Leicester - Stoke 3 - 0
Matchrapport IFK - DIF
Ett håglöst Djurgården föll i hängmatchen mot IFK Göteborg
Djurgården hade än en gång chansen att rycka i den allsvenska toppen och ta ett stort kliv mot klubbens tionde svenska mästerskap. Men återigen saknades ganska mycket av det som gjort laget till allsvenska serieledare, och då syftar jag inte på avstängda eller skadade spelare, utan på inställning, uppoffring, löpning och det vägvinnande kortpassningsspelet vilket ledde till att luckan till MFF och Hammarby inte ökade.
Blåvitt inledde matchen piggt, medan Djurgårdens spelare såg ängsliga och tafatta ut nere på gräsmattan. Spelarna verkade inte hitta rätt i positionerna och aggressiviteten, ni vet den som Zoran och Sören alltid säger ska bli bättre, fanns inte alls. Stefan Bergtoft, som specialgranskades under matchens första halvlek, gick till exempel in i sin första närkamp först efter 25 minuter. Innan dess hade han inte ens vidrört någon motståndare. Nu började han med att skaffa sig ett gult kort.
Första halvlek var en orgie i felpassningar från Djurgårdens sida. När man gång efter gång försökt att spela sig in i Göteborgarnas straffområde så slogs bollen till fel adress. Inga farligheter skapades förutom då Toni Kuivasto sköt bollen i ribban vid en tilltrasslad situation efter en Djurgårdshörna. IFK, som trycktes tillbaka ordentligt under halvlekens sista kvart, förmådde inte heller att skapa någon större fotbollsunderhållning. En riktigt farlig chans blev det, men då gjorde Andreas Isaksson en lysande dubbelräddning.
Det avgjorda resultatet i halvtid kändes rättvist, liksom det faktum att det även var mållöst. Det var kallt på läktaren, och inte värmde spelet. Men men, det skulle bli bättre i den andra, Djurgården brukar ju vinna de jämna matcherna, även då spelet inte fungerar sådär hundraprocentigt.
Det blev inte roligare efter paus. Djurgården hade bollen mycket i inledningen av den andra men hade fortfarande förtvivlat svårt att skapa någonting. IFK Göteborg verkade helt ha gett upp tanken på att anfalla, men så plötsligt så kom det, 1-0 till IFK efter 65 minuter. En långboll gick mot Jonas Henriksson som inte hade några besvär med att vinna bollen mot Kuivasto som var ur balans efter en lätt knuff. Plötsligt visste inte Elias Storm om han skulle gå på bollhållaren eller ta sin markering, vilket ledde till att han gjorde ingetdera. Henriksson kunde enkelt frispela Patric Andersson med en volley förpassade bollen i nät förbi Isaksson.
Nu fick IFK fart på spelet och ett visst självförtroende kunde skönjas. Djurgården började nog också inse allvaret, det var i alla fall en del spelare som tidigare helt saknat löpvilja som började sätta fart. Men första farligheten skapades inte förrän fem minuter från slutet då inhopparen Bapupa från nära håll fick en bra träff med pannan. Bengt Andersson i göteborgsmålet visade dock upp en ny målvaktsteknik och klistrade bollen mellan benen.
IFK vann matchen ganska rättvist, visserligen skapade de heller inte så mycket framåt, men deras inställning och försvarsspel var klart överlägset Djurgårdens.
