En Snapphane som Spanar från Stadionområdet
En vresig snapphane, skär igenom den täta vassen. I handen bär han denna leveransen.
5 februari – Träning på Stadionområdet, Hybriden
Vädret? Pissgrått och trist. Silly-nyheterna? Lika gråa som himlen. På väg in till stadionområdet kändes det som att dagen skulle spegla vädret – blek och händelselös.
Men förhoppningen fanns där: att se pågarna köra igång efter långledigheten efter matchen mot SK Slavia Prag, att lite bolltempo och intensitet skulle lyfta stämningen.
Kanske, om man hade tur, skulle man få en ljusglimt i det grå.
Precis som förra veckan passade Zlatan på att köra några grundövningar med Johan innan resten av laget kom ut för dagens träningspass.
De två första spelarna på hybriden var Hugo Bolin och Daniel Gudjohnsen, som under en längre stund fick träna ensamma innan fler anslöt.
Precis som Jonas Hansson på Gasetten.se noterade under lägret i Spanien, brottas Gudjohnsen fortfarande med en hosta som vägrar släppa.
Det är olyckligt – särskilt med tanke på att han precis blivit kvitt sina ryggproblem och var den av våra anfallare som säkrade cupbiljetten.
Nu ser det istället ut som att nya besvär håller honom tillbaka.
Tio minuter sena trillade spelarna in – några ensamma, andra i sina klickar. Norrmännen var först ut, tätt följda av danskarna. Men i stället för Sören bland dem hade Lewicki tagit den gamle danskens plats.
Colin Rösler noterade när Ponne klev ut på planen och frågade hoppfullt om han skulle vara med idag. Ponnes svar? Något i stil med: "Ja, du får hålla dig undan idag."
Det sista som staketrävarna noterade innan träningen drog igång var att Martin Olsson var på plats.
Förlängningen var påskriven redan under förmiddagen – ett beslut som säkert delar supportrarna.
Nu är jag bara en enkel snapphane som rapporterar från träningarna, men varje gång MFF väljer att förlänga med en spelare på 35+ går mina tankar till Bodø/Glimt.
De har bara två spelare över 30 i truppen – Ulrik Saltnes (32) och Sondre Brunstad (33).
Det verkar ju gå hyfsat för dem ute i Europa. Men Rydström föredrar sina äldre spelare, de han kan lita på, framför de yngre.
Och med tanke på att han nyligen tappade både Moisander och Sören är det kanske inte så konstigt.
Men nog om det.
Uppvärmningen inleddes med två enklare övningar. Ena halvan av gruppen fick ta sig över små gula häckar, som stod så tätt att de tvingades ta det lugnt och metodiskt.
Den andra halvan körde bolltransport – sick-sack mellan tre gula pinnar, med så få touch som möjligt.
Först ut att få plånboken lite tunnare var unge Viggo Jeppson, med sin Peaky Blinders-inspirerade frisyr. De yngre spelarna runt honom höll sig tysta, inga gliringar eller skratt – allt för att låta det passera obemärkt.
Nästa att åka dit var Gudjohnsen, efter att grupperna bytt station. AC välkomnade honom tillbaka med ett flin när islänningen rev den nästsista häcken.
Jens tog det lite lugnare, troligtvis på grund av sitt knä, och valde att lyfta upp foten över varje hinder istället för att hoppa.
Värt att notera: Thelin snörde på sig skorna och körde lättare löpning tillsammans med assisterande tränaren Tom Noon. Sist ut – och äldst av dem alla – att bidra till spelarkassan var Lasse Johnsen.
Det var första fasen av uppvärmningen. I den andra delades laget in i tre grupper, uppdelade efter lagdelarna.
Theodore Olsson tog med sig de mer defensiva spelarna för att köra en skott- och reaktionsträning.
Övningen bestod av två små mål. En spelare stod någon meter bakom målen och slår en passning upp mellan målen till sin motståndare, som ska avsluta på ett av målen.
Försvararen hade i uppgift att försvara båda målen, vilket visade sig vara en utmaning.
För att underlätta fanns två blå frisparksfigurer på vardera sidan av målen, men under den korta tiden jag följde gruppen behövde inte försvararna oroa sig särskilt mycket.
Många av avsluten var inte riktigt på rätt plats – sikte tycktes ha lämnat vissa spelare för att hamna i helt fel skor.
Ett exempel var när Ponne drog på ett skott så hårt att jag instinktivt duckade för det när det flög mot mig.
Vår andra assisterande tränare, Julian Marín Bazalo, ledde en inkast-övning. Fyra startkonor var utlagda i ett kors, och några meter framför dessa placerades en blå frisparksfigur.
Den största utmaningen i övningen var att hålla bollen i rörelse med två spelare ständigt i action.
Spanjoren var tydlig i sina instruktioner och påpekade högt och klart vad han ville se – bland annat inga studsande bollar från inkastaren.
Målet var att få till en högre precision på inkasten så att spelaren direkt kunde ta med sig bollen och fortsätta rörelsen.Senare gick träningen över till renare passningsövningar. Julian och Theodore växlade grupper medan anfallarna och de mer offensiva spelarna tränade under ledning av en tränare som MFF ännu inte offentliggjort som en del av staben.
Övningen började med väggspel i en avlång ruta. Spelarna startade från det långa hörnet, passade vänster, gjorde ett väggspel och fortsatte framåt.
Därefter körde de motsols och fick frihet att välja hur de ville passa sig framåt, vilket gav en del riktigt fina sekvenser. Ali, AC, Ekong, Sead, Lajqi och Botheim visade upp ett par vackra kombinationer där spelet flöt på riktigt bra.
Den offensiva gruppen gick sedan vidare till en station med många koner, fyra små mål och ett lite större mål. Där spelade man 5v5 på en liten plan, uppdelad i hockeyzoner.
Två spelare i varje lag skulle vakta sin egen zon, men när laget erövrade bollen skulle de slå fem passningar i sitt eget straffområde eller blå zon innan de fick attackera motståndarna, som då var två spelare mot tre. Inte oväntat stack laget med Ali, Bolin och Ekong ut mer i denna övning, där ytorna var väldigt små, medan AC kändes lite ensam i sin zon.
Det var tydligt att det var spelarna med högre teknisk precision och snabbhet som gynnades i den här typen av övning.
En halvtimme in rundades passet av med ett flertal 11-sekunders löpningar tillsammans med Tom Noon, innan Rydström och Theodore tog över. Precis när solstrålarna trängde igenom det gråa molntäcket, skiftade fokus på planen. Trots avsaknaden av några vanliga spelare, inklusive Otto Rosengren, Nils Zätterström, var man ändå övertaliga när man spelade 10 mot 10.
Blå laget: Karlsson, Lewicki, Åkesson, Busse, Johnsen, Kenan, Sead, AC, Berg och Ekong.
Laget med västar bestod till en början av: Stryger, Ponne, Rösler, Olsson, Loukili, Jeppson, Ali, Jörgensen, Bolin och Botheim.
(Det växlades ett par gånger in och ut för några av spelarna.)
Först spelade man med tre små mål i varje ände på halvplan, där linjemännen Alf Westerberg och en annan ledare höll ordning.
Därefter gick man över till rent matchspel med stora mål och målvakter.
Som alltid var det intensivt och högljutt ute på planen. Ledartyper som AC och Ponne höll igång, men även Ellborg, Fridirech och Persson i målen bidrog till den höga ljudnivån. I småmålsmatchen var det särskilt vår kapten som stack ut i de trånga ytorna. Två gånger under spelets gång levererade han perfekta passningar fram till Emmanuel Ekong, som låg i linje, ryckte ifrån motståndarförsvaret och enkelt satte dit två mål för de blå.
Det mest imponerande målet kom dock mellan dessa. AC, efter ett snyggt väggspel med Kenan på mitten, skickade bollen upp på Ekong. Emmanuel hann först på den uppstudsande bollem, och även om en försvarare rusade för att stoppa honom, lyckades han lobba bollen förbi försvararen (kan ha varit Rösler) och spela vidare till Sead. Sead, med god position, nuddade bollen i luften och satte enkelt dit 2-0 för de blå. En riktig laginsats som visade på både skicklighet och samspel.
Skogmar kom in och fick chansen att visa upp sig tillsammans med Loukili. Den sistnämnda gjorde en fin passning fram till en djupledslöpande Hugo Bolin, som inte missade och reducerade till 1-3. Under tiden jag antecknade och försökte hålla koll genom gallret, där solen började stråla direkt i ögonen, missade jag två målskyttar. Ekong var nära att göra mål igen men träffade stolpen på ett av de småmålen.
Det var intensivt spel med tre minuter per period, och det kändes som om matchen flög fram och tillbaka. Botheim kom tidigt med ett skott som flög två meter över Ellborgs ribba, och det var jämnt på planen, med bara en fjärdedel av ytan att spela på. Alis ständiga acceleration med bollen var ett ständigt hot på vänsterkanten, där Karlsson fick kämpa för att hålla honom i schack.
För övrigt var det första gången jag såg Ali trycka ner en motståndare – just Johan Karlsson – på marken innan han snodde bollen från smålänningen.
Taha bidrog också med en bra aktion och skrapade fram den andra målchansen när han kom med fart i mitten, sedan västarna hade vunnit boll. Taha valde att släppa ut bollen till en ren Botheim som tyvärr hamnade i en alldeles för dålig vinkel vid den vänstra stolpen. Norrmannen drog iväg ett skott, men Friedrich i målet blockerade enkelt och höll bollen undan från faran.
Mellan perioderna höll Rydström, Theodore och Julian samtalade med respektive lag för att justera och peppa inför nästa omgång.
Under denna period kläv Ponne och Stryger av, och Skogmar återgick till sin plats som högerback, medan en junior tog Ponnes plats.
Trots alla byten och taktiska justeringar stod det länge 0-0. Spelet var intensivt men tröttheten började göra sig påmind, och bollen gick fram och tillbaka utan att någon lyckades göra hål på målvakterna.
Tillslut var det Sead Haksabanovic som vek in i banan med bollen. AC, som var i bra form, kom löpande för att ta emot en passning.
Ett snabbt väggspel mellan de två och AC var fri genom försvaret, rakt mot Ellborg som snabbt kastade sig för att rädda skottet. Men det kom inget skott.
AC lät bollen nästan retfullt glida förbi den utrusande målvakten, och dansken följde bollen hela vägen medan kaptenen skickade iväg den som en harpun ner i nätmaskerna. 1-0 till de blå.
1-0 i den sista perioden och västarna var ivriga att svara. Ali och Bolin tog tag i spelet och satte press på motståndarna. Bolin överbelastade vänstersidan och fick iväg ett hårt inlägg mot straffområdet.
Bollen var dock för nära Friedrich i mål, som snabbt reagerade och parerade den vidare genom straffområdet.
Både Ali och Botheim stormade mot mål, men bollen rann just förbi deras näsor, och chanserna för att kvittera försvann.
AC hade även ett skott mot bortre stolpen, men Ellborg stod där och klistrade bollen med säkerhet. Därefter visade Johan Karlsson upp sin snabbhet på högerkanten, där han briljerade med både överstegsfinter och en explosiv rusning förbi Busse som var på efterkälken. Hans inlägg kom dock inte riktigt lika snyggt som hans löpning, och bollen gick en meter över alla spelare framför målet.
Med det sista klockslaget blåstes träningen av, och solen, som hade varit dämpad under hela passet, glimmade nu fram och lyste där den hör hemma, vilket gav ett sista sken över det hela.
Dagens prisutdelning. Hunden, Katten och glassen.
Dagens hund Taha Ali, verkar verkligen vara en dynamo på planen, alltid på jakt efter den där extra metern och redo att utmana. Det är svårt att stå emot sådan energi!
Dagens katt Emanuell Ekong har förmodligen imponerat med både sin arbetskapacitet, snabbhet och spets framåt.
Dagens glass Anders "AC" Christiansen: För att vara så kallblodig och lugn när han behövde vara, visade AC verkligen varför han är en spelare med stort tålamod och förmåga att hantera pressen i de avgörande momenten.
Ge gärna en tumme upp eller en fin kommentar nedanför. Det värmer verkligen mina frusna fingrar, så det uppskattas stort!
Det var allt för den här gången! Tills nästa rapport – Köszönöm!
