Stoke - Watford0 - 2
Elfsborg-Helsingborg 0-0
Noll-Noll för HIF i en rakt igenom sunkig match på Ryavallen.
Det var en felpassningarnas match som utspelades på Ryavallens patetiska ursäkt för gräsmatta. Två dåliga lag, två lag utan skärpa och precision i passningar och två lag som, framför allt, verkade lagom intresserade av att vinna. Resultatet 0-0 kändes inte speciellt osannolikt när man såg hur spelet utvecklade sig så fort matchen sparkats igång.
Måttligt skicklig anfallsfotboll
Okay, jag tror säkert att spelarna var intresserade av att vinna - det är man nog alltid som spelare. Men även om viljan fanns där så fanns åtminstone inte spelskickligheten denna match. Givetvis är det väl också så att den prekära situationen i klubben kanske spökar lite, det verkade åtminstone inte finnas någon större spelglädje hos HIF-spelarna. Elfsborg, som fick däng med 5-0 mot Djurgården i sin förra match, verkade också tafatta.
Det var beklämmande att se hur många gånger bägge lagen slog bort passningar, enkla sådana. Visst, visst, visst, gräsmattan var riktigt dålig men...man undrar ju. Men mest beklämmande var att se anfallsspelet stundtals. HIF kom till många bra inläggslägen, men vad hände med inläggen? Jo, inte ett tidigt inlägg på hela matchen och jag tror i ärlighetens namn inte att ett endaste inlägg var värt namnet. Bedrövligt.
En poäng är väl bra
Nu var spelarna säkert nöjda med en poäng. Bortaplan är ju bortaplan och situationen är som den är. HIF var närmast att ta tre poäng men när det är så få chanser i en match så gäller det ju att man har lite kyla när chanserna väl dyker upp. Det hade inte HIF. Hasse Eklund brände ett superläge och hade ytterligare ett bra skott, han var en av spelarna som visade bra inställning.
Nej, detta är en match vi lägger till handlingarna ganska fort. Nu har HIF gjort tre riktigt tama matcher i följd: Öster, Sundsvall och Elfsborg. Det är dags att ta fram den konstruktiva fotbollen igen. Eller är det kanske så enkelt att det inte är möjligt just nu? Vi får se, hoppas kan man alltid.
Intrycken då?
Försvarsspelet såg bra ut, det är inget man behöver oroa sig för. Lite väl mycket tjongbollar, förstås. Man börjar vänja sig. Men defensivt var det ändå bra.
Mittfältet? Näeh. Yttrarna spred sina inlägg på ett nästan skamligt sätt. Innermittfältarna kom inte riktigt med framåt. Undantaget var Tommi Grönlunds kanonfina skott som Wiland dock räddade utmärkt. Anfallet? Jo, både Eklund och Gustaf Andersson jobbade och slet. Men det räckte liksom inte till. Eklund borde ha gjort ett mål.
Jag vet att jag brukar vara den pessimistiske redaktionsmedlemmen men en sak bekymrar mig extra mycket: HIF har i vinter haft ett uttalat mål att förbättra passningsspelet. Men i de senaste matcherna tycker jag att passningsspelet sjunkit ner på en nivå som inte riktigt motsvarar förväntningarna. Tempot i passningarna är för lågt, lösningarna är ALLTID de enklaste och rörligheten hos eventuella mottagare är för låg! Det duger inte.
Vi får väl se om det blir bättring till nästa match.
Motståndet? Jodå, Elfsborg var precis så tama som jag förväntat mig. Man har inget riktigt organiserat spel och litar väldigt mycket på Berglund framåt. Elfsborg var till och med snäppet tamare än HIF när det gällde anfallsspelet.
Nog sagt. På återseende!
