan programmet var slut hade redan fansen samlats utanför tv-huset och skrek “Vår store president lämna inte oss”. Detta gav honom den kraft han behövde och fick honom att fortsätta.

Vi som fans står fortfarande bakom honom och kommer alltid att stå bakom honom. Trots denna tuffa period då vi har blivit anklagade för exakt allt som går att anklaga en klubb för. Vi står enade bakom en president. En ledare som fört oss hit. Det finns rivaler som ifrågasätter vår kärlek för Aziz Yildirim men jag har inte sett en enda person vika sig i sin övertygelse om att han förtjänar all denna tro. Vi ser Fenerbahce spela i alla finaler i stort sett alla sporter i Turkiet. Vi ser en klubb som är ekonomiskt mycket starkare än konkurrenterna.

Den 13e mars i år noterades Fenerbahces börsvärde till 675 milj. dollar. Våra konkurrenter Galatasaray (258 milj.), Besiktas (148 milj.) och Trabzonspor (202 milj.) hade en sammanlagd börsvärde på 608 milj. dollar.

Allt detta har vi fått uppleva för att vi är lyckligt lottade som har en president som delar samma kärlek med oss, en president som såg in i framtiden och skapade Fenerbahce Spor Külübü, en klubb som tävlar om titeln oavsett bransch, en president som lagt ner varenda andetag av sina senare år åt den här klubben.

Det viktigaste är att Aziz står rakryggad och vi står bakom honom och anledningen är enkel. Varför ska vi svika honom när han aldrig har svikit oss? Varför ska vi vända honom ryggen när han aldrig har vänit ryggen åt oss? Varför ska vi prata dåligt bakom hans rygg när han aldrig har pratat dåligt om oss? Varför ska vi inte tro på honom när han alltid har trott på oss? Varför ska vi inte stå upp för honom så som han har stått upp för oss? Varför ska vi inte älska honom så som han har älskat oss? I slutändan delar vi samma kärlek och den stavas Fenerbahce.

Aziz Yildirim är en stor och sann ledare, en fadersfigur och en sann hjälte. Frukten av EN rösts skillnad.