Bournemouth - Sunderland2 - 0
Helsingborg-Örgryte 2-0
ÖIS kan inte vinna på Olympia. Kvällens kylslagna match slutade med en säker seger för Helsingborg.
Det var redan på förhand klart att ÖIS skulle få svårt att rubba HIF på Olympia. Traditionens makt är stark, och även om många ÖIS:are hoppats på seger kändes det ändå som om att HIF hade klar fördel. När ÖIS dessutom fått möblera om en del i startelvan så var saken nästan klar - det skulle bli seger för Helsingborg.
De första tio minuterna var annars bra för ÖIS, de såg pigga ut och var det lag som förde spelet, dock utan att skapa något större. Man hade ett par frisparkar signerade Jeffrey Aubynn som nickades mot mål, men ingen av dem blev riktigt heta. Istället var det HIF som tog över spelet och skapade en del riktigt farliga chanser. I all ärlighet skulle HIF kunnat göra ytterligare ett eller två mål i första halvlek, men nu slutade det vid två. 1-0 av Alvaro Santos, som sköt ett iskallt skott i vänstra hörnet. 2-0 kom också via Santos, som denna gång spelade fram Gustaf Andersson, som med vänsterfoten inte gjorde något misstag.
Första halvlek gick alltså i HIF-favör. Visserligen säger skottstatistiken att det var jämnt, men då skall man ha i åtanke att ÖIS skott var ganska ofarliga och att samtliga HIF-chanser som skapades var klara mållägen. Dick Last var dock duktig i Örgrytes mål, om man bortser från de två gånger han fick kröka rygg och ett par sneda utsparkar.
I andra halvlek blev matchen sämre. HIF gick ner på försvar efter en dryg kvart och lät inte ÖIS skapa speciellt mycket, ÖIS var inte tillräckligt starka för att forcera och därför blev det heller aldrig riktigt farligt framför HIF-målet. För ÖIS ser det nu ut som att gulddrömmarna flugit all världens väg, för HIF ser det ut att kunna bli en positiv avslutning på säsongen.
Bra och dåligt
För HIF var anfallsspelet bra. Gustaf Andersson var klart mer delaktig i spelet i denna matchen än de föregående och hans samarbete med Santos verkade också ha blivit bättre. Santos har varit i storform under ett par månader och han visar inga tecken på att förlora formen heller. Hasse Eklund gjorde en bra första halvlek och en lite tamare andra, samtidigt som Tommi Grönlund gjorde en tam första och en riktigt stark andra. På yttermittfältet var både Christoffer Andersson och Mattias Lindström bra, då de bägge var mycket löpvilliga och skapade ytor för övriga spelare.
Dåligt då? Mja, svårt att ta fram något direkt dåligt ur denna matchen. Kanske blev det ibland lite för mycket rensningar från egen backlinje, men det kan man ha överseende med när man vinner med två mål.
För Örgryte var det kanske inte så mycket som stämde, så det är svårt att riktigt bedöma vad som fungerade bra och dåligt. Det kändes lite som om spelarna stod och väntade för mycket och rörligheten var dålig. De omskrivna brassarna verkade nästan chockade av kylan och det samarbete jag skådat mellan dem tidigare i år var helt försvunnet.
Mentala noteringar
Nummer 1: Jag har tidigare under säsongen varit mycket imponerad av ÖIS, som enligt mig oftast spelar mycket attraktiv fotboll. Tyvärr verkade de ikväll hämmade både av Olympia-spöket och sina påtvingade ändringar i laget. De kom inte upp i någon vidare klass och jag blev nästan lite besviken.
Nummer 2: Hasse Eklund passar bättre på det centrala mittfältet än i anfallet just nu. Hans andra halvlek var inte så himla bra, men den första var oerhört löftesrik. Han kämpade bra defensivt och gjorde en hel del bra offensivt.
Nummer 3: Kenneth Rasmussen var åter stabil i mittförsvaret. Hans samarbete med Jesper Jansson fungerade bra, vi får bara hoppas att Jesper återfinns i startelvan även mot Elfsborg, han bröt nämligen näsan i andra halvlek under en av de många tuffa nickduellerna. Det var höga armbågar från många ÖIS:are.
