Kommentar till reportaget

LSK FANS Oskar Williamsson ger sin kommentar angående Offsides reportage om Panos Ljungskile.

Offsides artikel om Panos och LSK är innehållsrik, men tyvärr så följer den tveklöst normen vad gäller sportjournalistik. D.v.s. man förstärker gärna med och motgång för att krydda berättelsen. Sanningen är att vår betongläktare var full både i mötet med FC Trollhättan samt höstmatchen mot GAIS på Skarsjövallen under säsongen 2002. Då nådde publiksiffran upp till 1 500. Och att snitta 700 i division 2 är ingen oäven siffra i sig det heller. Ljungskile är ju en liten by med 3 500 invånare.

Det genuina intresset finns kvar, och det intresse som försvunnit sedan det allsvenska året är mest märkbart i sponsormässiga och publika aspekter. De LSK:are som hänger kvar är trogna sin klubb, och bryr sig inte om att motståndarna inte längre heter Thomas Ravelli eller Fredrik Ljungberg. Det allsvenska året får ses som en fantastisk tid i klubbens 76-åriga historia, men bilden av ett lag vars väg tillbaka mot lägre divisioner är utstakad, känns som en uttjatad gammal sägen. Det blev aldrig något ras att tala om, och att ta steget tillbaka
till Superettan ses av Ljungskiles anhängare som en svår, men dock inte omöjlig uppgift. Kvalet mot Ängelholm visar att LSK inte ger vika bara för att andra behagar måla fan på väggen åt oss. LSK är en liten förening, men en förening med ett riktigt "jävlaranamma" i. Det är det som gjort att vi åtminstone spelar i division 2, medan våra grannar i Oddevold (Div.3) och Stenungsund (Div.4) fallit längre ner i seriesystemet efter åren i eliten.

> diskutera på forumet

Oskar Williamsson2003-02-20 11:01:00

Fler artiklar om Ljungskile

Nu är det allvar