Två röda, 12 gula och en helvetes spännande match
Istanbulderby fjärde gången gillt och med ett poängs marginal var vinst ett måste för Fenerbahce medan Galatasaray skulle komma undan med minst ett kryss.
The end.
Timmar innan världsderbyt och titelavgörande matchen mellan Fenerbahce och Galatasaray blodades matchens euforiska känsla av nyheten som slog hela fotbollskulturen i Turkiet i ansiktet. En 12-årig pojke som bar på en Fenerbahcetröja anfölls och knivhöggs av ett gäng Galatasaray supportrar som ansåg sig ha rätten till att begå det idiotiska och vulgära handlandet enbart för att pojken befann sig på fel plats med fel tröja. Redan där tappade jag lusten och spänningen jag har gått och byggt på mig hela veckan när det stod klart att två av Turkiets giganter gör upp i en sista match om guldet.
Den titeln är inte värd en blodig tröja och inte minst är den inte värd att en 12-årig pojke ska behöva känna sig hotad för sin tröja och vara rädd om sitt liv.
Ni som har följt bloggen senaste veckorna har inte missat "turkisk fotboll har nått botten." Det är just handlingar som denne som får det vackra fotbollskulturen att hamna i skuggan av alla skandaler. Passionen, kärleken och mänskligheten har lämnat arenan...
*********************************************
Hela Turkiet har hållt andan sedan det blev klart att Fenerbahce tar emot Galatasaray på Sükrü Saracoglu i en avgörande match redan i omgång fem. Fenerbahce har gjort en otroligt stark och inspirerande resa som ikväll nådde sitt slut. En resa som innebar enorma förluster i alla aspekter, där ene har hjälpt den andre, vecka efter vecka, för att ta sig till finalen. En oerhört stark resa som varit sagolik där miljoner med människor slutit upp bakom klubben, hjälpt till med all medel man kunnat och inte för en dag tvivlat på sina hjältar. Vem behöver pokalen och medaljer när Fenerbahce har kärleken, stödet och uppbackningen av 25 miljoner supportrar enbart i Turkiet. Ni är våra vinnare, med eller utan titel. Ni är våra vinnare, med eller utan pokal. Ingen annan eller annat kunde ha gjort det som Fenerbahce.
Fenerbahce har trots alla skador lyckats övertyga. Spelare som nötat bänk har istället med sina prestationer och mål varit en stor del till varför Fenerbahce idag spelade final i playoffen. Issiar Dias snabbhet, bollskicklighet och förmåga att hålla boll har lett till målgivande passningar och löpningar förbi och genom motståndare. Henri Bienvenus skygghet har vi redan glömt bort. Den blyge och unge anfallaren med dåligt självförtroende är en helt ny Bienvenu. Idag är Bienvenu lika ung men snabbare, starkare och målsäkrare. Detta är en spelare som värvades in akut från Young Boys för att ersätta Mamadou Niang men som inte gjorde en lyckad ankomst. Idag håller han i bollen mer, utmanar, sliter, kämpar och bjuder på mål då och då. Inte illa jobbat av kameruanen.
Men den bästa, starkaste, skickligaste och mest målfokuserade spelare Fenerbahce har och alltid haft är Nummer 12. Nummer 12 är dedikerad till fansen som dag och natt, vått och torrt alltid ställt upp för Fenerbahce, gjort det omöjliga och burit hela laget på sina axlar till framgång efter framgång. Även om pokalerna uteblir är det en framgång i sig själv att tillhöra en sån supporterkultur som Nummer 12 besitter.
*********************************************
Sükrü Saracoglu var fullsatt till varenda centimeter av arenans kapacitet. Läste att det var över 1 miljon efterfrågan på biljetter till direkt matchavgörande derbyt i Istanbul. Helt sjukt, helt sanslöst. Jag tror inte fotbollsvärlden har varit med om något sådant tidigare.
En härlig atmosfär, gröngrön gräsmatta och blått och gult överallt. Precis som ett derby skall vara. Derby matcherna kan ha känts lite utvattnat när playoff systemet infördes början av säsongen men ett derby är alltid ett derby, kan inte bli fel någongång.
Till skillnad från Galatasarays dominerande och attackerande spelstil vi sett under säsongen var det nu istället Fenerbahce som tog kommandot likt tenoren. Man rullade, passade, kontrade och löpte längs sidorna likt en dirigents pekpinne. Galatasaray var aldrig inne i matchen och man kunde ana att man siktade på krysset som skulle räcka gott och väl.
Fenerbahce ställde upp med fyra avbytare som suttit mycket vid sidan av planen. Orhan Sam, Selcuk Sahin, Semih Senturk och Issiar Dia. Alla fick chans från start och skeptisk som man var trodde man att det skulle bli en svår nöt att krossa. Ack så fel jag hade. Glömde bort att det inte är namnen som spelar utan hjärtat. Galatasaray ställde upp med tunga elvan som vi sett alltid och det dröjde inte länge innan svensken Johan Elmander drog på sig en skada och fick kliva av. Snart skulle gula korten börja hagla över arenan men personligen gjorde domaren Cüneyt Cakir (dömde Chelsea-Barcelona i CL) en mycket bra match och agerade neutralt.
Fenerbahce var närmast mål. Man var piskade och inställda på vinst och tre poäng. Ett kryss dög inte men på något sätt, oturligt nog, hittade man aldrig målet. Det gjorde aldrig Galatasaray heller. Man såg inte glödet i Melos ögon, man såg inte killer instincten i Selcuks blickar och istället var det en mer gul-blå match 90 minuter ut.
Fenerbahces unge senegales står för fiasko när han tidigare varnad, skjuter bort bollen vid en avblåsning och drar på sig sitt andra gula = rött kort och får lämna sitt lag med en man mindre i en match där Fenerbahce var i behov av 11 spelare samt 12e spelare på läktarna. Fenerbahce tryckte på och slutade aldrig att skapa lägen och det skulle jämna ut sig. Tjecken Tomas Ujfalusi jämnar ut matchen med att göra exakt samma sak och drar på sig sitt andra gula för kvällen och utvisas. Helt rätt i båda situationerna och återigen var det lika många spelare på plan i vardera lag.
Spänningen steg minut efter minut och mjölkandet i Galatasaray laget kickade igång. Baros blev omkull fälld efter en lätt tryckning i ryggen och höll om huvudet som om han varit med en hjärnblödning. Muslera fick Selcuk Sahin på sig i ett inlägg och såg ut som om han varit med om en bilolycka. En smält isbit i ansiktet och tre minuters fördröjning var Muslera på benen igen och Fenerbahce hittade inte målchansen.
Nu är fokusen och krutet helt och hållet på cupfinalen på onsdag mot uppåtgående Bursaspor. Matchen sänds på TV10 (första gången en turkisk match sänds på svensk tv) så se till att bänka er framför tv-rutan onsdagkväll och njut av en minst lika spännande cupfinal.
En av de mest spännande derbyn för i år där en match skulle avgöra om vem som skulle bli turkiska ligamästare. Aldrig tidigare har en match betytt så mycket för två klubbar och vi på Fenerbahce sidan passar på och skickar våra gratulationer till Galatasaray och Fatih Terim som har gjort under med laget.
1. Galatasaray 47p
2. Fenerbahce 46p
Så såg tabellen ut innan kvällens match och med krysset säkrade Galatasaray titeln.
Notis: Fenerbahce avslutar säsongen utan att ha förlorat en enda match på hemmaplan denna säsong och med kvällens kryss har Galatasaray inte lyckats vinna över Fenerbahce på Sükrü Saracoglu sedan 1999.
FENERBAHCE
Volkan Demirel, Orhan Sam (Mehmet Topuz 88'), Bekir Irtegün, Joseph Yobo, Reto Ziegler, Selçuk Sahin, Emre Belözoglu, Cristian Baroni (Alex 75'), Issiar Dia, Miroslav Stoch, Semih Sentürk (Bienvenu 75').
Mål: -
Varningar: Issiar Dia, Joseph Yobo, Volkan Demirel, Emre Belözoglu, Selcuk Sahin, Reto Ziegler
Utvisning: Issiar Dia (65')
GALATASARAY
Fernando Muslera, Emmanuel Eboue, Tomas Ujfalusi, Semih Kaya, Hakan Balta, Engin Baytar, Felipe Melo, Selçuk Inan, Albert Riera, Necati Ates (Aydin Yilmaz 63'), Johan Elmander (Baros 27', Gökhan Zan 83').
Mål: -
Varningar: Emre Colak (ej på plan), Felipe Melo, Tomas Ujfalusi, Milan Baros
Utvisning: Tomas Ujfalusi (80')
Matchinfo
Plats: Sükrü Saracoglu, Istanbul
Datum: 12.05.2012
Tid: 18.00 (svensk tid)
Resultat: 0-0
