1. SvFF:s remissvar – avveckling av medlemsdemokratin
Den 15 februari offentliggjorde Svenska Fotbollförbundet sitt remissvar i den omdebatterade 51%-frågans senaste vända. Vad man driver är ingenting mindre än den sammanhållna, medlemsdemokratiska idrottens avskaffande. Man hävdar dock att det bara handlar om mindre ändringar av regelformalia, samt att remissvaret i alla händelser är förankrat i fotbollsrörelsen. Denna artikelserie ska i sju delar visa att detta är tämligen långt ifrån sanningen. Vi börjar från början.
(Denna artikelserie syftar till att kasta ljus över den demokratiska processen i 51%-frågan. Alla påståenden, slutsatser och värderingar är författarens egna).
Svensk idrott styrs av regler på flera hierarkiska nivåer. Överst finns Riksidrottsförbundet (RF), vars stadgar reglerar hela den svenska RF-anslutna idrottsrörelsen. Det är i dessa stadgar den omtalade 51%-regeln är inskriven, som garant för medlemsdemokratin inom svensk idrott.
Under RF finns de så kallade Specialidrottsförbunden, det vill säga de enskilda idrotternas förbund. För fotbollens del handlar det om Svenska Fotbollförbundet (SvFF). Även i SvFF:s stadgar är 51%-regeln inskriven.
Varför anses då den medlemsdemokratiska principen så viktig, att den fastslås i stadgarna på två nivåer? Jo, medlemsdemokratin är en del av idrottens värdegrund, så som den är formulerad av RF i dokumentet Idrotten vill. Den handlar helt enkelt om en av svensk idrotts hörnpelare.
SvFF:s remissvar
Så, vad handlar då Fotbollförbundets remissvar om? I vintras presenterade RF:s Juridiska Kommitté (JurK) sin IdrottsAB-utredning. I denna framfördes ett förslag om att ta bort 51%-regeln från RF:s stadgar och i stället ersätta den med en 34%-regel (externa ägare skulle, om förslaget accepteras, alltså tillåtas kontrollera 66% av rösterna i ett idrottsAB). Om förslaget bifalles på Riksidrottsmötet i maj, så skulle RF:s regelverk alltså tillåta ett externt majoritetsägande – i praktiken privatägda klubbar. Mer om regelverket och förslagen på förändringar hittar ni här.
Den 15 februari offentliggjordes Svenska Fotbollförbundets remissvar på utredningsförslaget om en 34%-gräns. Svaret är undertecknat i SvFF:s, Föreningen Svensk Elitfotbolls (SEF) samt Elitföreningen Damfotbolls (EFD) namn. Vad man svarar är följande:
- 34%-regeln bör införas inom RF (51%-regeln ska alltså bort)
- möjligheten att sänka ända ner till en 10%-regel bör utredas
- regelverket bör flyttas från RF till de enskilda idrottsförbunden
Remissvaret betonar gång på gång att beslutsrätten över 51%-frågan bör ligga hos de enskilda idrottsförbunden. I en rad texter på SvFF:s hemsida försäkrar Förbundsstyrelsen att remissvaret inte innebär någon stor förändring – det handlar bara om mer valfrihet, om att skapa MÖJLIGHETEN att avreglera, då RF-regeln stryks och SvFF:s årsmöte ges kontrollen över regeln. Om vi verkligen vill ta bort den inom fotbollen kan vi diskutera senare.
Samtidigt motiveras decentraliseringslinjen i remissvaret med att vi måste kunna öppna för mer externt kapital inom fotbollen, vilket vi påstås kunna få in genom att häva 51%-spärren även i SvFF:s stadgar. Ambitionen att avreglera framgår alltså tydligt.
Två frågor bör ställas:
- Vad vill man uppnå med det extra kapitalet, hur mycket behövs för att nå dit?
- Vad är det avregleringsskeptikerna oroar sig för?
SvFF:s orimliga förhoppningar
SvFF börjar hela sitt remissvar (se länk ovan) med sina huvudsakliga motiv för att öppna för en avreglering av medlemsdemokratin:
- svensk klubbfotboll måste kunna konkurrera internationellt
- för att göra det krävs externt kapital
Att svenska lag ska kunna konkurrera i Europa kan nog de flesta ställa upp på. Men hur mycket kapital måste vi få in för att detta mål ska uppfyllas? Förbundets eget remissvar ger oss en vink. Svenska klubbar måste lyckas öka sina intäkter med mer än det dubbla – för att kunna konkurrera med Danmark och Belgien! Vad vi talar om är enligt remissförslaget (s 4) inte mindre än cirka 7 miljoner Euro – nära 65 miljoner kronor – per år!
En extern ägare ska alltså pumpa in ca 65 miljoner per år, i en verksamhet som i ett sådant scenario helt säkert skulle gå med brakförlust. Tanken förs fram från SvFF, trots att UEFA sommaren 2012 sjösätter sitt UEFA Financial Fair Play-reglemente. Detta kan snarast jämföras med en elitlicens på UEFA-nivå och ska ses som ett försök att stoppa exakt den typ av konkurrens via externt kapital som SvFF nu förespråkar - vilket av UEFA ses som ekonomisk dopning. Vad händer då om man inte uppfyller Financial Fair Play-kraven? Jo, man får inte spela i de europeiska cuperna! Logiken i Förbundets resonemang är sannerligen inte glasklar.
Låt oss istället se vad avregleringsskeptikerna är rädda att SvFF:s ambitioner skulle resultera i. Jag kommer beskriva oron för effekter både på elit- och breddnivå. Syftet är att visa att den här frågan berör oss alla – och att fotbollsrörelsen inte bör acceptera att den hanteras bakom stängda dörrar.
Ett smalare Allsvenskt toppskikt?
Skulle Förbundsstyrelsens argumentation om ett massivt kapitalinflöde i svensk klubbfotboll stämma och skulle UEFA inte lyckas få bukt med den ekonomiska dopningen inom fotbollen, så ska vi vara medvetna om en sak. Kapitalinflödet kommer INTE fördelas jämt.
Möjligen skulle någon eller några klubbar, med starka intressenter bakom sig, kunna räkna hem ett stort kapitaltillskott år efter år. Dessa – två? tre? – skulle därmed rimligen kunna skaffa sig en sportslig hegemoni i Allsvenskan; de skulle år efter år göra upp om de nationella titlarna. Vi ser mönstret från ett otal utländska ligor: Danmark, Skottland, England, Italien…
I andra ändan av skalan skulle klubbar – som säljer sig med förhoppningen om samma ekonomisk-sportsliga framgång men som av olika skäl inte lyckas hitta en lika generös extern mecenat – hamna på obestånd, fastna i skuldfällor, upphöra att existera. Även detta i enlighet med ett otal europeiska exempel.
Stämmer dessa farhågor, så är SvFF:s framtidsvision ett system där enstaka klubbars möjlighet att konkurrera i Europa, prioriteras högre än en sportsligt jämna (och spännande?) nationell serie. Man kan nog anta att det finns många fotbollsälskare i landet som skulle vilja vara med och formulera målbilden kring det här. Självklart ska vi sträva efter att både ha en spännande liga och att kunna konkurrera i Europa. Men om vi måste välja – vilket är viktigast? Många skulle nog idag hävda, att ett av Allsvenskans stora underhållningsvärden är just spänningen.
Hot mot fotbollens breddrörelse?
Hur kommer då fotbollsrörelsens breda massa att påverkas? Enligt SvFF:s remissvar kommer bara 1 procent av fotbollens klubbar beröras av den tänkta regeländringen (s 8). Hur man så tvärsäkert kan konstatera detta talar man dock inte om – och det är inte så konstigt, eftersom man inte vet. Inga analyser av effekterna av en regeländring har gjorts.
Klart är hur som helst att många inte håller med Förbundet. Från skeptiker inom fotbollen, liksom från flera andra idrottsförbund, vädras nu en oro för konsekvenserna av den splittring av idrotten som en avreglering skulle kunna innebära. Oron har framförts bland annat i remissvar på IdrottsAB-utredningen från Fäktförbundet, Bordtennisförbundet och Skridskoförbundet och handlar om hur en förändring av idrottens värdegrund, kan påverka förutsättningarna för att bedriva idrottsverksamhet – för alla.
Idag baseras idrottens sociala och ekonomiska verksamhet på en syntes av ideellt arbete inom idrottsföreningarna, offentligt stöd exempelvis genom kommunala utgifter på anläggningssidan (arenor/idrottsplatser etc) samt samarbete med näringslivet. Detta gäller alla de mindre idrotterna – liksom den svenska fotbollens breddrörelse!
Ett avvecklande av kravet på medlemsdemokrati och förekomsten av privata klubbar, KAN leda till att samhällets bild av idrottens arbete på sikt rivs upp och att hela denna socioekonomiska förutsättning förändras. Kommer ungdomsidrottens ledare i framtiden vara beredda att arbeta oavlönat? Kommer kommuner se det som självklart att ta anläggningskostnader för landets tusentals Idrottsplatser och arenor? Hur kommer det gå med tipsbidrag, kostnader för polisbevakning kring elitmatcher etcetera etcetera? Svaret på allt detta är igen: vi vet inte. Inga konsekvensanalyser har gjorts.
Remissvarets innebörd i praktiken
Så, vad kan vi utifrån vad som sagts ovan dra för slutsats när det gäller demokratiaspekten av 51%-frågan? Jo, följande:
- Det viktigaste argumentet för att inte utan konsekvensanalys avskaffa 51%-regeln inom RF, är rädslan för effekterna av en splittrad idrottsrörelse. Rädslan för att förekomsten av privatägda klubbar, kraftigt kommer försämra förutsättningarna för att bedriva breddidrott (även fotboll). Vi som är skeptiska säger därför: utred konsekvenserna, diskutera brett inom rörelsen – och ta SEDAN beslut om hur regelverket ska se ut!
På detta svarar förbundet, som vi ska se i denna artikelserie utan någon som helst dialog med fotbollsrörelsen:
- Nej, låt oss först införa en 34%-regel i RF:s stadgar samt decentralisera regelverket. Låt oss skapa en möjlighet att privatisera – sedan diskuterar vi om det är önskvärt!
Att godkännandet av en 34%-regel inom RF – ett accepterande av externt ägda klubbar inom svensk idrott – måste betraktas som ett mycket viktigt principbeslut, det låtsas man inte om. Att självbestämmandet även kommer gälla andra idrotter och att åtminstone något annat förbund sannolikt snabbt tillåter privatägda klubbar, det blundar man också för. Att detta i sin tur realiserar exakt det vi skeptiker är rädda för – en splittrad idrottsrörelse – bryr de sig uppenbarligen inte om. Och med privata klubbar inom andra sporter, med en redan genomförd splittring av idrottsrörelsen och med en principiellt vägledande 34%-regel inskriven i RF:s stadgar: hur lång tid kommer det ta innan avvecklingen av medlemsdemokratin når även fotbollen?
Hur mycket de än vill förneka det, så försöker Förbundsstyrelsen av allt att döma avgöra 51%-frågan en gång för alla, redan nu under våren 2011. Som sagt: argumentationen om "valfrihet" är minst sagt cynisk.
För oss som är oroliga för konsekvenserna av en avskaffad medlemsdemokrati, är läget därför akut. Frågan avgörs nu. Samtidigt gör fotbollens maktelit allt de kan, för att på ett oerhört hänsynslöst sätt utestänga rörelsen från dess rätt att påverka.
Den demokratiska processen i 51%-frågan har fullständigt havererat. Granskningen av haveriet börjar nu.
Läs även:
Preview: den demokratiska processen i 51%-frågan läggs under lupp
2. SvFF:s TVÅ försök att fuska bort medlemsdemokratin
3. SEF kapar elitklubbarna
4. "Den eniga elitfotbollen"
5. Distriktens ansvar i 51%-frågan
6. Centrala aktörer i 51%-frågan
7. De ansvariga
