Bajenpanelen - Den gångna säsongen!
Theo, Göran och Per ingår i den Bajenpanel som i denna artikel sammanfattar Hammarbys säsong 2023. Panelen svarar på frågor om varför de tror att Hammarbys säsong sett ut som den gjort, höjdpunkter och platta fall samt hur de vill att Hammarby skall spela 2024, med mera.
Säsongen 2023 är nu över. Till skillnad från 2022 så fick vi aldrig något riktigt lyft i spelet. Vilka anser du vara huvudanledningarna till att det aldrig riktigt lyfte?
Theo - Grundskälet tror jag är de bärande spelare som vi tappade och som under 2022 stod för en sådan enormt stor del av den totala poängproduktionen. Även om vi hade saknat den där mest avgörande anfallaren under 2022 så hade vi med Jeahze och Bojanic en offensiv stomme som inte gick att ersätta. I denna situation hade också en mer flexibel tränare kunnat förändra grundspelet men i och med att detta inte skedde försökte en trupp spela ett spel som inte passade de kvaliteter de hade.
Göran - Det finns flera olika orsaker till att vi inte fick samma lyft 2023 som 2022. Den första anledningen är förstås att vi släppte iväg för många spelare av hög klass samtidigt och därmed försvann mycket av den kontinuitet som behövs för att prestera över tid. En annan starkt bidragande orsak, som varit tydlig, är att vi inte lyckats ersätta de flyktade spelarna med andra med liknande egenskaper, vilket, enligt Marti, gjorde att flera delar av det spel han vill spela helt enkelt inte gick att genomföra. Om man även lägger till en vår offensiv tombola och Martis ganska usla coaching så är det ganska självklart att spelet inte fungerade som tänkt.
Per - En övertro, kalla det naivitet, på den sportsliga ledningen gällande var vi egentligen befinner oss. Som jag har sagt flera gånger, vi är inte ensamma om att ha lovande trupper, även om vi inte har namnen på spelare i våra motståndares. Detta har varit ett problem rätt länge. Vi tror att bara för att vi är Hammarby så skall vi ut och köra över mindre, eller för den delen större, lag. I ligor som jag följer, den grekiska och den uruguayanska, är det från officiellt håll aldrig enkelt att möta motsvarande BP, men det är heller aldrig okej att vika ner sig. Man går in som spelare med respekt och en instinkt, och har spelarna inte det inför match så måste det korrigeras senast i halvtid. Spring eller byt, förtjäna lönen och tröjan du bär.
Hur tror du att det kommer sig att vi gjorde våra bästa matcher för säsongen i ECL-kvalet mot Twente?
Theo - Inställning och motivation. För spelarna var nog de där matcherna vad många sett fram emot samt en möjlighet att bevisa sig. Vi visade föregående år hur vi kan explodera i rätt lägen och det syntes även där i europakvalet. Den motivationen hade man önskat i varenda match för att också slippa se så mycket svaga individuella och kollektiva insatser där lagets kvaliteter inte syntes överhuvudtaget.
Göran - Mot Twente fanns det inget att förlora då Twente är ett mycket bättre fotbollslag än vad Hammarby anno 2023 är. Laget slöt sig samma och slet för varandra, samtidigt som rutinerade rävar som Fenger, Strand och Sadiku spelade på sin absolut högsta nivå. Tillsammans med ett spelsystembyte, som gjorde att fler spelare fick spela på sin optimala position, och ett fantastiskt tryck från oss i publiken var vi riktigt nära att skrälla.
Per - Här måste jag hänvisa till svaren på de andra frågorna. Inramningen var helt fantastisk, men så BRA vet jag inte om vi var. Vi var, på det hela taget, underlägsna Twente och kom undan med ett nödrop mot ett lag som i och för sig är bra men låg otränade. Där vill inte jag att vi skall vara. Att det skulle krävas kval mot Twente ursäktar inte heller att Marti Cifuentes ändrade spelsätt försent. Och sedan hjälpte ju inte det heller.
Hur underhållande var egentligen fotbollen Hammarby spelade under 2023? Vad vill du se Hammarby spela för fotboll framöver?
Theo - För egen del så var det inte underhållande med några få undantag. Misstag, brist på kämparglöd och väldigt många svaga individuella insatser gör att segrar mest har känts nödvändiga och andra matcher tagits med en axelryckning. Jag slutade nästan bry mig om säsongen i somras och hoppades då på några fina insatser i derbyn och liknande. Framöver hoppas jag att vi kan spela en offensiv fotboll med fart och ett tydligt framåtlutat spel.
Göran - Endast ett fåtal av Hammarbys matcher har varit rolig att se 2023. Det har gått alldeles för långsamt, både när det gäller bollinnehav och kontringsspel. Dessutom har vårt bollinnnehav i mångt och mycket grundats i spel på egen planhalva istället för i den sista tredjedelen. Presspelet har dessutom nästan helt försvunnit. Visst har det varit roligare att se Hammarbys matcher än att se färg torka, men i ett flertal matcher inte så mycket roligare.
Per - Hänvisar även detta till övriga svar.
Nämn ett par höjdpunkter och ett par lågvattenmärken under säsongen?
Theo - De största höjdpunkterna för mig är de derbyn vi vann samt kvalet mot Twente. Lågvattenmärken finns det många men övergripande alla misstag och sen att vi slog något slags rekord tydligen kring antal oavgjorda matcher i rad. Bra jobbat!
Göran - Höjdpunkterna är matcherna mot Twente och ett par andra matcher runt dessa, då vi spelade 3-5-2. Jag vill även framhålla spelare som Markus Karlsson, Jusef Erabi och Viktor Djukanovic som alla tre presterat en bra bit över förväntningarna
När det gäller lågvattenmärken så är det svårt att bortse från AIK på Friends i våras samt slutet av säsongen, när det blev tydligt att vi är usla på att stänga matcher.
Per - Ljus i det relativa mörkret? Well, de fanns, åtminstone på individuella plan. Nahir Besara blev, trots hälsotrassel och ibland erbarmerligt understöd, årets allsvenska poängkung. Jusef Erabi visade att muskelmassan inte på något sätt gjorde honom till en sämre spelare, utan en mardröm för motståndare att möta; måtte han stanna kvar HELA nästa säsong, för han lär kunna dominera.
Simon Strand och Fredrik Hammar, för deras djävlar anamma, den SYNLIGA mentalitet som vi skall kräva att hela truppen visar och då inte bara i matcher mot Twente; klaras det inte av även borta mot BP finns det fundamentala problem. Viktor Djukanovic; kanske inte alltid dominerande, men målsnittet! Grymt imponerande, ett inför-frågetecken som verkligen levererade. Jag gillar också framfötterna hos Markus Karlsson, Marc Llinares (vilken värvning!) och Marcus Rafferty. Bland matcher sticker ett par derbyn ut.
Naturligtvis också hela inramningen mot Twente, även om de två matcherna i mina ögon inte alls var lika viktiga som det mest väsentliga: Att prestera i Allsvenskan. Framför allt: Våra TROGNA supportrar. All kärlek till dem. Mörkren: Jag tänker inte hänga ut enskilda spelare här, finns ingen mening med det. De får själva se sig i speglarna och förhoppningsvis tänka: Jag har världens bästa jobb och tjänar 50-100 tusen i månaden, får en massa kärlek, fri tillgång till sådant som andra människor, bland annat supportrar, bara kan drömma om. Jag måste fan prestera. Vi kan och skall kasta ruttna ägg på bortaderbyt i Solna, hela våren och det otroligt märkliga antalet kryss, bortaspelet, hemmaspelet.
Det finns så otroligt mycket att deppa över. Men, nu tänker jag kasta in en liten gnista i glöden. Publiktappet. Några rader upp nämnde jag våra trogna supportrar, de som reser, de som nästan alltid är där får Hammarbys skull, de som är vårt dna, och även under hösten fanns de där. Men alla andra? Vart tar alla vägen när det basuneras ut 24000 sålda biljetter och bara 17000 kommer, och varför bara 24000? Jag fattar grejen under sommaren, men resten av året. Det är en fasansfull tanke att vi, VI, har medgångssupportrar.
Hur kunde vi vara så naiva att vi på försäsongen trodde att vi var så mycket bättre än vi visade oss vara?
Theo - Där och då såg det ut som att talangerna och de unga spelarna skulle kunna klara av att stå för ett generations- och spelarskifte. Det var svårt att inte ryckas med av storsegrarna i början på säsongen där vissa individer såg ut som nya storstjärnor. Få av oss lyckades väl genomskåda hur tunn den fernissan var och hur snabbt lite grus i maskineriet fick hela laget att stanna av.
Göran - Det såg ju bra ut i cupen. Vi vann mot, då haussade, Gnaget och såg förbannat bra ut i matchen hemma mot Sundsvall (8-0). Det spädde nog på tron på vår styrka inför den allsvenska starten även om det för många var väldigt tydligt att truppen var alldeles för svag för att slåss om de tre ädlaste platserna. Sedan brukar Martis lag prestera bättre under andra säsongen då hans komplexa spel behöver tid för att alla skall förstå det och kunna prestera.
Per - Utan att förhäva mig själv: Nej, jag såg knappt några positiva tendenser alls under försäsongen. Precis som flera av oss förleddes jag av småpotatis i Svenska Cupen där till exempel Montader Madjed kunde briljera. En derbyvinst, visst, men torsken mot Mjällby varslade om något som jag tyckte mig se redan under de två påkostade utlandslägren: oreda, brist på struktur, ett virrvarr där knappt en enda spelare fick ärlig möjlighet att positionera sig.
Jag vill tro att detta var en experimenterande breddtanke, men resultatet blev katastrofalt och renderade bland annat i att vår ”stjärnvärvning” August Mikkelsen hamnade helt offside och renons på vad han var till för. Redan under Spanien-lägren tänkte jag att, vad fan, det här kommer inte hålla. Jag såg motståndarlags matcher under samma läger och de såg definitivt mer synkade ut. Mina farhågor visade sig bli besannade, och jag undrar i mitt stilla sinne hur de som arbetade/ arbetar på plats INTE kunde se vartåt det lutade.
Vilken sorts tränare vill du att vi skall ha under åtminstone de kommande två-tre åren, en äldre och mer gediget erfaren eller en uppstickare med egna stora visioner? Ett helt nytt namn eller någon vi känner till?
Theo - Jag har inget emot ett nytt namn eller en äldre erfaren person. Tränaren som sådan måste älska att anta utmaningen att få gåvan att leda vår förening och allt som hör därtill. Förhoppningsvis är det också en flexibel tränare som inte är allt för låst vid en spelfilosofi och dessutom kan komma överens bra med spelarna.
Göran - Min favorit är Kim Hellberg, en tränare som jag är väldigt imponerad av. Oavsett om det blir Kim eller ej så behöver Hammarby en tränare som spelar ett mer framåtlutat spel, med hög press och snabbare kontringar. För att vi skall bli riktigt effektiva behöver spelet föda publiken med energi, en energi som sedan används för att lyfta spelarna. Så ålder och erfarenhet spelar mindre roll än sådana aspekter.
Per - Ett helt nytt namn eller någon vi känner till? En titt tillbaka i backspegeln, typ sedan vi vann guldet 2001, visar att vi sedan dess har haft tre tränare som fortfarande är högt aktade. Sören Cratz, för att han med ett ofta rätt cyniskt spel och med ett gäng mittenlagsspelare lyckades få ihop en vital vi-mot-dem-känsla trots att vi var extremt nederlagstippade. Anders Linderoth, för att han med egna skills och en rätt klassisk trupp fick oss tillbaka till den framåtlutade fotboll vi alltid suktar efter. Stefan Billborn, ungefär av samma skäl som Anders och för cup-guldet.
Saknas någon? Inte många i den lista som flimrar förbi. En del kan jag verkligen respektera för det arbete de lade ner: Roger Franzén, Gregg Berhalter (hans första tränarjobb, och tänk vilket helvete att komma till Superettan, och tänk att han efter det gjort underverk med USA:s landslag), och så alla vid sidan om, de assisterande: Roger Sandberg, Andreas Pettersson… Men: SAKNAS någon eller några? Ja. Jag vill ha en tränarduo som KAN Hammarby. Som KÄNNER Årsta. Som har ÄTIT Yvonnes käk. Som HAR just skills, talang, verbal förmåga och som HAR varit på höjder som vi bara drömmer om.
Jag vill ha erfarna, etablerade personer som utan språkproblem kommunicerar rakt, som har en gemensam filosofi kring hur man förädlar (som gjordes med Charlie Davies) och inte utnyttjar talanger. Jag vill ha två stycken som känner varandra och som drivs av en liknande filosofi. Som har varit på betydligt högre nivåer än Allsvenskan, vars ledarskap röner framgångar, OCH som har ett EXTREMT hjärta för Hammarby, vårt klubbmärke och våra supportrar.
Alltså vill jag ha tillbaka Tony Gustavsson, med all den enorma erfarenhet och alla de framgångar han nått sedan han fick kicken av fullständigt orättmätiga skäl 2009. Kanske inte som huvudtränare, men som assisterande till varför inte Peter Gerhardsson. Bättre än de två kan vi aldrig få. Här svär jag säkert i kyrkan.
Hammarby håller på flera sätt på att växa i en helt ny kostym, från "skit i tabellen, Bajen bäst ändå" till ännu en kugge i den moderna fotbollens maskineri. På vilket sätt skall vi träda in i framtiden och samtidigt bevara grunderna, och inte bli som t ex Malmö FF där allt annat än segrar är ett misslyckande?
Theo - Jag tror inte att vi någonsin kommer hamna där och på vissa sätt är ju en misslyckad säsong ”bra” som Bajare. Jag tror alla fattar vad jag menar men en ständig framgång är inte sunt för någon förening och framför allt tror inte jag att vi heller förväntar oss det. Däremot är det nog många av oss som skulle vilja se lite mer betalt för det slit vi supportrar och alla runtomkring lägger på denna förening. I år kändes det som vi fick det med råge av damsidan men herrarna klarade inte av att steppa upp.
Göran - Jag hade gärna sett att Hammarby hade befunnit sig där Malmö är nu och jag är ganska säker på att vi Bajensupportrar också fått ”hybris” om vi haft deras framgångar och vinnarmentalitet. Framtiden kommer att komma oavsett vad vi gör, och den ser ju inte speciellt ljus ut med kommande införande av VAR och avbrutna matcher. Det lättkränkta nya Sverige har även tagit sig till fotbollen och nu räcker det att någon kastar in ett tomt plastglas för att matcher skall bli avbrutna.
Det kommer också att bli svårare och svårare för oss att behålla 51%-regeln även om vi supportrar är emot det. Så våra grunder, med folklighet, tifo och drag runt och under matcherna är definitivt hotad. För att hamna där Malmö är idag behöver Hammarby, som ju är helt unik som klubb, hitta sin egen väg och inte kika för mycket på vad andra klubbar har. Dessutom måste vi ha en ledning som inte får hybris och satsar på många nyförvärv som inte passar i Hammarbys spel, bara för att det finns pengar i kassan för att satsa.
Per - Hammarby håller på flera sätt på att växa i en helt ny kostym, från "skit i tabellen, Bajen bäst ändå" till ännu en kugge i den moderna fotbollens maskineri. På vilket sätt skall vi träda in i framtiden och samtidigt bevara grunderna, och inte bli som t ex Malmö FF där allt annat än segrar är ett misslyckande? Svensk elitfotboll håller på att förändras. Eller, förändras och förändras, vi är redan där, och vi är själva skyldiga till det. Hammarby köpte upp Frej för några år sedan delvis för att garantera ett utvecklingslag i högre serie.
En av Solna-föreningens talespersoner gick i veckan ut och menade att Sveriges ekonomiskt starkaste klubbar bör få frigång till en plats i minst division 1. Där är vi själva redan, med HTFF, tack vare förhandlingen med Frej. Alltså skall vi inte förhäva oss. Skövlandet har pågått länge, och även om vi i vårt land inte är i paritet med de stora klubbarna i i stort sett hela Europa. Självklart vill jag att vi skall vinna och DÄR jämföra oss med mentaliteten i Malmö, men utvecklingen är vidrig. Det är när jag tänker på detta som jag minns en match med det nordgrekiska lågdivisionslaget Doxa Drama ifjol, långt från våra egna drömmar om ”Europa-spel”: bengaler, supportermarsch, sånger klanerna emellan, en extrem laddning i skymningen på en arena som sett bättre dagar, och så bussresan hem till Kavala.
Hammarbys spel och resultat, på bortaplan har, trots det stora publikstödet, med något undantag, inte varit tillräckligt bra sedan var återkomst till allsvenskan. 2023 har inte varit något undantag med 15 av 45 inspelade poäng. Vad tror du måste till för att vi skall vända den dystra trenden?
Theo - Det var ju ändå ett fall framåt på något sätt men jag tror att laget måste vara mer benägna att fokusera på förutsättningarna som finns och då kanske lägga mycket mer tid att träna på gräs. Dessutom behöver vi nog också i fler fall vara cyniska och spela för att vinna, inte för att lira ”vårt spel” när vi inte är på hemmaplan.
Göran - Det är en mycket svår fråga. För mig känns det som att vi inte riktigt tar bortamatcherna på så stort allvar som vi bör göra. Ofta möter vi motståndare som kämpar betydligt hårdare än oss och är mer taggade. Vid dessa tillfällen måste vi också kunna hitta en nivå där vi antingen kan spela ut dem eller kämpa mer för att vinna närkamper mm. Jag skulle vilja gå så långt att spelarna borde skämmas många gånger när man torskar mot något ”brölag” på vischan och det trots att de ofta har minst lika stort stöd som hemmalaget. De borde bötfällas, eller betala supportrarnas resor, när de gör sådana svaga prestationer som många av spelarna gör i dessa matcher.
Per - Ren och skär inställning. Pannben. Det är INTE acceptabelt att det ser ut som det gjorde i år. En-två matcher, visst, men nu handlar det om en halv säsongs totalt haveri. Till att börja med en hel ny tränarstab som får agera självständigt, med klubbledningen men också individuellt. Å andra sidan gäller den här frågan även hemmaspelet. Är vi så förbannat beroende av nummer 12? Tja, det stödet har vi borta också. Jag håller med om principen att man betalar åtminstone bortasupportrarnas biljetter, bussresor och tifon. Varför inte ha ett tionde på lönerna!? Det drabbar ingen fattig.
