Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över
En krönika från Peter i Helsingborg
Jag ser Kronborgs slott från mitt fönster. Jag ser Scandlines färja Hamlet stäva mot Helsingör. På näthinnan uppenbarar sig för ett ögonblick den vacklande och tvivelsjuka prins Hamlet av Danmark. Har svårt att förklara varför den här bilden blir till den tändande gnistan, men plötsligt finner jag mig skrivande en krönika att publiceras på Svenska Fans. Efter ett års tystnad.
Visst har jag tittat in på BoISare och andra fora emellanåt, dock utan att känna lust att aktivt delta. Jag har imponerats av signaturen Mittåt som slitit för att försöka förklara alla turerna i ÖSK:s prekära situation. Jag har med förtjusning tagit del av alster på Himmelriket signerade Kåffe, Hövdingen och Tony Ernst. Jag har skrattat gott åt ordlekarna som Leif och Friis ägnat sig åt på HIF E-zine. Men jag har inte känt igen mig, inte känt mig bekväm på BoISare. Vart tog alla seriösa inlägg vägen? Var är Jeppsson? Var är Svegbrandt?
Häromkvällen roade jag mig med att läsa igenom alla artiklar, krönikor och intervjuer från motsvarande tid förra året. Tillåter mig rekommendera alla övriga BoISare att göra likadant. Hög intensitet. Stort engagemang. God klass.
Vad har hänt? BoIS påbörjar snart sin fjärde allsvenska säsong sedan återkomsten, men ingenting tyder på ens måttlig entusiasm inför seriestarten. Inte på planen. Inte från kansliet. Inte från tränartrojkan. Och inte bland oss supportrar.
Har talesmannen för beslutsamhetens friska hy, som förra året angav målsättningen till en plats på övre halvan, reviderat riktmärkena och tagit steget in i eftertankens kranka blekhet?
Jag känner inte Kenneth Håkansson men tror mig veta att han är en förträfflig karl, i hög grad ansvarig för den ekonomiskt stabila grund som BoIS numera står på. Jag är också övertygad om att han, trots sin fysiska underlägsenhet gentemot sin företrädare, på ett utmärkt sätt kommer att fylla platsen i Svenska Fotbollförbundets styrelse efter Bengt Madsen. Massmedialt framstår dock Kenneth som mixen av en FN-diplomat och den gamle försvarsministern Roine Carlsson. Stundtals många ord - lika tomma och klichébetonade som en schlagertext. Och däremellan lakonismer som en gammal same skulle avundas.
Från officiellt håll överhuvudtaget finns klara tendenser till självbelåtenhet, slentrianbeteende och trötthet. Tendenser till motvilja mot externa propåer och idéer. De stängda dörrarnas politik präglar i mångt och mycket kansliet och hotar utplåna delar av supporterskaran och publiken på grund av näringsbrist. Jag tror inte på det gamla talesättet "vad stort sker, det sker tyst". Det ägde kanske sin riktighet när det myntades av Geijer för snart 200 år sedan, men i dagens informationsbrus och konkurrens om uppmärksamheten gäller det att synas och höras. Tystnaden kan lätt bli grogrund för infam ryktesspridning via djungeltelegrafen. Frågorna förblir obesvarade. Hur är stämningen i truppen egentligen? Varför hänger en del med huvudena? Hur är det med motivationen på sina håll? Varför trivdes inte Jones? Vad kostade det portugisiska äventyret? Hur hanterades Magro-affären?
Trots den sena våren borde fröna för längesedan varit i jorden för att skapa förutsättningar för rik blomning och goda skördar. Fröna som stimulerar intresset, som värnar om stampubliken och lockar marginalpubliken. Fröna som får massmedia att sympatisera med och fokusera på det lilla allsvenska laget i det geografiskt hopplösa läget mellan Malmö och Helsingborg. Fröna som får det att svänga om Landskrona BoIS.
Bara några exempel: vad har gjorts så här långt för att bryta trenden med förra årets publikminskning? När ska vi äntligen få en uppdaterad hemsida med hela truppen och med aktuell lagbild? Varför bara några rader om matchen HBK-BoIS när man offrar sidor åt Royal League? Varför reta supportrar genom att publicera ett så taktlöst aprilskämt? Antar att syftet var gott men ifrågasätter starkt omdömet hos ansvariga. Ifrågasätter gör jag också den s k gästboken, över den vilar enbart ett löjets skimmer.
Jag önskar omgående komplettera organisationen med en professionell och goodwillskapande PR-kraft/marknadsförare som kan slå upp portarna på vid gavel och se till att BoIS får tillbaka sin image av vital, modern, spännande och lite kaxig klubb. En klubb som lockar mycket publik och får mycket publicitet.
Som varumärkesbyggare har jag sett åtskilliga företagare och anställda växa med uppgiften och få råg i ryggen i takt med laddningen av deras varumärken. Jag håller för mycket troligt att effekten skulle bli den samma för spelarna i BoIS. Kapaciteten och förutsättningarna för sportsliga framgångar finns tveklöst. Och med rätt krafter och rätt strategi skulle varumärket Landskrona BoIS successivt kunna laddas till ett verkligt power brand. Jag behöver väl knappast nämna vad det samtidigt skulle innebära för dragningskraften på nya spelare.
Låt mig stämma i bäcken direkt, eftersom det alltid finns insinuanta individer som älskar att misstänkliggöra och leta ugglor i mossen. Jag är inte ute i ackvisitionsärenden. Skälet till att jag varit tyst så länge är en skriande brist på tid. Med andra ord, jag kandiderar inte. Talar inte i egen sak. Men faktum kvarstår - det skulle vara en mycket stimulerande uppgift för en driven PR-kraft/marknadsförare att på heltid få sätta fart på BoIS-relationiken och varumärkesbyggandet.
Behöver jag tillägga att med en sådan kraft i organisationen hade inte årets matchtröjor sett ut som de gör? Att Hummel presenterat en design av det här slaget är på gränsen till skändlighet mot varumärket BoIS, att klubben sedan accepterat är direkt upprörande och vittnar om total avsaknad av sinne för färg, form och proportioner. För att nu inte tala om vikten av en konsekvent grafisk framtoning och profil.
Så har då färjan Hamlet lämnat Helsingör och styr åter mot den svenska kusten. Även slutvinjetten till min spontana betraktelse lånar jag från Hamlet. "Uti hans uppsyn mer sorg än vrede låg."
Peter i Helsingborg
