Varför Gunnar? Varför nu?
När jag fick beskedet att Gunnar Rydholm avlidit stod jag mitt på Karl Johan i Oslo. Den dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Klumpen i halsen kom direkt och frågan varför kom upp. Varför Gunnar? Varför nu? Han kan ska ju sitta i kuren med mig på lördag. Han ska ju finnas med och sprida glädje och skratt bland så otroligt många på Valla och inte minst ska han hälsa på de svartklädda.
Just domare var något han var intresserad av. Alla domare som varit på Stora Valla har garanterat träffat mr. G - mannen som ofta talade i förkortningar och därför själv fick smeknamnet G. Han var omtyckt av alla och de som var nya på Stora Valla - antingen som spelare eller domare fick ett speciellt välkomnande av Gunnar. Klappen på huvudet från den 207 centimeter långa mannen eller kyssen i pannan var ofta ett sätt för Gunnar att hälsa på någon.
Han var något av en allt-i-allo, men hade en titel som fikaansvarig. Jag tvivlar på att det är en titel som någon annan person i någon elitklubb bär, men Gunnar bar den med stolthet och var helt tillfredsställd att inneha den titeln. Den innebar ju att han dels fick serva domarna med fika och samtidigt hjälpa till i klubben i sitt hjärta.
Till vardags körde han runt på sin flakmoppe för att hålla Degerfors gator så rena som de kunde bli. Det gjorde han i många, många år fram tills ett halvår sedan då han gick i pension. Tyvärr fick han inte uppleva friheten att vara pensionär speciellt länge.
För resten av fotbollssverige blev han lite känd när han var med i 100 höjdare. För er som missat det eller inte vet vem Gunnar Rydholm är så finns inslaget på Youtube.
Han var dessutom med på nästan alla bortaresor. Ett minnesvärt citat från DIF-tränaren L-O Mattsson från 1993 var:
- Den förste jag tar ut till bortaresorna är Gunnar Rydholm. Han har alltid en plats i bussen.
För mig har han alltid en plats i mitt hjärta. Vila i frid Gunnar.
